För landet Uilá

"Men kunga ätten kommer att dö t medmig" Hon såg på honom och lade huvudet på sned."Jag vill göra dig lycklig"

"Så du VILL bli bortgift"? Frågade kungen oförstående.

"Jag vill jag vet inte." Hon såg på honom. "Jag vill göra det bästa för landet och ingen kommer acceptera en kvinna om härskare"

"Gör de inte det... avrätta dem, det har alltid funkat", sa kungen lugnt.

"vi kan inte bara avrätta höger till vänster" Hon såg på honom "Jag vill lära mig saker" Hon såg på honom.

"Uppskattar de inte sin drottning så är de inte värda något", sa kungen oförstående. "Lära dig saker... struntprat, lita på din magkänsla, det har alltid funkat och riket blomstrar ju jättebra just nu", sa kungen.

"Men jag måste lära mig mer!" Hon såg på honom. "jag har varit tjuv och om någon kommeroch frågar mig om något kan jag inte säga att personen ska stjäla." Hon såg på honom
"Far jag menar allvar"

"Jaja, be en tjänare lära dig", sa kungen.

Just då kom Lenwë in i rummet.
"Ah, Lenwë, du får lära henne",sa kungen.
"Lära? Ursäkta ers majestät men jag kan inget om..."
"Gör som du blir tillsagd"! Röt kungen.

"Du vill väl ha en klok dotter? Jag kan bara om att mörda och att stjäla och sälja" Hon stelnade till och såg på Lenwë.
"Du?"

"Öh... är hon din dotter"? Frågade Lenwê förvånat.
Kungen svarade inget utan blängde ilsket.
"OKEJ OKEJ! Jag gör det", svarade Lenwë skrämt.