PPP
Elev
|
"Kända kompositören Ron" knappast!!
Jättebra!
21 feb, 2014 15:27
|
kitto
Elev
|
Kapitel 8
Spoiler:
Tryck här för att visa!Draco
Jag visste inte vad jag skulle göra. Efter en förtryckt frukost tillsammans med min så kallade "flickvän" och Millicent, med ett antal blickar mot Potters tydligt avvisande bakhuvud, så var det dags för morgonens första riktiga tortyr; trolldryckskonst med Gryffindor. Jag gick så snabbt jag kunde för att komma ifrån mitt sällskap och jag antog att min plan gick i verket eftersom jag inte kunde se skymten av dem efter att jag passerat en grupp fnissande Hufflepuff-flickor. Jag styrde bestämt stegen mot klassrummet som jag skulle spendera den kommande timmen i. Jag kom fram tio minuter i förtid enligt ett dammigt väggur som satt uppsatt utanför den tunga trädörren som just nu var mitt enda sällskap. Efter någon minuts ensamhet så anslöt Pansy tyvärr till min sida i korridoren och jag suckade irriterat när hon ställde sig med ryggen lutad mot min bröstkorg och tog mina händer.
"Snälla Pansy…" började jag treva och försökte samtidigt dra mig ur hennes grepp. Hon tittade oförstående upp på mig och gjorde de mahogny-bruna ögonen så stora som möjligt.
"Vad?" Jag morrade irriterat och försökte skaka av henne som om hon vore en död kråka. Jag hörde hur en grupp elever kom närmare och när de svängde runt hörnet så såg jag till min lättnad att gänget inte fört med sig Harry, dock Ronald Weasley. Han gick med armen runt en brunett, som jag hade för mig hette Lavender Brown, och bredvid honom gick en lång mörk pojke med svart hår och en något kortare, blek gestalt med en råttfärgad kalufs på huvudet. Deras hysteriska skratt och pladder avslutades skarpt så fort de fick syn på mig och Parkinson och Ron gav mig en syrlig blick innan han stannade upp en bit ifrån oss tillsammans med sina tre vänner.
"Malfoy" sa Weasley och även om det nog var tänkt som en slags hälsning så lät det mest som en bekräftelseförfrågning på att det verkligen var jag. Jag svarade inte och en isande tystnad la sig över korridoren. Det enda som hördes var små viskningar som byttes mellan rödtotten och hans, uppenbarliga, flickvän men jämna mellanrum. Konstigt nog så gjorde inte parets plötsliga, omotiverade hånglande situationen trevligare och när Harry vek runt hörnet och visade sig så kändes det bara som Gud pissade mig i ansiktet.
Harry
Jag fick lust att bara vända mig om, gå där ifrån och hoppas på att ingen hade sett mig men eftersom Draco hade stirrat in i mina ögon med samma vädjande blick från natten händelse så fanns inte den möjligheten längre. Jag tänkte precis ställa mig bakom Ron men insåg att det bara skulle kännas konstigt att vara närvarande vid deras salivutbyte och valde att ställa mig lutat mot stenväggen där jag var. Jag kände hur Draco borrade in sin isblå blick i mig vilket gav mig en obehaglig, skamsen känsla. Efter vad som kändes som en evighet så började dock små grupper elever tränga sig in i bland oss och det var nu omöjligt för Draco att se mig mellan alla huvuden. Hermione kom runt hörnet och ställde sig bredvid mig. Hon tittade med en äcklad blick mot Ron och hans nyblivna flickvän Lavender innan hon vände sig mot mig för att säga något elakt om paret.
"De slingrar sig som boaormar runt varandra" Precis som väntat började hon förolämpa de med en ton som bara speglade ren och skär avsky. Jag hade frågat henne ett antal gånger varför hon brydde sig så mycket och trots att hon förstod att jag hade sett hennes förtjusning över Ron så hade hennes bortförklaring varit att hon "inte tyckte om Lavender och att man nu inte kunde kasta en blick på Ronald utan att han hade den där haggan om halsen". Jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes dåliga lögner.
Snape var sen men tillslut kom han till undsättning och öppnade klassrumsdörren för de högljudda eleverna. Det var inte ofta jag sa att Snape kom till undsättning men nu skulle man kunna säga det om man kunde dra till med en liten överdrift. Hjorden med förfärligt pladdrande gestalter slingrade sig in i lokalen med mig och Hermione hack i häl och när alla hade slagit sig ner så smällde Severus igen dörren och för fram med stormsteg till sin kateder där han kvickt stannade. Han tittade ut över klassen med en väldigt nervärderande blick.
”Ett elixir, används av varulvar. Vad är namnet?” Orden flöt ihop till en död sörja och jag förstod knappt vad han sa under bakom det svarta, flottiga håret. Jag mindes att vi hade pratat om trolldrycken för länge sen men kunde inte komma ihåg namnet på den; dock var det tydligen inte bara jag som förträngt det – endast fem ivriga händer for upp i luften. Snape tittade missnöjt ut över klassen när han började stega runt mellan borden. Efter ett varv runt salen så stannade han vid en tillsyntes skräckslagen elev och tittade uppgivet ner på stackaren.
”Vill du svara, Mr Longbottom?” Neville rynkade ihop hela ansiktet i ett försök att locka fram minnet. När hans hudfärg började skifta i samma purpurröda ton som morbror Vernon bar så lät han ansiktet återta sin normala färg och form med endast en skamsen nickning till svar.
”Jag vet inte professorn” kved han med blicken i den slitna bordsskivan. Severus fnös med ett överlägset leende på läpparna innan han fortsatte sin vandring mellan eleverna med sina fem sista ord kvar hos Neville. Nej, jag tänkte väl det.
Draco
Snape svepte förbi mig och stannade precis intill min plats med händerna i ett fast grepp om Pansys ryggstöd. Hennes innan utsträckta arm sänktes sakta och vilade nu mot bordet.
”Ja, miss Parkinson?” Hans släpande röst, som påminde om min släkts, la sig som en slöja över Pansy och det tog några sekunder innan hon samlade luft och öppnade munnen för att svara.
”Stormhattselixir” avbröt Severus innan Pansy sagt sitt första ord. Hon tittade bestört upp på läraren. ”Mycket imponerande, miss Parkinson! Fem poäng till Slytherin” Min bänkkamrat log stolt för sig själv som om det faktiskt var hon som hade svarat på frågan. Snape lossade det kramaktiga greppet om hennes stol och lämnade oss med endast mantelns unkna doft bakom sig. Han ställde sig straxt där efter vid sin kateder igen med blicken nerslagen i en bok som låg uppslagen framför honom.
”Ni kommer inte få någon skrivuppgift eftersom det är första lektionen efter sommarlovet” Ett glatt jubel reste sig över salen men hyschades snabbt av professorn. ”Men, ni ska läsa på om Stormhattselixiret som ni kan hitta information om på sidan 157, 158 och 159 i Magiska brygder och trolldrycker” Inget jubel. Professorn harklade sig besvärat och smällde ihop boken på skrivbordet. ”Den här terminen ska vi arbeta med ett grupparbete. Ni kommer att jobba två och två och kan bestämma grupperna redan nu” Klassen började prata och fara omkring som yra höns för att hitta sin bästa kompis i smeten. Efter tio minuter så satt alla ner igen, dock såg såklart placeringen något annorlunda ut. Jag hade bara suttit kvar utan någon större ansträngning men det förvånade mig ändå att jag fortfarande satt ensam. Pansy hade satt sig tillsammans med Zabini, Millicent hade en kort solbränt pojke bakom sig och Crabbe och Goyle hade såklart parat ihop sig. Det gav mig en tom känsla att ingen av de ens hade frågat mig. Alla hade en partner. Alla utom jag.
”Har alla någon att jobba med?” frågade Snapes röst och en välkänd röst han yttra sig innan mig.
”Inte jag sir” Severus tittade ut över eleverna och mötte min blick. Han såg att jag var ensam.
”Du kan jobba med Draco, mr Potter”
Var tvungen att skriva om hela kapitlet fyra gånger så jag hoppas verkligen att det blev bra!
22 feb, 2014 13:44
|
Freddelito
Elev
|
Omg det blev absolut bra, älskar det och längtar efter mer 83 ♥
22 feb, 2014 14:42
|
|
Borttagen
|
22 feb, 2014 15:30
|
PPP
Elev
|
Jättebra!!
22 feb, 2014 21:36
|
Hermione. Granger
Elev
|
23 feb, 2014 11:58
|
kitto
Elev
|
Kapitel 9
Spoiler:
Tryck här för att visa!Harry
Jag kunde inte svara, orden hade klistrat sig fast på tungan och ville inte lämna min mun, så Snape avslutade bara lektionen med ett ”Ni kan få sluta tio minuter tidigare”, följd av ett glatt hurrande från elevskaran, och svängde genom ett gömt valv bakom en violett gobeläng med silvriga broderier. Eleverna lämnade klassrummet och inte ens Hermione väntade på mig när skulle hitta en pergamentbit att sticka in mellan sidorna professorn nämnt att vi skulle läsa. Hon hade försvunnit iväg med sin nya jobbarkompis Parvati Patil och var till och med bland de första att gå. Jag slog ihop Magiska brygder och trolldrycker som låg på den nerklottrade bordsskivan framför mig och skulle just resa mig när Snapes dova röst överraskade mig ifrån det gömda rummet han smitit in i.
”Potter!” Ljudet var något dämpad av gobelängen men det var inte svårt att höra att han ropade på mig.
”Ja, professorn?” svarade jag frågande, med ganska hög röst för att han skulle höra mig, och avslutade mitt försök att ställa mig upp. Han for oväntat ut ur det gömda rummet igen med den smala halsen på en glasflaska, fylld med någon slags svart vätska, pressad mellan pekfingret och tummen.
”Du borde nog reda ut det där med Malfoy” Han stannade upp framför sitt skrivbord, ställde ner flaskan och började rota bland ett berg pergament. Jag kunde inte röra mig. Hade Draco berättat för Severus? Det var ju omöjligt! Tillslut tittade han upp på mig med en egendomlig blick som jag aldrig sett förut.
”Hur visste…?” började jag men blev snabbt avbruten av professorn igen.
”Seså Potter, han har redan gått” Jag vände mig osäkert om och gick ut ur klassrummet med min bok tryckt mot bröstet och känslan av att någon tittade på mig. Jag skulle precis kasta en misstänksam blick över axeln men hoppade till av ett högt pang tillhörande den nyss igensmällda dörren. Jag drog tillbaka blicken och när jag svängde runt en krök i den tavelklädda korridoren så fick jag syn på Draco längst bort. Snapes röst upprepades i mitt huvud. Skulle jag springa ifatt honom? Jag bestämde mig för att bara öka stegen tillräckligt mycket för att jag skulle komma ifatt honom efter någon sväng eller två. Jag var ju inte desperat. Eller var jag det?
”Draco” Min röst hade ett lugnare tonfall en väntat när jag tog tag i hans axel. Han snurrade runt så häftigt att han råkade slå till mig i sidan med den svingade armen. Han backade ett steg när jag släppt greppet om honom.
”Åh, Potter” sa han med en besviken blick som speglade en helt annan person en den i biblioteket. Den jag blev kär i.
Draco
Jag hade verkligen ingen lust att prata med Harry just nu, trots att jag inte hade något annat för mig. Jag hade förresten ingen lust att prata med Harry någonsin igen när jag tänkte efter.
”Vad vill du?” fräste jag då han inte sa någonting. Han var tyst i några sekunder, stod bara där med ett förbryllat ansiktsuttryck.
”Det där som hände…” började han sen men jag vände tvärt om och fortsatte min vandring genom korridoren. Jag helst bara förtränga ”det där som hände. Han följde efter mig men var tvungen att halvspringa för att hinna med mina raska steg. ”Det är inte som det verkar!” Jag fick lust att slå till honom men hejdade impulsen i sista sekund.
”Hur är det då?” röt jag med en röst som ekade över hela korridoren och stannade upp så dramatiskt att han hann ta ett steg innan han fortstod att jag stod stilla. Han rättade bedrövat till sin slips för att slippa möta min mordiska blick.
”Jag älskar dig med” nästan viskade han och tittade upp. Han mötte min blick och glöden i mina ögon slocknade. Jag svarade inte. Vad skulle jag svara? Han drev säkert med mig i vilket fall, kom jag på. Han tyckte det var kul.
”Säkert” snästa jag ironiskt och började gå igen men kände snart hur han tog tag i min tröja med ett sådant fast grepp att jag nästan föll baklänges. Jag snodde runt för att skuta honom ifrån mig men avbröts med handen mot hans bröstkorg. Han stod tryckt mot mig och hans varma läppar snuddade försiktigt mot mina. Min arm mjuknade och handen gled försiktigt ut med hans revben och la sig på hans rygg. Han kanske inte drev med mig ändå? Jag tryckte honom närmare och hans kramaktiga tag om min tröja lossades och övergick till att smeka min nacke. Det kändes som vi stod där i en evighet och det kunde inte bli bättre. All min ilska hade runnit av mig och jag tänkte inte på att vi stod mitt i en korridor och att det kunde komma någon när som helst. Men det gjorde det.
”Harry!” Ett skärande skrik ekade mellan stenväggarna så högt att alla tavlorna som satt uppsatta började klaga högljutt i en ojämn kör. Jag drog mig motvilligt bort från honom och öppnade ögonen i samma rörelse och såg det jag minst av allt ville se, bortsett från Pansy. Längst bort i korridoren stod Weasley som förstelnad med ett chockat ansiktsuttryck. Harry snurrade runt på fläcken med vättskrämda ögon och såg samma person som jag just gjort.
”Är du helt galen!?” skriade den ilskna flickan och började bestämt stega mot oss med knutna nävar. Harry backade förskräckt ett steg och råkade trampa på min fot och nästan falla ihop innan jag lyckades dra upp honom av ren instinkt.
”Och Malfoy alla?” Hon stod nu bara någon decimeter ifrån Harry, som nu lyckats komma upp på benen, med pekfingret inborrat i hans bröst och det illröda håret farandes åt alla håll. Hon var minst ett huvud kortare en Potter men lyckades ändå se väldigt hotfull ut. Innan jag hann reagera så hade hon gett Harry en svidande örfil och jag kunde inte längre hejda mig utom slog henne rakt i ansiktet med en sådan kraft att det inte skulle förvåna mig om hennes näsben bröts.
”Malfoy ditt lilla kräk!” Hon skulle just slå tillbaka när Harry greppade hennes handled. Ginny sänkte handen med en brinnande blick och backade ett steg. Det rann lite blod från näsan på henne så mitt slag gjorde alltså vad det skulle.
”Det blir inte kul för Ron att höra det här” väste hon innan hon fortsatte mot, vad jag antog var, sin spådomskonstlektion utan ett ord till.
Harry
Jag tittade förskräckt efter Ginny när han försvann med det röda håret svajandes efter sig. Jag var mållös, allt hade hänt så fort. Precis som i biblioteket med Malfoy. Jag mötte hans blick och kunde inte låta bli att le. Jag kysste honom en gång till och drog en vitblond hårslinga ur hans felfria ansikte.
”Du borde gå nu” sa han tyst till mig och jag vek undan med blicken utan ett ord innan jag gjorde som hans sa. Ginnys örfil sved förfarande över kinden när jag gick mot Gryffindor-tornet. Jag ville berätta om kyssen för någon, men för vem? Jag ville knappt tänka på Ron och Hermiones reaktioner när de fick reda på det.
”Amet sucus sa jag med stadig röst och Tjocka damen gav mig ett varmt leende innan hennes porträtt svängde åt sidan och blottade sällskapsrummets ingång. I fåtöljen vid den öppna spisen satt Hermione och läste i en sliten bok. Hon tittade inte ens upp när tavlan slog igen efter mig och jag gick fram till henne.
”Varför tog det så långt tid?” frågade hon med död röst med blicken fäst på de nötta sidorna. Det var säkert bara jag som inballade mig men det kändes som om alla visste om vad jag och Draco gjort i biblioteket igår kväll.
”Snape ville prata med mig” ljög jag snabbt ihop till svar. Hon bekräftade lögnen med ett ”mhm. Det där med att träna på att ljuga som jag hade sagt för mig själv den mörka kvällen, det skulle jag nog inte ha några problem att hinna med.
”Jag går upp till sovsalen” sa jag för att bryta tystnaden och började röra mig mot trappan. Samma ”mhm svarade mig den här gången med men jag bara fortsatte uppför trappen och in i rummet. Jag möttes av att Seamus och Ron satt och spelade trollkarlsschack.
”Hej Harry” hälsade Ron fortfarande fokuserad på spelet. Jag drog ut nattuksbords-lådan och tittade på mitt schema som nu mera låg där om dagarna. Nästa lektion var trollformellära med Hufflepuff men började inte förrän om en timme så jag slängde mig ner i min säng så länge för att lyssna på när mina två vänner utropade olika kommandon åt sina schackpjäser. Helt meningslöst.
23 feb, 2014 18:22
|
potterflicka
Elev
|
GOOOOOOOOOSH.
Jag överdriver INTE när jag säger att det här är bland det bästa jag läst.
Jag ÄLSKAR den här storyn, alltså omg, när de träffades i biblioteket ♥.
Jag vill bara ha mer, det här var helt otroligt, jag fångades verkligen av storyn och det tog ett tag att förstå att det inte var på riktigt.
Satsa på att bli författare, du skriver så bra så att det inte finns ord för det.
När kommer nästa kapitel? ♥
23 feb, 2014 18:43
|
kitto
Elev
|
Skrivet av potterflicka: GOOOOOOOOOSH.
Jag överdriver INTE när jag säger att det här är bland det bästa jag läst.
Jag ÄLSKAR den här storyn, alltså omg, när de träffades i biblioteket ♥.
Jag vill bara ha mer, det här var helt otroligt, jag fångades verkligen av storyn och det tog ett tag att förstå att det inte var på riktigt.
Satsa på att bli författare, du skriver så bra så att det inte finns ord för det.
När kommer nästa kapitel? ♥
Gud tack! ♥♥
Nästa kapitel kommer kanske inatt (skriver mest på natten) men antagligen imorgon eller övermorgon. Kommer skrivs lite mer sällan nu eftersom det inte är lov längre 
23 feb, 2014 19:17
|
potterflicka
Elev
|
Skrivet av kitto: Skrivet av potterflicka: GOOOOOOOOOSH.
Jag överdriver INTE när jag säger att det här är bland det bästa jag läst.
Jag ÄLSKAR den här storyn, alltså omg, när de träffades i biblioteket ♥.
Jag vill bara ha mer, det här var helt otroligt, jag fångades verkligen av storyn och det tog ett tag att förstå att det inte var på riktigt.
Satsa på att bli författare, du skriver så bra så att det inte finns ord för det.
När kommer nästa kapitel? ♥
Gud tack! ♥♥
Nästa kapitel kommer kanske inatt (skriver mest på natten) men antagligen imorgon eller övermorgon. Kommer skrivs lite mer sällan nu eftersom det inte är lov längre
Okej, längtar mycket till nästa kapitel, är typ helt fast i den här ff;n! ♥
23 feb, 2014 19:19
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen