Varför just Tara? ff

MERA! Alice vad har jag sagt om att sluta så här?!

Spännande på slutet...!

Här kommer nästa kap!!


Kapitel 6 1000 galleoner

Dagarna går och går och jag besöker Tara på sjukhus flygeln allt oftare. Ibland för att byta ut blommorna på bänken ibland för att hjälpa henne med det hon missar på lektionerna ibland bara för att prata.
I korridorerna så sprids rycktet att Tara föll från taket och överlevde tillslut låter ryktena så här
"Tara föll från taket med tre vilda björnar på ryggen bröt nacken och överlevde.
Jag springer till Tara för att kolla hur hon mår hon kanske behöver hjälp med något. Men när jag kommer till sjukhusflygen så finns ingen Tara där. Jag springer fram till sängen där hon låg innan men där finns hon inte.Hon finns inte heller i sängen bredvid eller sängen bredvid sängen bredvid hon finns inte i en enda säng på hela flygen. Jag sätter mig på Taras säng och suckar tungt. Hon måste ha blivit frisk och gått upp till rummet för att vila. Men när jag ställer mig upp prasslar det till och jag vänder mig om och på sängen ligger ett ihopskrynklat pergament. Jag öppnar det och läser:

Er vän med blonda lockar har förts bort. Till en plats långt bort.
1000 galleoner ska jag ha om ni vill ha henne tillbaks.
Dem ska ligga i en påse med rött band vid trädet kl prick 00.00 annars...
/din mardröm


Mitt hjärta sätter sig i hals gropen. Jag stoppar brevet i fickan och springer upp mot Dumbledors kontor. När jag kommer fram minns jag.
"Nej man måste kunna hans favorit godis för att komma in."
Jag börjar försöka.
"Snurrande smaskbin?"
Inget händer
" chokladgrodor?"
Inget händer
"Citron karameller?"
Inger änder
Just då kommer M.c Gonnagole förbi.
"Professorn! Professorn!"
"Vad är det Mabel?"
Kan du lösenordet till Dumbledors kontor?"
"Ja det kan jag nog."
"Kackerlacksbönor."
Statyn börjar röra på sig och jag skyndar snabbt upp.
Jag springer in på kontoret och fram till Dumbledor. Han sitter och äter citron karamelle.
"Proffesor Dumbledor!"
Skriker jag och viftar med brevet i högsta hugg.
"Så så Mabel vad för dig till mitt kontor denna härliga måndag efter middag?"
Jag räcker över lappen till honom och han läser.
" Mabel det här är mycket allvarligt."
"Jag vet professorn jag..."
"Tyst Mabel. Var hittade du denna lapp?"
" På Taras säng."
"Så Tara är inte kvar?"
"Nej!"
" Okej..."
" Var det någon annan i rummet?"
"Nej."
"Okej jag får kolla upp det här gå du så att du inte missar örtläran."
Jag sprang mot växthus 3 samtidigt som jag tänkte på Tara och %#*SMOCK*%#!
Jag krockade rakt in i Maya!
" Du!!?"
Säger hon.
"Du?"
Svarar jag.
" Hur mår Tara då?"
Säger Maya med en gnällig röst som om hon måste komma på något att säga.
Det blir en lång pinsam tystnad men tillslut fnyser jag:
" Det har väll inte du med att göra! Du har väll aldrig brytt dig!"
Sen springer jag vidare mot växthusen med Maya tätt efter mig.
"Förlåt att jag är sen professorn!"
Säger jag
" Förlåt mig med!"
Säger Maya
" Jaja... Vi fortsätter för den här gången då."
"Var var vi någon stanns?"
Säger Sprout.
"Just det ja... Så idag ska vi plantera smiron rötter. Alla tar fram en av dem små krukorna. Sen tar ni ett av fröna i den stora gula påsen."
Alla gör som hon säger.
Jag springer och tar en lite kruka och ett frö.
"Sen fyller ni halva krukan med jord och lägger i simronfröet sen fyller ni andra halvan med jord.
Säger Pomona.
Jag gör som hon säger men samtidigt tänker jag på Tara var tog hon vägen egentligen hon kanske är bortrövad av en smugglare...
" Sen häller ni på det blåa elexiret."
"Hihihihih.... Hhhhh.... Hahahaha!"
Hela elevhemmet och alla rawenclaware skriker av skratt. Jag kollar upp och efter en stund inser jag att det är mig dem skrattar åt. Min växt ser inte klok ut jag kollar vad jag har i min hand... Det gröna elexiret! Nej!
"Hihi fniss Hahahaha!!!"
" Vilken idiot sist kunde hon inget på trolldryckskonsten! Hon är kompis med den där Tara och sen häller hon på det GRÖNA elexiret hahah"
Skriker Maya av skratt.
Den enda som inte skrattar är Pomona som kollar på min växt som sprider sig över bordet.
"OKEJ!!! Jag är ett pucko en fjant en tönt! Men jag bryr mig iallafall jag bryr mig om mina vänner som Tara. Ni ni förstår inte!"
Mina ögon fylls av tårar men inte för att jag är ledsen mina tårar fylls av hat!
Jag går där ifrån trots att Pomona skriker för att få mig tillbaka. Men jag bryr mig inte jag springer mot uppehålls rummet och tar en av påsarna man ska ha tvätt i sliter upp min koffert plockar ut några tröjor och byxor tar med mig allt godis jag har tar alla mackor som ligger på bordet och lägger i.
Sen tar jag på mig min res mantel stoppar trollstaven i fickan och springer ut. Ut på skolgården och ut från hogwarts.

AWESoME C:

Bra!!♥

Alice nu här jag äntligen läst och kära mugglissyster det här är typ ditt bästa kapitel ever! Wow jag vill också kumna skriva så här!

Vad fint!

Jättebra! Men du behöver öva lite på sche ljud!

Hej hej ä här kommet ett kapitel jag vet det är alldeles för kort men jag försöker skriva fortsättningen så fort jag kan!!

Kapitel 7 kl 5 i 5

Jag bestämmer mig för att söka skydd i ett träd bredvid det piskande pilträdet och vänta där för att se om någon kommer.
Jag klättrar upp i trädet och sätter mig väldigt högt upp på en mycket tjock gren.
När jag kommer upp tar jag öppnar jag min koffert och kollar i den för grejer jag kan behöva nu. Jag hittar ett hopprep jag tar det och binder fast mig runt träd stammen.
" Så nu sitter jag säkert."
Säger jag för mig själv.
Jag hittar ett stort hål trädet och kollar in det är ganska rymligt både jag och kofferten skulle nog få plats.
Så jag lirkar upp hopprepet och kliver in i det stora hålet och väntar. Efter ungefär en timme känner jag att jag börjar frysa lite så jag öppnar kofferten och hittar en filt!
"Oj vilken tur!"
Säger jag för mig själv
Och kryper in under filten sen somnar jag till.
Jag vaknar med ett ryck jag använder klock besvärjelsen och klockan är 5 i 5!!! Bara fem minuter Kvar till att någon skulle lagt 500 galleoner i en påse vid trädet. Jag kollar ut ur hålet men inget syns. Då plötsligt prasslar det till. Någon eller något är i buskarna presis bredvid. Jag håller andan. Varje liten rörelse gills nu jag sitter tyst som en mus uppkrupen i trädet. Då ser jag att det är en gestalt som kommer från buskarna en i svart luva och lång svart rock . Presis när han kommer fram till trädet så tar han av sig luvan och det är...

Fortsättning följer i nästa kapitel.

Alice! Amazing kap!!!! Love it! Seriöst, jag skulle kunna fortsätta skriva komplimanger ända tills jag ska gå och lägga mig och lite till! Men jag säger det såhär istället, WOW, vem är det måste veta, mera mera mera, amazing, awsome etc, etc... Men ja..... Du skriver helt amazing! KRAM PÅ DIG!!!♥♥♥