Skogens hemligheter

"Det var bra och klokt gjort av dig, då torkar han inte ut." sa Indra berömmande och berörde sig inte utav kvinnans blick.
Indra log och la en sval hand på hans panna, "Går det bra att Fenrir är i ditt rum, jag lovar att han inte gör någon skada." säger hon milt.
"Klart jag kom, jag kommer om någon behöver mig." sa hon och tog upp örter ur korgen.
"Har du varmt vatten i närheten?" frågar hon, hon skulle göra ett febernedsättande te och varmt vatten behövde hon att lägga örterna i.

Vincent blundade lätt, Indras hand var så sval och skön...Han var så varm igen. Han nickade sedan. "Det går bra". Han började återigen frysa och läpparna skakade lätt. "Lis!" ropade han då Indra bad om varmt vatten, pigan kom in igen. "Ja? Herr Vincent?". Hon såg lika fientligt på Indra. "Hämta lite varmt vatten".
Pigan nickade och försvann, en stund senare kom hon med lite upphettat vatten i en skål.

"Tack." sa Indra artigt och vänligt åt Lis, den fientliga blicken ignorerade hon och gick åter till Vincent då Lis försvann. Hon la i örterna och ställde ifrån sig teet på bordet intill.
"Det måste dra en stund." sa hon och mötte hans blick, "Har du ont? Hur är det med foten?" frågar hon sedan.

Lis försvann igen och Vincent drog filten omkring sig. "Foten? Den känner jag knappt av längre nu" han log lite faktiskt mot Indra. "Men jag har en jäkla huvudvärk och jag fryser och svettas" suckade han och blundade igen. "Känn dig som hemma medan vi väntar, vill du ha något?".

Indra besvarade hans leende och drog av honom filten men bara så hon kunde se foten.
"Låt mig se på den." sa hon men hon tog inte av bandagen då kanske inte foten skulle läka ordentligt. "Okej, jag lägger i smärtstillande och att du fryser och svettas beror på febern, den kommer gå ner." säger hon men skakar på huvudet, "Nej, jag klarar mig." sa hon artigt och blåste på teet, "Drick nu." sa hon vänligt och hjälpte honom upp till sittande ställning och gav honom skålen.

Vincent ryste lätt då hon drog av honom filten, det var kallt, men skönt också. Han lät henne titta på foten och nickade sedan. Han tog emot teet och började dricka. "Det är tråkigt att vi bara har mötts då jag har varit sjuk eller skadad miss Indra" log han efter några klunkar. "Ni har varit en riktig ängel som hjälpt mig". Han drack upp det sita.

Indra ser på honom och ler mjukt, "När skulle vi annars träffas sir?" frågar hon nästan roat. Det var väl därför hon var här? Hon var förvirrad men tog emot skålen utan att visa något och la honom tillbaka bland kuddarna.
"Nu kommer det bli bättre." sa hon lugnande, och la handen åter på hans panna, han gjorde henne förvirras.

Vincent skrattade tyst. "Jag vet inte, kanske om jag tagit en promenad i skogen?" föreslog han och blundade nere bland kuddarna. Då hon la handen mot hans panna gick en rysninh igenom honom. Hennes hand var mjuk och sval...
"Jag måste tacka er sedan då jag mår bättre, vaf sägs om en middag här?".

Indra log, "Det låter trevligt sir, en promenad är alltid uppfriskande, men inte med en bruten fot." skrattade hon lätt.
"Det är inget att tala om, det är min plikt att hjälpa sir." log hon milt och nickar sedan, "Ja, om du vill det så, jag vill inte vara till besvär." sa hon bara, dessutom gjorde den övriga mänskligheten henne nervös.

"Tja, inte speciellt uppfriskande" log Vincent. Hans leende bleknade sakta. "Du är inte till besvär alls, vi har alltför lite gäster här, det är inte många människor som kommer förbi byn". Han sjönk längre ner bland kuddarna.
"Som sagt, känn er som hemma...Jag ska bara sluta ögonen några sekunder...." mumlade han och blundade. Snart sov han tyst.