Sofia-Potter & JustMe!

Jag såg argt på Eric, han såg så ledsen och liten ut, jag backade men kom inte så långt, jag krockade lätt i ett sorts galler som höll patienten på plats i sängarna.
" Du anar inte hur ledsen jag är " sa Eric och tittade ner i golvet, han suckade och tog min hand i sin.
Sen kom Kevin med en läkare.
" Jaha, Mackenzie Foy, du har ett brutet ben och krossat revben " sa han och skrev på ett papper.
Eric såg så ledsen och missbelåten ut.

Jag suckade och sneglade på Eric. Han hade tårfyllda ögon, men jag förstod ändå inte hur han kunde ha gjort sådär, bara för att Zie frågade om vi skulle göra läxor tillsammans.
- Du slipper hem om två dagar, men du får inte stiga upp ur sängen på två veckor, så att benen läks. Sade Mia, som det stod på läkarens namnskylt. Eric stönade besviket och såg hjälplöst på Zie.
- Snälla förlåt mig. Sade han igen till Zie.
Jag kastade en blick på klockan som snart var nio på kvällen, och då skulle besökartiden ta slut.

Jag spärrade upp ögonen när jag fick beskedet att ligga i sängen i två veckor, jag suckade och såg på Eric, Kevin, Eric, Kevin, fram och tillbaks.
" Nu är besökstiden slut " sa Mia som jag också fick syn på namnskyltet som hängde lite löst så att den lutade neråt.
Jag log mot Kevin och kände att en tår föll ner för min kind, som blev följd av flera tillsist.
" Jag... Älskar dig " sa jag tyst, så tyst så att ingen hörde, men Kevin läste nog på mina läppar.

Jag log ett svagt leende och gick ut ur rummet.
- Hejdå, jag kommer och hälsar på dig imorgon hemma hos dig. Sade jag och vinkade åt Zie.
Jag gick igenom korridorerna till mammas bil. Hon satt i bilen och väntade på mig. Jag satte mig ner brevid henne och vi körde iväg hemmåt.

Då jag kom hem tog jag en snabb dusch och kröp ner i min säng. Jag hade datan i famnen och chattade med några från min gamla skola.

Jag suckade och märkte just då att det låg en lika gammal pojke mitt emot, Eric och Kevin skymde honom förr.
Han tittade mot mig, rakt in i mina ögon, hans ögon var bruna, varma som nygräddad choklad, han log och tittade så konstigt på mig, hela jag blev varm, han gjorde nåt med mig.
" Äh, hej " sa jag och satte mig med mycket möda upp i sängen så att vi kunde se varandra bättre.
Han nickade och satte sig upp han med, hans ögon lyste nästan och hans ansikte lyftes nästan uppåt, han blev mycket sötare nu, han tittade allvarligt på mig.
Det började att bli lite konstigt.

Jag kollade runt på olika sidor tills jag lade bort datorn och läste i min bok istället, som snart var slut. Jag somnade rots att klockan bara var tio.

Mitt larm började att pipa och pojken tittade snabbt bort, jag tittade undrande på pojken, just nu ville jag bara att Kevin skulle vara här, jag suckade och la mig ner.
Tre sköterskor kom in och förberedde mig för natten och sa godnatt, sen gick två ut och en gick till pojken.
" Hur mår du nu då Rudi?" sa sköterskan.
Pojken vände långsamt huvudet mot sköterskan och flåsade lätt, sköterskan ramlade ihop på golvet och skakade.
Jag spärrade upp ögonen och skrek.

( Kan det finnas med en konstig pojke?)

(vadå ?)

( En sån som Rudi )

( Jag fattar inte cx)