Kärlek eller vänner- vad väljer man (sv)

Vad bra!

Nu kommer kapitlet!








Kapitel 5

Hermiones perspektiv

- Varför gick du upp så tidigt? Undrade Ron mellan tuggorna. Det var lunch och Harry och Ron ville såklart veta allt om morgonen.
-Jag har ju sagt det! Parvati och Lavender väckte mig, suckade jag. Jag hade tidigare berättat det för dem och det var ytterst tröttsamt att upprepa samma sak flera gånger. Framförallt för samma personer. Jag hade ingen lust att avslöja mötet med Malfoy för Harry och Ron.
Ron åt hungrigt sin köttfärssås fast jag hade ingen vidare aptit. Jag visste verkligen inte varför, jag brukar äta mycket. Kan det ha att göra med morgonen?
-Hermione, vad tycker du? hördes Rons röst. Visst var det inte rättvist att professor McGonagall sa åt Harry att ta med mig till trolldryckslektionen? Jag har inte utomordentligt som betyg så varför ens ha trolldryckskonst?
-Nej, jag tycker att det är väldigt viktigt att du blir undervisad i det ämnet! sa jag. Om du vill bli auror som Harry vill så behöver man studera trolldryckskonst. Och förresten undervisar Snape i försvar mot svartkonster, inte trolldryckskonst.
-Ja, du är dig själv i alla fall, suckade Harry.
-Ja, varför skulle jag inte vara mig själv? sa jag lite irriterat medan jag dängde väskan över axeln. Trots att jag inte ätit något var jag inte hungrig, man kunde lika gärna gå. Inombords kände jag mig verkligen inte som mig själv: jag åt inget, jag rodnade och sen det där pirret i magen. Det var inte jag. Jag reste mig upp och gick iväg mot biblioteket, där kunde jag slippa för ett tag alla annorlunda känslor och i stället resa in i bokens värld, där jag hör hemma.
Harry och Ron sa inte emot vilket tydde på hur bra vänner de var. Vi känner varandra väl och har genomgått prövningar och äventyr tillsammans. Om allt blir bra och Voldemort dör kommer det nästan kännas tomt, inga fler farliga saker att göra tillsammans.

När jag väl satt med en bok i händerna kändes det som om allt var vanligt. Jag var på Hogwarts och tog lektioner. Vi fick läxor och hade prov, det var helt som det skulle.
Boken jag läste i var som en uppslagsbok i alfabetsordning på besvärjelser, allt från lamslå till protego. Det skulle vara bra om man kunde många, om (vilket säkert kommer hända) jag, Ron och Harry behövde kämpa mot dödsätare.
Jag hörde dämpade röster som kom från några hyllor bort från mig. Det var omöjligt att urskilja orden som sades men det var uppenbart att några bråkade. Långsamt blev rösterna högre och högre, jag kunde uppfatta några ord som ”mig”, ”det ska du inte lägga dig” i och ”tyst”.
Nyfikenheten var där igen. Jag ville ta reda på mer om bråket. Jag ville höra vad de pratade om. Det här var verkligen inte likt mig, men det brydde jag mig inte om just nu.
Sakta reste jag mig upp, jag visste inte varför, men jag nästan smög dit.

-Det ska du inte bry dig om! Gör bara som jag säger!
Rösten verkade tillhöra en pojke, runt 15-17 år skulle jag tro. Han var ilsken och samtidigt desperat vilket gjorde mig ännu mer nyfiken.
-Ska du tvinga oss... mer hördes inte. Det lät som en pojke i samma ålder som den föregående. Det var tydligen fler än bara två, pojken sa ”ska du tvinga oss” inte ”ska du tvinga mig”.
Plötsligt insåg jag vilka de var. Såklart att det var dem! Hur dum får man vara? Det var självklart att det var Malfoy, Crabbe och Goyle. Vilka skulle det annars vara? Har Harry rätt att Malfoy är en dödsätare? Det är inte likt Crabbe och Goyle att protestera mot Malfoys ledning och själviska uppsyn.
-Drick bara! Okej! sa den förste killen som hade Draco Malfoys röst, eller det var han. Hans släpiga röst kan man bara inte ta miste på.
-Vi tänker inte dricka den där äckliga sörjan! Den är vedervärdig!
Jag hade aldrig hört Goyle tala så ”många” ord på en kort stund. Hur kan det vara möjligt att en så korkad och tjock trögskalle kan ha ett så stort ordförråd. Alltså, det kanske inte är så stort som mitt men en sån idiot till elev kan väl inte kunna ordet ”vedervärdig”?
-Den där äckliga sörjan, härmade Malfoy med grymtande röst. Den är vedervärdig!
Han skrattade hånfullt. Hade han redan glömt att de var i ett bibliotek där människor är? Vem som helst kan ju höra.
-Om det ska vara så hemligt kan du väl sänka rösten, grymtade Goyle. Men okej då! Vi dricker det.
-Bra, det är helt rätt att göra så, sa Malfoy belåtet. Min herre kommer bli mycket nöjd.

Dracos perspektiv

Bra då var det bestämt! Crabbe och Goyle dricker polyjuice-elexiret och håller vakt åt mig. Hittills går planen bra. Men sen var det ju det där med Hermione Granger. Varför gillar jag helt plötsligt henne? Jag gillar henne, gillar, tycker om. Usch, det känns konstigt att bara tänka sig det! Jag, en Malfoy, måste vara en smutsskallehatare!
Egentligen är det bara dumt att hata sådana som Granger. Hon gillar att plugga, det gör faktiskt jag med. Våra lektioner är bra och intressanta, ett undantag är Binns. Jag brukar försöka vara koncentrerad men det slutar alltid med att jag faller i dvala som de andra. Granger är den enda som lyckas vara inriktad på det Binns pratar om.
Trolldryckskonst är det bästa ämnet, fast Snape har varit dels jobbig och dels berömmande. Men bara för mig. Hans älsklingselev har alltid varit jag.
Jag vill träffa Hermione Granger igen. Jag har aldrig riktigt pratat med henne, aldrig lärt känna henne. Det är först nu som jag börjar förstå vem hon verkligen är. Hon är ingen besserwisser som jag alltid trott. Men hur ska jag träffa henne utan att det märks?
Svaret kom som en ljusblixt.

Hermiones perspektiv

Det led mot kväll. Vi hade haft alla lektioner för idag och såklart hade vi också fått läxor. Jag har redan gjort Flitwicks läxa men Harry och Ron kämpade fortfarande med den. Mycket har hänt bara på en dag, på morgonen följde jag efter Malfoy, och blev upptäckt. Senare på dagen tjuvlyssnade jag på ett samtal mellan Malfoy, Crabbe och Goyle. Sådant händer inte ofta.
Klockan var bara 19.30. men jag var utmattad. Kanske för att det har hänt så mycket saker. Jag kunde knappt koncentrera mig på Binns lektion, mina tankar vandrade iväg åt andra håll. Till en person vars namn är Draco Malfoy. Mina tankars mål de senaste dagarna. Varför kan jag inte behärska dem längre?
-Jag går upp och lägger mig, gäspade jag till Harry och Ron.
-Redan? undrade Ron förvånat. Klockan är ju inte alls mycket. Inte ens förstaklassare lägger sig nu.
-Ja, Ron, sa jag. Jag är trött och det får du respektera. Om du är vän med mig får du respektera när jag går och lägger mig.
Ron svarade inte.
-Godnatt Hermione, sa vännerna och jag gick upp till tjejernas sovsal.
Där uppe var jag själv. Jag var först. Men det var det jag ville, jag ville tänka i lugn och ro utan ett par fnittrande tjejer i bakgrunden.
Jag skulle precis krypa ned i min himmelssäng när det pickade på fönstret. På fönsterbläcket stod en ståtlig uggla med ett brev i näbben. Jag öppnade fönstret och släppte in ugglan. Försiktigt så tog jag brevet som det stod ”Till Hermione Granger” på. Jag öppnade det och såg några få ord på pergamentet.

Möt mig vid vid-behov-rummet imorgon prick klockan 00.00. Jag måste prata med dig snarast. Säg inget till dina vänner. Svara inte på brevet. Jag kräver det!
Draco Malfoy

Jag flämtade till. Vad skulle jag göra?

bra kapitel'!!

Cliffhanger

Tack!! Haha, vet inte varför men jag känner mig typ hedrad över att du läser. Kanske har med att du har samma namn som mig...jag vet inte.

MOAHAHAHAHA!! Ne, jag är inte såååå elak. Jag kan avslöja att jag har ett kapitel nästan klart så det kommer nog den här helgen! Jag har fått skrivlust och många idéer! (Jag har två kapitel nästan klara.)

PPP

*längtar* *mycket*

Längtar!!

Japp jag är ju en superkändis!

*Du får inte rösta på fler inlägg idag*

otroligt synd!

Nu kan jag det...