Jag..Häxa?

Mer!!!!

Dagarna gick och så småning om var dagen inne. Jag hade skrikit, klagat och gråtit men mamma hade bara ignorerat mig. Just nu satt jag på cykeln påväg till affären.
"Jäkla morsa, först bjuder hon hem en kossa och sen ber hon mig att köpa mat till dom!", fnös jag för mig själv och trampade hårdare då något plötsligt sprang förbi, jag sneddade och så flög jag av...


//Vet att den var kort men c:

Super!!

Super!! ^w^ Mer nu :'D

Jättebraaaa!:3 MER NU C:

Jag flög av cykeln och rakt in i ett träd samt rullade ut på gatan, blödandes i bakhuvudet och benet medans tårarna forsande ner för kinderna. Så hörde jag något... Som en.. En.. BIL! Jag satte mig upp med ett ryck som ordentligt drog på krafterna och såg den snabba bilen susa mot mig. Jag försökte resa mig då bilen kom närmare, när den bara var några meter ifrån så blundade jag, tog händerna framför ansiktet för att kanske förhindra stöten även om jag visste det var omöjligt. Men stöten kom aldrig. Jag öppnade ögonen och skrek då jag såg bilen 5 meter upp i luften ovanför mig. Jag vacklade upp på fötter och haltade samt ramlade några gånger. Tillslut när jag hittade cykeln som flugit in i en buske så vände jag mig om och såg bilen på gatan igen och mannen som körde klia sig utanför. Jag hörde inte vad han sa, men han sa nog något om att det var konstigt. Jag kollade mot affären. Det var bara nedförsbacken mellan oss. Så jag började gå ner även om jag ramlade mycket lättare nu. Jag såg ett apotek snett emot mataffären och styrde ditåt. Efter jag halvt och halvt berättat historien om mina skador tvättade och bandagerade om mina sår samt fick jag något salva. Jag drack ett glas vatten och gick sedan till affären. Jag ignorerade blickarna och köpte bara det jag behövde då jag också köpte lite mat till mig själv. Jag gick ut och åt det som skulle föreställa min lunch. En banan, en ostmacka, en jucie och en kaka. När jag ätit upp så började jag dra mig hemåt. Jag vet inte hur, men jag lyckades ta mig hem, lämna varorna på bordet och slinka in på mitt rum.

♥........♥

Bääääst o.o

Hur grymt som helst Mer

Så hörde jag henne. Kossan steg in i vårt hus och slängde igen dörren.
"Maaargot?! Du har väl ställt fram te? Du vet att jag HATAR komma på besök när folk inte ger mig te, och du vill väl inte se mig arg?", fräste hon.
Jag smög ut ur rummet och satte mig på ett av trappstegen.
Margaretha var en kvinna på 68 år som brutalt ville se ut som 17 igen, dock, misslyckades hon. Hon hade stora alltid knall röda läppar, kort lockigt hår till öronen, många rynkor (som hon i onödan försökt fixa), påsar under ögonen som man såg tydligt, hon stank alltid överdrivet med katt och parfym, gröna utstånde ögon, tjock, och just idag hade hon klämt in sina breda fötter i ett par röda klackar skor och en röd klänning med oranga stora blommor. Det var inte bara att hon var ful som stryk, hon var riktigt elak också.
Jag såg mamma komma fram och le halvhjärtat. Margaretha kastade sin tjocka päls och mörk röda hatt.
"Usch! Har ni tänt en brasa igen? Du vet att jag HATAR när det luktar så här bränt! Och vilken oröra! Och vad är dina snorungar? I säng hoppas jag! Jag HATAR störiga skit ungar!", fräste hon och klampade in i köket medans mamma hängde upp hennes kläder.
"Vilken...Ah!", viskade jag för mig själv och smög efter.
Margaretha satte sig ner och kollade med förakt på mamma.
"Jasså? Brevet har kommit. Ja, folk pratade mycket om det när din man fick det tänkte väl att din sno-", började hon men mamma avbröt henne:
"Om du säger en enda dålig sak om min familj, mina barn, mitt hus eller något som ägs av MIG kommer jag bryta nacken av dig", sa hon kyligt och Margaretha tystnade.
"Säg vad jag ska göra?", fortsatte hon och kollade på Margaretha. Tik tack, tik tack, klockan slog 7.
"Bara, håll det borta från henne!", svarade hon.
"Hur?", frågade mamma.
"Jag vet inte", svarade Margaretha.
Då plötsligt jag hörde två knack på fönstret. Jag vände mig om, mamma verkade inte höra och om hon hade gjort det, tror jag att min historia hade slutat här. Jag sprang fram till dörren och såg ett brev falla ut.
Ett brev.. Så här sent?, tänkte jag och tog upp det.

Till: Elvira Durwood
Adress: Ruben Gatan, 10, rummet åt höger på övervåningen
Från: Hogward rektor Albus Dambeldor


Kapitel 1, slut

//Mer? cx