Prs

Jag ville inte lämna honom. Jag visste inte varför men jag ville vara i närheten av honom, men det var onödigt att ens tänka på det. Han tyckte säkert att jag bara var irriterande och konstig.

Det blev en pinsam tystnad. Jag visste att jag borde gå hem och byta kläder, men jag kunde inte vända blicken från henne.

Vinden lekte med mitt hår och fick det att bli alldeles trassligt. Jag frös om öronen och solen hade gått bakom molnen igen. Det såg ut att börja regna.

Jag såg upp mot himlen.

" Det ser ut som att det ska bli oväder, sa jag och log

- Ja, det gör det. Sade jag och tittade ner på mina skor.

" jag.. jag ska nog gå hem nu, sa jag tyst

Jag nickade och gick ut på grus vägen igen. Det ösregnade, men konstigt nog blev jag inte blöt.

Jag började frysa ännu mer när regnet föll ner på mig. Jag tittade mot Wahidah och såg till min förvåning att regnet inte föll på henne. Jag stirrade med öppen mun på henne.

Jag såg tillbaka på William lika förvånat som han såg på mig. Varför blev inte jag blöt?

Jag backade några steg ifrån henne och gav henne en nervös blick.