Privat roll med Cilla Black & Fairy tale

"Njae, det är svårt..." Jag vände mig till huset igen. Blundade, koncentrerade mig och drog handen i luften. Det funkade, på en millisekund brann huset. Lågor slukade det stora, gula trähuset. Jag var sjukt utmattad nu.

-Ska jag släcka din brand? Frågade jag lite halvhögt lågornas sprakande gjorde det svårt att höra sig själv.
-Gör det! Sa Cilla (förlåt om jag styr din gubbe)
Jag koncentrerade med handen uppe. Inget hände. Koncentrerade lite till och vips så var huset släkt och det enda kvar var jordgubbsdoften.

En halv månad senare:

Jag var stressad. Bara en vecka till den stora julbalen. Jag och Ally hade verkligen försökt trolla fram perfekta klänningar, men hennes fick alltid fel färg, och min fick alltid livsfarliga taggar och luktade brandrök.

Hursomhelst skulle vi till Hogsmeade på lördag för att shoppa klänningar.

Samma lördag så gick vi igenom Hogsmeade på väg till H&M (Häxa & Monster) där dem sålde jättefina festklänningar.
Inne i affären luktade det ... Affär... (Haha)
Hursomhelst fanns det massa fina klänningar. Nu kom den där svåra stunden att försöka matcha mitt röda hår. Det gick inte. Jag valde en grön klänning tillsist (http://www.modcloth.com/shop/dresses/grecian-green-dress)
och en brun-aktig hårfärg den första på denna länken: (http://www.thefashionsecrets.net/brown-hair-color/ )

Och en grön roset till håret.

Efter några ombyten på H&M så kom jag fram till en väldigt vacker klänning:
http://www.weddingdressesmall.co.uk/cocktail-party-dresses/taffeta-sweetheart-intricately-hand-beaded-bodice-short-prom-dress-85.html
Jag älskade verkligen den!

Vi gick med våra shoppingpåsar mot spökande stugan. Där satte jag mig på en sten och Ally ställde sig brevid.
Upp för backen kom Draco och hans gäng. Theodore hängde efter dem, fast han inte brukade hänga med Draco.

Draco gick fram till Ally och sa

"Äähhm... Ally... Vill d.. Du gå på julbalen med mig?"

"Gärna!" Sa hon och log stort

Draco gick, men Theo stod kvar. Han tittade på mig. Med konstig blick, sedan gick han. Det här var första gången jag kontrollerade någon.

"STANNA FÖR I HELVETTE" tänkte jag. Och theo stannade, som om han hade krockat in i nånting.

"GÅ" tänkte jag. Och han fortsatte gå.
Skumt. Jag skulle nog skriva ett brev till Sirius...
Men vad sjutton... Där var han ju! Hunden sirius sprang förbi och Harry Potter, Granger, Och Weasley sprang efter.

"Vad sjutton..." Sa Ally.. "Varför går dem efter Sirius!?"

"Vi tar reda på det..." Sa jag och vi smög efter dem.

-Undra vad de gör? Sa jag och kröp under den paralyserade trädstammen som ledde till den spökande stugan. Jag gick i gången och kom fram till dem. Jag såg dem. Jag stog framför dem. Jag knarrade lite och tänkte att de inte skulle se mig. De tittade åt mitt håll. Men de sa inget, såg mig inte.
-Det luktar jorbubbar! Sa Hermione och luktade i luften. Jag drog efter andan

Jag tittade tyst fram. Sirius pratade med harry. Men varför hade ingen sagt något till mig. Jag suckade.

"Det luktar jordgubbar" sa Hermione plötsligt. Alla började sniffa i luften, och påminde om hundar. Jag gav Ally en blick.
De fortsatte prata
Jag blev argare. Sirius var min enda levande släkting, VARFÖR. HADE. INGEN. SAGT. TILL. MIG!? Samtidigt som jag sa det så tappade jag balansen och föll fram fråm mitt gömställe. Både Sirius, Harry, Hermione, och Ron stirrade på mig som om jag var från månen.

Nej hon ramlade?! Nu tittade alla på Cilla som stod som en idiot där framme. Självklart så stod jag bredvid henne men eftersom jag hade gått upp i jordgubbsrök och numera var osynlig så såg ingen mig.

"Hej" sa jag. "Mysig grotta" jag suckade.

"Hus, Black. Det är ett Hus" sa Hermione.

"Det spelat ingen roll vad det är. Det är väldigt fult ändå" sa jag.

Sirius såg mest chockad ut.

"Varför sa ingen något till mig, för den delen?" Sa jag tyst.
"Cilla...." Började Sirius.. "Du är toppen, men Harry har så mycket problem, han måste prata..." Jag lände vrede innom mig. Molnen på himmlen drog ihop sig i samma sekund.

"Problem.." Sa jag "Han har problem, ja. Men vem sa att jag inte har det?"

"Cilla, harry...

"Om ni inge kallar det ett problem att kunna göra så här" ( jag trollade fram en lång "mur" spjut från marken, och fick åskan att smälla) "så har ni fel" sa jag och gick upp i rök.

-Cilla, sa jag och tydligen kunde de se mig för de stirrade på mig. Jag fick det att klarna upp och jag kände hur hon lugnade ner sig. Harry och ron kollade med gapande munnar på mig, förmodligen så undrade de hur jag gjorde det.
-Sirius, hon är faktiskt den enda släkting du har kvar sa jag lugnt.