Hunger Games

Signe och Joar kom upp till deras våning, hennes muskler värkte och hon bestämde sig att ta en lång varm dusch innan middag och läggdags. Hon var bra på att ignorera det faktum att om någon dag skulle de in i arenan, snart skulle hon döda, snart skulle hon dö. Tvingad till detta som alla andra, hon ville inte.

Zoes mentorer var väldigt nöjda över att Zoe hade skaffat sig "vänner". Däremot var de väldigt missnöjda med Wills presterande. Zoe kunde nästan se i deras ögon hur de gav upp allt hopp om att Will skulle vinna. Hur han plötsligt blev död för dem. Zoe klarade inte av att se det. Hon gillade inte Will, men hon kunde ändå inte stå ut med mentorernas blickar mot honom. Hon flydde in i sitt rum så fort hon kunde.
Efter att Zoe knappt hade kunnat sova natten innan och det hårda träningspasset sov Zoe nästan innan hon hade lagt sig ner på madrassen.

Signe och Joar satt vid matbordet med de andra. Teamet babblade på och Signe lyssnade med ett halvt öra då de verkade vara de enda i detta rum som såg fram mot spelen. Signe var trött och hon ville det inte alls.
Tillslut var de klara och Signe gick in till sitt rum.

Zoe vakande tidigt nästa morgon. Hon var helt utvilad, mer utvilad än hon hade varit på väldigt länge. Hon hörde att ingen annan var uppe, så hon stannade på sitt rum. Hon satte sig vid sitt fönster och tittade ut över staden. Hon undrade hur svårt det skulle vara att fly från staden. Om hon kom ut på gatorna, skulle folk direkt se att hon inte var från huvudstaden? Antagligen. Zoe försökte öppna fönstret, det gick inte, fönstret satt helt fast. Zoe var inte förvånad. Hon skulle antagligen föredra att döda sig själv heller än att bli döda av en jämlike i spelen.

Frukosten var snabbt avklarad, kanske alltför snabbt? Dagarna bara minskade och minskade, snart skulle de dö. Signe väntade på att bli insläppt och Joar höll trofast hennes hand. Det var ingen som vågade kommentera det. Signe hade visat vad hon kunde men hade då också blivit en som de ville se död, som karriäristernas första mål var.

((Förlåt att jag inte har svarat på länge, jag har haft mycket i skolan))

Zoe åt mer än hon egentligen orkade till frukost, hon behövde få i sig så mycket mat som möjligt. Will försökte hela tiden inleda ett samtal, det blev tillsist jobbigt. Zoe hade lust att be Will att gå och bli mördad. hon gav honom små vinkar om det, som arga bickar och elaka gester. Han verkade inte förstå vad hon ville ha sagt.
När de kom fram till träningslokalen stod redan många där och väntade på att bli insläppta. Zoe fick syn på Signe och Joar, Zoe var inte säker på om de ville vara själva, men Zoe hade inget val. Hon behövde komma från Will. Därför gick hon och ställde sig bredvid Signe.
"God morgon."