Rätt eller fel?

Jättebra!

Bra♥

Taack allihopa!♥

SUPERMEGAAWESOMEBRA!!!!!!! ♥333333

Puss på dig!♥

Superbra!

Taack så jätte mycket sötis!♥♥♥♥♥♥♥

Superduper!=)

Tack så jättemycket!!

Hör kommer Kapitel 5! Hoppas att ni gillar det!!


Jag sitter och stirrar ner i boken men bokstäverna flyter ihop. Jag försöker få ihop bokstäverna till ord och orden till meningar men det går bara inte!
- Kan Sasha säga vilken trollformel vi använder för att få saker att försvinna? Frågar Flitwick.
- Ehmm… jag vet faktiskt inte, äger jag och söker febrilt efter rätt formel. Flitwick suckar men säger inget utan ger bara frågan till någon annan. Jag sneglar på klockan för minst hundrade gången de senaste 10 minuterna. Det känns som om den går extra långsamt idag bara för att reta mig. Tillslut ringer det i alla fall ut och jag rafsar snabbt ihop mina saker och springer snabbt ut.
I korridoren är det proppfullt av elever och jag hoppar upp på en stenbänk för att se bättre. Jag hittar henne med blicken och tränger mig förbi alla men får en hård knuff och ramlar. Jag tittar upp för att se vem som knuffat mig och ser Rosie oskyldigt gå förbi. Jag reser mig upp och borstar av klädnaden och tränger mig fram den sista biten fram till Eliza.
- Åh, där är du! Jag har letat efter dig! Säger hon och ler.
- Jag har letat efter dig med! Men kom vi sticker nu! Säger jag och ler tillbaka. Vi knuffar oss fram ända till uppehållsrummet och lämnar av våra böcker. Sen sätter vi av mot astronomi tornet. Vi letar ett tag men tillslut hittar vi dörren och trycker tillsammans upp den. Rummet ser precis ut som när vi lämnade det förra gången. Boken ligger uppslagen på golvet där jag slängde den förra gången. Jag går fram och tar upp den. Den är uppslagen på första sidan och har små och snirkliga bokstäver, knappt läsliga och gulnade sidor.
- Jag hittade rummet för ett tag sen när jag var och utforskade slottet. Jag gick in och hittade boken men jag hann aldrig läsa den föränn du hittade den, säger Eliza
- Okej så ska vi läsa den då?
- Ja det är klart vi ska!! Säger hon och jag slår upp boken. Men till vår förvåning är pärmen tom! Sidorna är utrivna och istället ligger det en ihopvikt lapp i den. Jag vecklar långsamt ut lappen. Där står:




Vi var tvungna att avlägsna sidorna från boken. Snart och mycket snart kommer vi att straffa han som förstörde våra liv. Den utvalde kommer att få reda på vår exisens men då är det för sent att fly.


Vi viskar i ord och skriver i blod. //Xalaxorius[/font][/color]


Jag viker försiktigt ihop brevet och tittar frågande upp på Eliza som rycker på axlarna. Jag tittar ner på mina händer och äcklas av det intorkade blodet från lappen som fastnade på mina händer. Jag undrar vad brevet betydde och speciellt vem Salaxorius är... eller vilka. Då hör vi fotsteg ifrån korridoren. Jag stoppar snabbt ner brevet i fickan och dyker ner under skrivbordet. Eliza gör likadant och så sitter vi där under skrivbordet och håller handen för munnen för att dölja våra andetag. Jag är skräckslagen och blodet pumpar runt i kroppen i raketfart och lungorna skriker efter luft. Tillslut står jag inte ut utan tillåter mig att ta några snabba tysta andetag. Stegen kommer närmare och jag lägger ögat mot en springa i skrivbordet och ser ett par ben som jag inte kan identifiera. Personen böjer sig ner för att ta upp boken och hennes svarta raka hårsvall faller ner och skymmer hennes ansikte. Men visst förstår jag ändå att det är Tara som sitter där. När hon upptäcker att sidor är utrivna ger hon ifrån sig ett frustrerat vrål. Jag rycker till och Eliza drar för andan, bara lite för högt men Tara hör ändå. Hennes blick vänds snabbt åt vårt håll och de gröna ilskna ögonen ser ut att kunna se igenom träet och genomborra mig helt och hållet. Hon sitter länge och tittar innan hon reser sig upp med den tomma boken, stampar argt ut genom rummet och slänger igen dörren. Jag pustar lättat ut. Det där var nära ögat…för nära!

Superdupermegajätteawesomecooltbra!!! ♥♥
Du skriver super!!!
Vill bara ha mer!! ♥♥