Everything has changed [SV]

Gud vad himlamegaawesomesuperapawowbästaaaaaägigtgudomligtbra!!!!!!!!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
GUD JAG ÄLSKAR DIN FF!!!!!!!! DU ÄGER!!!!!! ♥♥♥

Glina2
Elzyii
Renesmee Cullen 1

:O
Jag älskar det ♥
Läskigt skrik...

Awesome kapitel ♥♥

jättebra!!!

uhuhuhuh hur kan du vara så jävla grym?♥

Helluuuuuuuuu
Omg bara typ tre veckor kvar till loooooooooov (tack gode gud)
Här får ni ett kapitel because I am really bored


Hoppas ni gillar det!

Kapitel 9
Juldagen

Ungefär tio minuter efter Stephanie vaknade stormade Madam Pomfrey som var föreståndarinna för sjukhusflygeln i skolan in och sjasade bort alla sju personer som satt och skämtade och skrattade med Stephanie. Madam pomfrey gav Stephanie en dryck som smakade förfärligt och lät henne vila i en halvtimme innan hon fick gå tillbaks till sällskapsrummet där det satt många som undrade vad som hade hänt, och Stephanie svarade kort att hon hade fått syrebrist för några sekunder och sedan svimmat.
Hon hade fortfarande inte berättat sanningen om hennes mamma för någon, och tyckte att det kunde fortsätta så, hon hade blivit trött på all medkänslighet, hon ville inte påminnas om dagen då hennes mamma faktiskt dog.

*

I mitten av december vaknade hela skolan upp till att Hogwarts var helt fyllt med flera decimeter snö. Fred och George såg det som en stor möjlighet att förhäxa ett antal snöbollar så de följde efter Professor Quirrel överallt och träffade baksidan av hans turban, men fick bestraffning direkt när McGonagall såg vad de höll på med.
Jullovet skulle börja om bara någon dag och Stephanie hade skrivit upp sig direkt när Professor McGonagall gick runt med en lista som visade de elever skulle stanna på Hogwarts över jullovet. Michael var inte nöjd med Stephanies beslut, men hon kände inte för att åka tillbaka till hennes pappa och tillbringa julen med släkt på hennes pappas sida, eftersom de bara skulle prata om hur ledsna de var över att hennes mamma dog. Plus att Fred, George och deras bröder skulle stanna över jul, vilket gjorde att Stephanie hade en starkare anledning till att inte åka hem.

När jullovet hade börjat gjorde inte Stephanie något annat än att vara med Fred och George. De var ute i timtal och hade snöbollskrig tills det blev mörkt, och Stephanie lärde dem mer om Beuxbaton och hur det var när hon levde i Frankrike – men undvek konversationer om hennes mamma.
Morgonen på juldagen vaknade Stephanie tvärt av att någon hoppade på hennes säng. Hon öppnade sömnigt ögonen och det första hon såg var Fred och George som satt på varsina sidor på hennes säng och glatt skrek ut glad jul så fort de såg att hon hade vaknat.
”Ehm… Detsamma.” gäspade Stephanie medan hon satte sig upp och direkt såg sin hög av presenter vid hennes sängkant. Det låg två högar av presenter till på hennes högra sida och hon förstod direkt att det var tvillingarnas.
”Vi tänkte att vi kunde öppna presenterna tillsammans, så kom igen nu!” utbrast Fred medan han bokstavligt drog ut Stephanie ur sängen så hon landade på golvet med en duns. ”Oj, förlåt.” Sa han med en grimas. ”Du var lättare än vad jag trodde.” Stephanie himlade med ögonen åt honom.
”Kom igen så öppnar vi presenterna.”
Stephanie fick en påse med bertie botts bönor i alla smaker av Fred och en ask chokladgrodor från George, vilket var underligt, eftersom hon hade gett dem exakt samma saker. Från hennes farmor fick hon en till stickad tröja som hon fick varje jul, den här gången en blå.
”Kolla, vi matchar!” var Freds reaktion när hon satte på sig den lite för stora tröjan. Hon tittade upp på tvillingarna och såg att de också hade stickade tröjor på sig. Georges tröja var dekorerad med ett orange F, och Freds ett orange G. Hon skrattade åt deras löjlighet innan hon tog ett paket med grönt omslagspapper som var från hennes kusiner på hennes mammas sida. Hon öppnade paketet och hittade en stor ask med hennes Franska favoritkola inuti. Av Luke fick hon en schackplan, och av William fick hon schackspelare, vilket visade att de hade samarbetet med presenten. Av Melanie fick hon flera godisremmar i alla olika sorters smaker och färger. Och från hennes mormor fick hon femtio galleoner, vilket var mycket, till och med för henne.
Det sista paketet var från hennes pappa. Paketet hade lila omslagspapper och själva formen på paketet avslöjade att det var en bok av något slag. Hon hade öppnat paketet halvvägs när Fred och George sa att de bara skulle gå och titta till deras bror Ron. Stephanie nickade till svar innan hon började riva sönder paketpapperet igen. Inuti fanns en svart pärm, och i pärmen var det massa foton på Madeleine, Michael och Stephanie några år tillbaka.
Stephanie hade varit så inne i att titta på alla bilder i pärmen att hon inte märkt att Fred och George kommit in i sovsalen igen förrän George tog upp ett pergament vid Stephanies ben som troligen ramlat ut ur något paket, och Stephanie förstod exakt vilket när George högt började läsa upp det som stod på brevet för Fred och Stephanie.
God Jul Stephanie.
Jag hittade den här fotopärmen i Madeleines och ditt gamla hus när vi rensade ut möblerna några veckor efter olyckan. I varje fall tror jag nog att hon skulle ha velat att du hade fått den.
Du ska veta att hon alltid älskade dig av hela sitt hjärta
Ha så roligt nu
Hälsningar Pappa
George tittade upp från brevet och gav Stephanie, som satt som förstelnad på golvet framför honom, en frågande blick, Fred samma sak.
”Olyckan?”
”Älskade?” frågade de båda på samma gång, men Stephanie kunde inte bilda ord, så istället vände hon blicken neråt men kände fortfarande att tvillingarnas blickar brände i henne.

Supperbra kapitel

Ahh nu får tvillingarna veta o.o älskar dem som vanligt, du gör dem levande ^^ längtar efter mer 83

Gud vad bra! Skriv mer NUUU

stackars Stephanie i slutet! Hur kommer hon orka berätta? Och Fred och George, som självklart skulle tramsa runt i början

Mermermer