Tredje Världskriget

Nike försöker ta sig loss genom att sparka till henne på smalbenet och bitas.
"Jag tänker inte bli såld, jag är ingen slav." morrar hon fram åt henne med hat i blicken.

"Tänka kan du alltid göra." Mumlar Akhiti och gör ett hårt grepp på Nike, som då får armarna bakom ryggen. "Men du har rätt, du kommer inte säljas." Säger hon och leder ut Nike ur rummet. De kommer då ut i en korridor full av patienter, väntande folk och andra.

Nike hatar det mer än något, med händerna bakbundna känner hon sig mer hjälplös än någonsin. Hon ser sig sig om massa människor och patienter, hon hade aldrig sett så många människor förr i sitt liv.
"Varför ska jag dit då?" frågar hon sa hon och bet sig i läppen.

"Bedöma dig." Svarar hon enkelt och leder dem vidare, hon tänker inte svara på fler frågor nu!
De går förbi mycket folk. Några gånger stannar hon till och hjälper någon, samt ger tabletter och snart är de framme vid deras transportmedel. En svävare. Bara rika hade sådant, dem var riktigt dyra och väldigt miljövänliga.
Akhiti älskade dem!

"Ja det fattar jag, men vadå bedöma?" fräser Nike till som har tappat tålamodet. Hon är sur eller snarare irriterad men flickan hjälper åtminstone folk.
Men det är då de kommer till svävaren Nike får ur sig ett hänfört, "Wow." det var en svävare, hon hade sett sådana på håll.

"Mh." Håller Akhiti drömmande med och fortsätter franmåt. En person sitter bakom kontrollpanelen. Akhiti får Nike in i baksätet och sätter sig sedan själv brevid. Hon lutade sig sedan mot den bundna flickan och benen tar över resten av säterna där. Då hon är rätt så kort funkar det rätt bra.
"US-264-a-g-j!" Säger hon högt och chaffören for iväg mot den sagda adressen.

Nike rycker undan axeln och knuffar till henne, hon var ingen man lutade sig mot. Hon tänkte inte hamna under någons styre, varför trodde de att hon var på rymmen? Fan ta dem. Det enda bra med detta var att hon åter var frisk. Frisk men avmagrad och förlorat all sin styrka, och i en förhatlig klänning, kunde det bli värre? Med en suck gissade hon att så var fallet.

Akhiti gav ifrån sig ett lågt skratt och lutade sig åt andra hållet istället. Vinden blåste och det var varmt. Hon suckade.
"Underbart..."

"Vad kul att du är glad då." sa Nike och vände demonstrativt på huvudet om såg ut. De var riktigt högt uppe nu, hon såg ner över den civilisation som fanns, högteknologiskt, ljust och fint, här hade hon aldrig satt sin fot.

De nådde en stor byggnad och de landade på taket. Chauffören öppnade dörren och Akhiti gick ut och drog samtidigt med sig Nike.
"Tack Joe!" Sa hon och kastade en slant till personen. Sedan ledde hon dem in i byggnaden.