Divergent

Sol hade serverat sin bordsgranne och såg på soppan och sen på Kai. Sedan lipade hon åt honom men på ett busigt roat sätt och hennes ögon glittrade.
"Man tackar ers nåd." sa hon med låtsad artig röst och tar sin första sked, hennes min visar avsmak. Skulle detta kallas mat? De falanglösa fick säkert bättre, detta var avskyvärt. Men hon säger inget utbyter bara en menande blick med Kai.

"Mmm! Grå svamp!" sade Kai i viskande ton, då kommentaren endast var menad att höras av Sol. Han fnissade lite och lipade tillbaka innan han slevade i sig ännu en sked. Han började tyst skratta. Blondie skänte både Kai och Sol en nyfiken blick. Kai skakade på huvudet och log vänligt, hon behövde inte veta. Långsamt och trevande åt Kai upp soppan. Det smakade egentligen inte så äckligt, det var mer själva känslan av maten i munnen som gjorde det hela frånstötande.

Sol dolde ett skratt som var på väg att bubbla upp och dolde det i en host. Det var väl klart hemma, var det sällan nästan aldrig hon skrattade och då skulle hon det, här skulle hon inte det. Sakta fick Sol i sig maten trots de kväljningar de innebar.
Så de var klar fick Blondie dem att tvätta bordsgrannens skål och sked innan de skulle gå till sängs och klockan var bara åtta, för att spara på elen tydligen.

Kai log så att hans enda smilgrop syntes och åt det sista. Sol verkade som en intressant individ.
Blondie. Sade åt dem att tvätta grannens skål. Kai tog tag i Sols skål och tvättade den noggrant, skeden slarvigare för att sedan gå och lägga sig.
Kai låg på helspänn och lyssnade på hur resten vred och vände på sig. Han tänkte smyga ut så fort alla somnat. Varenda nerv i honom längtade efter att få känna vinden slå emot honom och att få fyllas av adrenalinet när han hoppade från hustak till hustak i staden. Det pirrade i hela honom av längtan.

Sol gick och la sig med de andra men den korta obekväma sängen fick henne att vrida och vända sig. Hon muttrade fram en svordom, något man inte väntade av en fridfull och absolut ingen osjälvisk och kröp ihop. Hon slöt ögonen och försökte få andningen normal för att kunna sova.

Tillslut verkade alla ha somnat. Kai steg tyst upp, redan i kläder och smög sig över golvet mot dörren. Han tordes in vända sig om och se om de andra faktiskt sov, ifall något skulle gå snett, så han fortsatte bara tills han var ute på de mörka, tomma gatorna. Kai drog ett djupt andetag och log upp mot himlen. Han gav sig iväg mot tågstationen. Alla hus var nedsläckta, hela kvarteret tycktes sova. Kai kände sig lätt och fri, men aningen misstänksam. Det hrä var alldeles för lugnt för att vara sannolikt.

Alla sov inte, inte alls Sol hade nästan somnat då hon hörde någon röra på sig. Var skulle Kai någostans? Hennes nyfikenhet växtes och hon kunde ju ändå inte sova. Men tänk om de skulle finna henne? Det skulle inte vara bra för hennes prov.
Då han gott knöt hon försiktig på sig de röda skorna som var hennes älsklings och smyger ut efter honom.
Hon kom ut och smög som en skugga efter honom, något sjöd inom henne vad det var visste hon inte men det pirrade upphetsat att göra något fel.

Kai gick fritt men vaksamt över gatorna och i stormande fart. Snart var han framme vid tågen. Han väntade kort och snart kom tåget i full fart och Kai sprang vant med det och hoppade på i farten. Han kunde detta utmärkt och hade tränat länge. Kai vände dig om med blicken mot perrongen. Den sträckte sig ett tiotal meter till innan den var slut och tåget äntligen gav sig av på riktigt. Kai fick plötsligt syn på något på perrongen.

Sol bara stirrade på honom imponerat och skrämt. Hon syntes tydligt på perrongen, hennes röda skor tecknet på att det var hon. Vad skulle hon göra? Aldrig att hon skullevvåga, skulle klara, eller skulle hon? Han ville nog inte ha med henne, varför hade hon smugit ut ens? Alla dessafrågor fanns det svar på något inom henne som länge varit nedtryckt skrek att få komma ut.

Kais ögon smalnade. Sol, såklart. Hon hade varit vaken. Han borde ha vetat. Skulle hon eller skulle hon inte komma? Om hon skulle det borde hon nog skynda sig nog!, tänkte Kai roat.