The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

(Jo hade faktiskt tänkt det xD)

Solena grät inombords då hon kände hans lätta beröring, hans omtanke. Men monstret kvävde dessa känslor låste in henne i ett litet hörn av medvetandet och tog över mer och mer. Hennes hand for ut mot hans och med en snabb rörelse fick hon honom under sig med de röda ögonen stirrande på honom.

David såg upp på henne, mötte hennes röda blick med sin nu skrämda bruna. Han kunde inte röra sig under henne och inte heller andas. Det enda som rörde sig i hans kropp var hjärtat som bara pumpade snabbare.
Då han låg där tänkte han på en sak, han hade ännu bara byxor på sig, han hade inte fått något annat att ta på sig än.

Ett kvidande hördes, ett som var Solenas eget innan det tvärt dämpades.
"Du vet att han förtjänar det, alla män är lika. Det har vi märkt under århundraden. Nu kan vi ge igen." morrade hon fram och det ryckte till i den skadade axeln som för ett slag.
"Det förtjänar han, han och alla andra." sa hon och sedan tog hon tag i hans byxor och rev av dem.

David öppnade munnen för att säga något, men han kunde inte få fram något och han bara började darra då hon plötsligt rev av hans byxor.
Hans ögon blev större och med de ord hon sagt förut förstod han nästan vad hon tänkte göra. Han försökte krypa ihop, täcka sig då han nu var helt blottad.

"Nej, snälla, han är inte som de." hördes en mycket svag stämma kvidande.
"Han är precis som de, han bedrog dig, han älskar oss inte." skrattar hon hårt fram och vrider honom så han blottas helt. Den andra rösten dog bort i ett syftande innan hon började sin hårdhänta lek med honom.

David kunde inte göra något mer än att då och då stöna och nästan kvida. Även om han inte ville det här så kunde han nästan inte ta sig därifrån.
Tillslut gav han upp med att försöka ens och bara lät henne hålla på. Han hade slutna ögon och längs kinderna fanns intorkade tårar, och nya som rann.

Då hon var klar med honom släpade hon in honom till hans säng och kastade honom där innan hon låste dörren om honom. Hon hade slagit honom i bakhuvudet, mest för att han skulle hålla tyst snart skulle hennes fästman dyka upp.

David kröp ihop då hon äntligen lämnade honom och snyftade tyst och tårarna rann nerför kinderna. Han älskade Solena...Han gjorde det än och därför var det hon gjorde så smärtsamt.
Han tystnade tillslut och drog täcket över sig och blundade då han inte hade några kläder längre.

Snart dök Edward upp han knackade på och kom in, kavaj och hatt bar han. Som en gammal tids man såg han ut vilket han också var. De var trolovade i båda deras ungdom då visade han inte att han var en kvinnomisshandlare. Han såg sig om sedan hördes ett brak och ett kvidande då han slog in Solena i väggen.
"Så min älskade, du behöver uppfostras." sa han kyligt då han stod över henne, röda kalla ögon mötte röda skrämda ögon.

David hörde dunsar där nere och kvidande, han spärrade upp ögonen. Han tog sig ur sängen trots att hans kropp värkte och såg sig om efter något att ha på sig. Då han var i garderoben hittade han snart ett par byxor och en skjorta som han måste lämnat kvar där någon gång, snabbt klädde han sig innan han försökte öppna dörren, men den var låst.
"Solena!" sa han högt och lät faktiskt rädd. Rädd att något hänt henne trots att hon nyss varit så grym mot honom. "Solena! Svara mig!". Han bankade knytnävarna i dörren så de snart blev blodiga.