Accio vänskap!!!

Skitbra

23.
Hufflepuffarna var faktiskt riktigt trevliga mot Jessica. Hannah Abbot bar faktiskt henne att ses efter dagens lektioner. Jessica blev förvånad. Ville hon verkligen det? Hon tackade ja iallafall. Nu kom professor McGonagall.
"Tystnad!" sa hon. "Ja, idag ska vi försöka oss på med en liten förvandling. Är det någon som vet den lättaste fövandlingen?"
Jessica räckte genast upp handen.
"Ja, miss Xendra?"
"Det finns många enkla förvandlingar" sa hon innantill och utantill. "En av de är..."
Längre hann hon inte förrän professor Flitwick kom inrusande i klassrummet.
"Professorn" pep han. "Skulle jag kunna få prata med miss Xendra en minut?"
"Javisst" sa McGonagall.
Det högg till i magen på Jessica. Var det nu han skulle mörda henne? Eller skulle han ta henne till Snape? Hon ställde sig iallafall upp och gick iväg med professor Flitwick.
Flitwick stannade i en korridor och sa sen till Jessica:
"Miss Xendra, jag måste varna dig för..."
"Jag vet" sa Jessica. "Det var jag som tog brevet och jag hörde dig och professor Snape tala."
Professorn skrek till.
"Åh, du måste vara orolig!" sa han förtvivlat. "Men oroa dig inte, jag kommer inte kröka ett hår på dig och Potter. Det är Snape du ska akta dig för. Det här måste komma som en chock, men han har varit dödsätare."
"VA?" sa Jessica.
"Ja, det är sant" sa Flitwick. "Jag tror inte riktigt att han har övergett de gamla vanorna helt. Men professor Dumbledore litar på honom så då får väl vi andra göra det också. Men var ändå försiktig. Lova att berätta det här för Potter."
"Självklart, sir" sa Jessica. Jag har redan berättat det mesta."
"Jamen då så" sa Flitwick. "Ha en trevlig dag!"
"Desamma professorn!" sa Jessica och gick tillbaka till klassrummet.

Skitbra nästa kapitel nu snälla

24.
När alla lektioner var över den dagen gick Jessica för att träffa Hannah Abbot. Solen sken starkt och flera första och andraårselever var ute och njöt. Jessica såg Hannah vid ett träd och gick dit.
"Hej Hannah" började hon.
"Åh, hej Jessica!" sa Hannah glatt. "Sätt dig!"
Jessica satte sig ner och de började prata om allt möjligt. Hannah nämde nånting om någon växt i Albanien som kunde växa snabbare än andra och Jessica lyssnade noggrant. Den hette tydligen Dustrene och kunde användas till elixir som får en att bli starkare och modigare. Det var en ganska intressant diskution. Hannah sa något ord som inte Jessica begrep. Det lät som Kviddish.
"Vad för nåt?" sa hon.
Hannah berättade att "Kviddish" hette Quidditch och var en väldigt populär magisport. Man flög på kvastar och bollade med olika bollar. I ett lag fanns det 3 jagare, 2 slagmän, 1 vaktare och 1 sökare. Jagarna skulle kasta in en röd boll som kallades för klonken in i målstolparna och det andra lagets vaktare skulle försöka rädda skotten så de inte kom in i mål. Slagmännen skulle slå iväg bollar som kallades för dunkare med slagträn mot spelarna i det andra laget. Sökaren skulle försöka hitta en liten boll som kallades för den gyllene kvicken, och när sökaren fångat den, var spelet slut.
"Kan man spela sån där Quidditch på Hogwarts?" sa Jessica. "Det skulle jag vilja göra."
"Tyvärr" sa Hannah. "Förstaårselever får inte spela. Man måste vara äldre."
"Typiskt" sa Jessica. "Jag måste gå. Vi ses."
"Vi ses" sa Hannah och de skildes åt.

Mer nu snälla

25.
Jessica gick mot Gryffindortornet för och träffa Harry. Han kanske visste något om Quidditch!
Harry var utanför tornet. Jessica sprang dit.
"Hej Harry!" sa hon.
"Hej!" sa han glatt.
"Vet du något om Quidditch?" sa Jessica.
"Ron nämne något om nån sport som kallades så" sa Harry. "Men han förklarade inte vad den gick ut på."
Jessica berättade allt som Hannah hade sagt till henne.
"Det låter kul" sa Harry. "Kan man spela här på Hogwarts?"
"Man måste vara äldre" sa Jessica. "Men vi kommer att lära oss flyga på kvastar nu i år, så vi kan träna tills vårt andra år!"
De fortsatte prata om det en ganska lång stund. Jessica höll inte tiden. Hade det gått några minuter? Några timmar? Det kändes som hela dygn. Underbara dygn. Att bara sitta och prata om en massa nonsens med någon vän. Det är så det känns. Underbart.

Nu hade det gått två veckor. Jessica vaknade i sovsalen och tittade på sin almanacka. Det var den 17 september. Hon tittade på sitt schema. Idag hade de flyglektioner! Ännu bättre, med Gryffindor! Hon klädde på sig och gick för att äta frukost.

"Hej allesammans" sa flygläraren madame Hooch. "Är alla redo? Håll er högra hand över kvasten och säg "Upp".
Många upp-rop hördes. Jessicas och Harrys kom upp direkt.
"Då är allt klart" sa Hooch. "Sätt er på kvasten och sväva litegrann."
Jessica satte sig och lyfte. Det var underbart! Hon kunde inte låta bli. Hon lyfte kvasten högre och högre mot himlen. Hon hämtade en sten från marken och kastade iväg den mot en ring långt borta. Den träffade perfekt genom hålet. Madame Hooch stod på marken och bara gapade.
"Jessica!" hördes Harrys röst från marken och han lyfte han också. Då tappade Jessica sina glasögon.
"Neej!" ropade hon.
Då fick hon se något helt fantastiskt. Harry flög till stället glasögonen var och fångade de hur enkelt som helst. Han flög upp mot Jessica och gav henne de.
"Tack" sa Jessica och log. "Men hur gjorde du det där?"
"Vad då?"
"Flög så där. Det hade jag aldrig kunnat gjort."
"Potter! Xendra!"
McGonagalls röst hördes från marken.

Mer nu snälla

26.
"Vad i hela friden... Kom med här!"
McGonagall såg chockad ut. Jessica förstod inte vad det var som var så häftigt. Visst, Harrys flygning var helt fantastisk, men vad hade hon med saken att göra? De följde med McGonagall in i slottet.
"Professorn, är Wood här?"
Wood? Jessica fattade ingenting. Vad var Wood?
Wood visade sig vara en femteårselev från Gryffindor. Han var kraftig och stor. Jessica undrade vad det var som var på gång.
"Wood, den här pojken ska definitivt bli eran nya sökare."
Sökare? Jessica blev bara mer och mer förvirrad. Sökare i Quidditch? Men förstaårseleverna fick ju inte spela! Harry följde med Wood ut, han skulle tydligen få spela. McGonagall tittade på Jessica.
"Hade du gått i mitt elevhem, Xendra, skulle du ha fått platsen som jagare direkt" sa hon. "Men eftersom du tillhör Slytherin kan jag inte göra något."
"Men jag vill tillhöra Gryffindor!" sa Jessica. "Jag tillhör inte Slytherin inombords, det har Hermione sagt!"
"Miss Granger har helt rätt" sa McGonagall. "Men hon har säkert berättat om vad som händer när man byter?"
"Ja" sa Jessica. "Man förändras. Men jag vill förändras, det spelar ingen roll om jag inte minns vem jag är!"
"Miss Xendra, det är för din skull" sa McGonagall. "Men nej."
Jessica sprang därifrån. Om Snape skulle bestämma om hon fick spela Quidditch var det kört.

Mer nu snälla

27.
Jessica gick till uppehållsrummet. Det var 9 på kvällen och hon kom från biblioteket. Imorgon var det onsdag. En till lektion med andra årskursen!
Hennes första lektion med andraårseleverna hade varit helt fantastisk. Visst, de kanske var lite irriterade på henne därför att de trodde väl inte att en förstaårselev var bättre än de, särskilt en mugglarfödd. Men Jessica hade klarat uppgifterna lika bra, ja, kanske till och med bättre än de andra. Hon tyckte att det kändes som om hon hade en stark magisk förmåga. En förmåga som ingen annan hade. Även fast hon vara levt knappt 3 veckor i den magiska världen kändes det som om det hade varit evigheter.
"Svartalf!"
Dörren öppnades och Jessica klev in. Det var inga andra där. Skönt. Hon satte sig i en fåtölj och läste en stund i Hogwarts Historia. Det fanns så många fantastiska berättelser om det här slottet. Men vänta nu, vad handlade det här kapitlet om?

Tom Dolder
Under alla år på Hogwarts har det aldrig funnits en starkare trollkarl än Tom Dolder, numera kallad under ett annat namn. Dolder tillhörde Slytherins elevhem på sin tid och var den mest begåvade elev genom tiderna. Han använde sin kraft till saker som vi magiker alltid har fruktat. Efter sitt nederlag mot Harry Potter...

"Harry!" flämtade Jessica och fortsatte läsa.

...har han störtat och enligt rykterna gömmer han sig i Albaniens skogar, existerar knappt.

Jessica orkade inte läsa mer. Hon la undan boken, gick till sovsalen och funderade på saken. Var det verkligen sant att Harry hade besegrat Tom Dolder? Var Tom Dolder verkligen Voldemort? Hon vände sig om. Hon skulle fråga Harry imorgon.

1 vecka senare...

Jessica gick just från lunchen den 24:e september. Det var lektion i trollformler med andraårseleverna. De hade faktiskt blivit riktigt hyggliga. Var det för hennes begåvning? Flitwick hade till och med sagt att hon var på nivån för en fjärdeårselev. Då hade Jessica rodnat och sagt att det inte alls var så.
Men det var sant. Hon var en begåvad häxa och duktig på magi. Trollformellektionen har just börjat.