Någon som vill rollspela?

Mycket bättre, tänkte Tiar när den tysta flickan lade undan kniven. Nu var flickan bara jobbig för att hon inte sa något. Och självklart ogillade Tiar faktumet att hon inte visste vem flickan var. Hon älskade kunskap, och avskydde när folk höll saker hemliga för henne. Om flickan dessutom visste vem Tiar var så hatade Tiar saken ännu mer. Det gjorde att hon var i något slags underläge, även om hennes namn inte betydde mycket.
Tiar fortsatte vara tyst och betrakta dem andra med illa dold nyfikenhet. Hon försökte dölja den för att hon inte ville bli indragen. Speciellt inte med tanke på att hon fick känslan av att hon skulle vara på Yanas sida. Det var förnedrande. Hon ville inte sänka sig till en sådan nivå. Speciellt inte att med tanke på att det verkade som om Yana hade lust att hoppa på flickan.

Zitch hade sedan länge lärt sig att inte bry sig, eller tja, en lärdom var det inte precis, hon bara hade slutat göra det. Hur som helst blev hon inte irriterad av Yanas ord, trots att vilken annan vettig människa i världen skulle ha blivit. Hon bara stirrar tomt framför sig.
Han hade inte gjort sig skyldig till att berätta något, desseutom, öppnade hon munnen skulle hon förmodligen få ur sig något som skulle göra situationen ännu värre och det skulle inte vara så smart.
Som tur var kom kungen in just i det tillfället.

(Kände att någon borden ta in honom nu ^^)

Yana var precis på väg att slå till flickan när dörren ifrån Konungasalen öppnades. In kom ingen mindre än Kungen i egen hög person. Yana tog vördnadsfullt ett steg tillbaka och föll på knä.

"Ers Majestät. Vad ger mig den äran att bli kallad till er?" sade hon med så mycket artighet hon lyckades uppbåda i sitt förargade tillstånd.

((Jag vill inte skriva vad kungen säger o.O Jag är inte bra på sånt ))

Tiar gick också ner på knä, men mycket ovilligt, även om hon inte visade det. Hon avskydde att behöva behandla kungen med en sådan respekt bara för att han hade blivit född av rätt personer. Varför skulle det ge honom makten att styra ett rike? Varför gjorde det att han skulle behandlas som en gud? Självklart sa Tiar aldrig något om det högt. Hon valde sina strider bättre. Att gå emot kungen var så gott som självmord. Inget Tiar var sugen på. Hon gick därför med på charaden.
När kungen sa "res er" var Tiar inte se med att lyda ordern. Hon hatade att bli behandlad som om hon var mindre värd så otroligt mycket. Hon såg med nyfiken artighet på kungen, medan hon väntade på att han skulle besvara Yanas fråga. Tiar var säker på att de tre flickorna var kallade av samma anledning. Annars skulle säkert en tjänare kommit och hämtat dem en och en. Eller så var någon av dem extra viktig.

Zitch bugade inte, hon tyckte inte det var nödvändigt. Desseutom hade kungen och hon ett osagd avtal, hon dödade inte honom, han dödade inte henne.
Men hon ställde sig ändå upp då han bad dem att resa sig. Hon la märke till hur dem andra såg upp till kungen, eller åtminstånde respekterade honom.
Hon väntade på att kungen skulle ta till tala, för om hon var bjuden, måsta han vara desperat.
Aldrug någinsin hade han bett om Zitch hjälp, då hon mest gick honom på nerverna. Nu minsan behövdes hon, och det gjorde henne aningen nyfiken. Ändå luckades hon hålla det inne och står bara blicktstilla tills han börjar tala.

Yana stod med huvudet aningen sänkt och väntade på att, äntligen, få höra varför de blivit ditkallade. Kungen harklade sig och såg på dem alla tre innan han började tala.

"Som ni kanske har hört ryktesvägen," började han, "så har Häxmästare Galgaloth fått tag i Amuletten."

Yana ville inte tro det. Hon hade ju hört folk viska, men aldrig trott att det verkligen var så illa.

"Ni vet ju alla vad Amuletten har för egenskaper. I fel händer blir den oerhört farlig. Sedan Galgaloths förräderi har han sökt som en galning efter den, och det var väl egentligen bara en tidsfråga innan han hittade den. Vilket nu har skett. Vi måste få tillbaka den, innan han lyckas kontrollera dess fulla kraft, och det är där ni kommer in." Kungen avbröt sig och tittade var och en av dem i ögonen. Yana kände i hela kroppen att detta var allvar. Kungen hade kallat henne till sig för ett av de viktigaste uppdragen i historien.

Tiar tittade misstroget på kungen, hon trodde på vad han sa. Hon hade hört ryktena och hade själv misstänkt om de var sanna skulle Galgaloth få tag på amuletten förr eller senare. Hon hade hoppats på senare, men innerst inne hade hon aldrig accepterat det.
Tiar var väldigt nyfiken på att veta mer, och hjälpa till. Hon skulle för en gångs skulle stå upp för vad hon tyckte var rätt utan att behöva oroa sig för vad folk skulle säga. Men hon skulle behöva stå upp bredvid Yana och den tysta flickan. Tiar hoppades alla de tre skulle bli uppdelade med mindre uppdrag som inte hade med varandra att göra. Det verkade inte troligt. Skulle dem inte samarbeta på ett eller annat sätt skulle dem inte behöva träffa kungen tillsammans.
Tiar väntade spänt på att kungen skulle fortsätta.

Zitch såg misstänksamt på kungen.
Visst så hade hon fått reda på det här innan och sånt och hon brydde sig inte precis men en fråga kvarstod.
"Så varför är jag här?" Frågar hon misstroget. Han verkade ju ha bra personer att ta hand om uppdraget.
Försökte han få henne dödad?
Det hela var rörigt.
"Vad behöver du mig till?" Upprepar hon och tar ännu ett steg mot kungen.

Kungen tog en djup suck och fortsatte:

"Ni är tre tjejer som komplimenterar varandra." Yana himlade diskret med ögonen. Hon hade ingen större lust att vara ett kompliment till vare sig Tiar eller den andra ohyffsade flickan.

"Tiar. Zitch. Yana." Kungen såg dem alla i ögonen ännu en gång. "Jag vill att ni tre, tillsammans, ska ge er av mot Galgaloths fäste och försöka ta tillbaka Amuletten. Anledningen till att jag skickar er istället för armén är att vi vill undvika ett öppet krig så länge det går. Allt hänger på er nu."

Tiar gillade på sätt och vis delen med "allt hänger på er nu" även om er kunde bytas ut mot dig. Hon gillade när folk litade på henne. Men hon skulle självklart föredragit att inte behöva samarbeta med vare sig Yana eller Zitch. Hon kunde på sätt och vis förstå om hon och Yana komplementerande varandra. Om Tiar var hjärnan och Yana musklerna, även om det inte var en tanke som Tiar gillade, men den lät ganska logiskt. Men vad gjorde Zitch där?
Tiar sträckte på sig.
"Jag accepterar villkoren" sa hon med en förstående nick. Hon funderade på att fråga om mer information, men lät det vänta. Hon ville höra dem andras reaktion först. Det skulle kännas fånigt att fråga om information om hon var i samma rum med folk som inte gick med på uppdraget.