(PRS) Kärleksdrama

Jag ser på Maya och smeker försiktigt bort en lock av hennes hår som hamnat i hennes ansikte.
- Jag vill bara att du verkligen ska vara min, jag vill inte att vårt första minne ska vara såhär. Jag vill kunna njuta av att du tillhör mig, att du är bara min och ingen annans. Jag ser på henne med mjuka ögon och biter mig själv i underläppen innan jag fortsätter att prata.

- JAg vet hur det känns när någon är otrogen mot en och även om jag inte bryr mig om Lotus så bryr jag mig om dig och jag vill inte att du ska behöva bära skulden av att ha varit otrogen mot någon. Du betyder för mycket för att jag ska kunna göra så mot dig, okej? säger jag samtidigt som jag tar hennes ansikte mellan mina händer och ger henne en lätt kyss.

Jag förstod nu vad hon menade. Men grejen var att jag inte ville vänta till imorgon. Eller nästa vecka. Jag ville ha henne nu.

"Även om jag gör slut med Lotus måste vi vänta i några veckor innan vi gör vårat förhållande offentligt, annars kommer han att fatta att jag lämnade honom för att vara med dig."
Penelope nickar och förstår.
"Vi kanske borde gå tillbaka, men imorgon lovar jag. Då är jag bara din."
Penelope log mot mig.
"En fråga bara", säger hon. "Hur kommer man in hit?"
"Åh! Du bara går förbi tre gånger och tänker på vilket slags rum du vill ha, så kommer dörren fram, och rummet du är i behov av finns där innanför."
"Wow, coolt!", säger hon.
"Jag vet!"

Medan vi pratade hade vi klätt på oss igen, och vi var nu på väg ut i korridoren igen.
"Då ses vi på samma ställe imorgom, eller?"
Hon nickar. "Efter middagen."
Jag ger henne en kram, och skuttar bort till Gryffindortornet, alldeles salig.

"Vart har du varit någonstans?", undrar Ophelia när jag kommer in.
"Bara rett ut lite grejer."
Hon rycker på axlarna. "Okej. Jag ska gå och lägga mig. Kommer du?"
"Snart...", säger jag dröjande.
"Du gör som du vill." Och med de orden går hon upp för trapporna till flickornas sovsal.

Jag går fram till Lotus som sitter med sitt lilla gäng, ihoptryckta i två soffor.
"Hej.", säger jag.
Han reser sig upp och tar med mig till några fåtöljer på andra sidan sällskapsrummet.
"Jag har tänkt...", säger han
"Jag med."
"Vet du vad? Jag tror att det är dags att vi går åt olika håll."
Det var precis som att han tagit orden ur munnen på mig.
"Jag... jag hade tänkt säga samma sak.."
"Så bra att vi känner lika. Men vi kan väl fortfarande vara vänner, Maya?"
"Självklart!", säger jag, och vi skiljs åt med en kram.

Jag vandrar mot Ravenclaw, min kropp är helt slut och min hjärna känns som om den håller på att koka över. "Vilken jävla dag! Jag kan knappt fatta att allt detta har hänt... Undra om Maya gjort slut med Lotus ännu?" Jag vandrar genom Ravenclaws sällskapsrum och vidare upp till min sovsal.

Jag kryper utmattat ner i min säng och blåser ut ljuset. Jag somnar efter bara någon minut. Mina drömmar är fyllda av Maya, henne hår som är så lent mellan mina fingrar, hennes mjuka kropp under mina händer, hennes härliga läppar mot mina...

Jag vaknar utvilad och pigg på morgonen och dagen kan inte gå tillräckligt fort enligt mig. Jag klär på mig mina kläder, borstar mitt långa hår och sätter upp det i en inbakad fläta med lite hjälp av en trollformel jag hittade i en bok i biblioteket.

Jag skuttar ner till Stora Salen för att äta frukost och mitt humör är på topp enda tills jag ser Dehlilja och hennes gäng. "Herregud, jag vill inte ha något med er att göra idag, ni ska fan inte få förstöra mitt humör idag!" med den tanken går jag bort till Jasper och Coralin.

Jag kunde knappt tro att det var sant, att allt hade gått så lätt! Men på något vis tyckte jag också att jag förtjänade det - att vi förtjänade det. Efter allt vi gått igenom tillsammans var det här precis vad vi behövde, något som gick precis som vi ville.

Jag hade svårt att bärga mig till kvällen, när vi skulle mötas i Vid Behov-rummet igen. Jag visste precis vad jag hoppades på, vad jag ville.
Jag ville att vi skulle fortsätta på det vi avslutat igår, nu när jag "var hennes" som hon sagt.

"Vaddå? Det tog bara slut? Så där bara?", frågar Ophelia för sjuttioelfte gången.
"JA! Vi kände att vi skulle gå åt olika håll, och sen är det inte mer med det, Ophelia!"
"Okej, okej! Jag fattar... Men jag fattar inte... Ni hade det ju så bra..."
"Hör du hur motsägelsefullt det där var? 'Jag fattar... Men jag fattar inte...'"
"Så du är inte kär i honom längre? Inte alls?"
Jag skakar på huvudet.
"Inte ett dugg."

Jag och Ophelia var på väg ner till frukosten, men jag känner mig inte särskilt hungrig. Det ända jag kan tänka på är min och Penelopes lilla träff, som kommer äga rum ikväll.

Jasper och Coraline ler när de ser mig komma gående med ett stort leende på mina läppar.
- Dog morgon solstråle! utbrister JAsper glatt och skrattar lite för sig själv.
- Godmorgon! Svarar jag glatt och sätter mig jämte Coraline som sitter mitt emot Jasper.

- Värst vilket bra humör du är på idag då, något som hänt? frågar Coraline efter att vi ätit på vår frukost och är på väg mot vår lektion i trolldomshistoria.
- Ja, det kan man väl säga att jag är, men jag vill inte berätta varför, inte än i alla fall. Fnittrar jag fram och ser glatt på först Jasper och sedan på Coraline.
- Du är ju knäpp Penelope. Säger JAsper och skakar på sitt huvud.
- Inte knäppare än vanligt. Fnittrar jag fram och vi bryter alla tre ut i skratt.

Vi sätter hos längst bak i salen och slår upp våra böcker på sidan 678 när professor Binns säger det.

Lektionen går fort och vi är på väg mot nästa lektion, vi skrattar och diskuterar vad som kan hända på trolldryckskonsten som vi är på väg mot.

Hela dagen gick, och jag var helt i en annan värld.
Lektionerna spenderade jag med att fantisera om vad som skulle ske i kväll, skulle vi äntligen göra det?

Jag längtade så innerligt efter att känna Penelopes läppar mot mina, och min längtan förstärktes när jag mötte henne i korridoren, och hon gav mig det där gåtfulla leendet.

Tillslut var det middag, och jag började ta mig tillbaka till verkligheten, det började närma sig nu. Snart var det äntligen dags för mig att möta Penelope i Vid-Behov rummet.
Ingenting skulle kunna stoppa oss den här gången. Jag var fri från Lotus, och jag var bara hennes, precis som hon velat ha det.

Det kändes dock konstigt, det här betydde ju att jag var lesbisk. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle falla för en tjej.
Men äntligen förstod jag vad äkta kärlek betydde. När man är kär på riktigt spelar det ingen roll om det är en tjej eller kille. Ingenting spelade någon roll, förutom att jag skulle få vara med Penelope.
Få vara med henne, hon som jag älskar.

Jag sitter med Jasper och coraline inne i Stora Salen, vi äter middag och diskuterar vad vi egentligen lärt oss idag, vi kommer fram till att det inte är så mycket. Men jag kan inte riktigt fokusera på vårt samtal, mina tankar vilar hos Maya. Tiden verkar krypa fram, långsammare och långsammare desto närmre tiden för att möta henne kommer.

Efter nästan 20 minuter ursäktar jag mig och lämnar Stora Salen. Jag går bort mot väggen där vis kulle mötas, där Vid Behov-rummet finns. Jag lutar mig mot väggen och väntar nervöst på Maya, jag fantiserar om hennes läppar mot mina och hennrs händer på min kropp..

När jag äntligen lyckats slingra mig ur Ophelias förhör om allt som hänt mellan mig och Lotus satte jag fart mot Vid Behov-rummet.
Jag kunde bara inte berätta för henne om Penelope, inte än. Det kändes som att det skulle förstöra något fint.
När jag kom dit stod redan Penelope där och väntade på mig, och jag kunde inte stoppa det breda leendet som prydde mina läppar.
"Hej.", sa hon. Men jag hann inte svara innan hon tryckte sina läppar mot min, och jag var förlorad.

Jag svarar inte på Mayas hej, jag bara kysser hennes underbara läppar. Jag har längtat hela dagen efter att få känna dem mot mina och nu äntligen får jag det. Efter ett par sekunder backar jag ett halvt steg och ler mot henne.
- Hej... Viskar jag sedan lite generat medan jag ser på henne.