PRS(Isse Weasley)

Thomas hörde knackningen han med och blev lite orolig. Vem var det nu? Troligtvis ingen som var bra för honom i alla fall. Han lät bli att komma loss ur repen hon nu bundit honom i och sjönk ner i soffan ännu en gång.

"Får jag se fången?!" Det var lät som en fråga men shadow visste att drottningen inte skulle ta ett nej till svar.
"Fånge är ett så starkt ord, jag tror..." Hon avbröts.
"Lägg av med dina starka ord, vart är han?"
Shadow suckade. "I källaren."
Hon ledde vägen för drottningen och pekade mot soffan innan hon lade armarna i kors.
"Vad hände med dörren?" Undrade hon kallad chef med bestämd röst.
"Jo, vi hade ett flykt försök nedans jag var i staden tidigare idag och..." Ännu en gång avbröts Shadow. Men den här gången av ett hårt slag i ansiktet. Det var drottningen som slog.

Thomas hörde steg och röster komma till källaren och såg snart hon som kidnappat honom och...Drottningen. Inte hans mor, men en annan ras drottning. Han borde ha förstått mer, de skulle aldrig låta honom gå...
Då hon plötsligt slog till flickan reste han sig häftigt ur soffan trots sina fastbunda armar. "Varför slår du henne då det var jag som hade sönder dörren?" sa han lite utmanande.

"Tyst, pojke!" Sade drottningen kraftfullt.
Blodet rann från Shadows näsa och det var även lite rött i munnen.
"Nu, hoppas jag att du vaktar fången bättre! Du får inte lämna honom ensam mer än 10 minuter, förstått?"
Shadow såg upp på drottningen med ögon fyllda av hat. Hon sade ändå.
"Ja faster!" Och drottningen var borta lika snabbt som hon kom.
Shadow håll ena handen på näsan och andra på örat.
Hon log ändå fånigt mot Thomas.
"Shadow, Shadow Ambet."

Thomas försökte komma loss men drottnigen var redan borta. Han sjönk ner i soffan. "Faster?" mumlade han. Var flickan släkt med drottningen?
Han såg mot henne och ville inte le, bara för att han var fånge. "Thomas, Thomas DeStange" mumlade han.

"Mm..." Mumlade hon.
Shadow vred lite på näsan för att få den rätt så den inte läker fel. Det knäcker till och hon faller till golvet . "Aj!" Utbrister hon lågt och blinkar bort en tår i ögat. Hon är inte gråtfärdig precis, det bara kom av smärtan, och kanske för att det var hennes faster som slog henne...

Thomas kunde inte låta bli att tycka synd om Shadow. Visserligen gilalde han inte henne, då hon kidnappat honom, men vem förtjänade att bli slagen?
Han tog sig ner bredvid henne och hade fått loss sina händer. "Hur är det?" mumlade han.

"Bara bra!" Fräser hon, men kan ändå inte hindra de kommande tårarna att ta sig ner. Hon är trött, men hon måste hitta på något ställe så inte Thomas kan rymma.
Hon suckar. Huvudet gör för ont för att tänka, så istället för att komma på något blundar hon och lutar sig åt sidan. Det var meningen att hon skulle hamna på golvet, men det slutade med att hon hamnade på Thomas istället.
I vanliga fall skulle hon bry sig, och hon kommer förmodligen bli upprörd senare, men nu orkade hon inte med något så 'komplicerat'.

Thomas stelnade till då hon hamnade mot honom, men då han kädne hennes tårar la han försiktigt armen om henne och klappade henne lite på ryggen. "Gråt inte" mumlade han. Han blundade han med, han ville nästan gråta själv ibland av förtvivlan, han var fast här.

Det var absolut inte meningen det som hände sedan, men allting var så bekvämt. Mörkret som härjade på grund av bristen av fönster, känslan av att inte vara ensam.
Hon somnade.