Huffle och Wolf

Jag nickade och spred snabbt planen till resten på bålet som en efter en också plockade upp några pinnar, sedan såg jag upp på Sini och väntade.

Jag log svagt när jag såg fler och fler som greppade pinnar från bålet vi stod på. Vi kanske skulle klara det här, trots allt.
När Akira såg på mig antog jag att hon väntade på min signal. Jag var inte van att bestämma, och särskilt inte välja tidpunkt att gå till anfall på, men jag gissade att om det var någon gång jag skulle behöva vara modig, så var det nu. Och vakterna närmade sig med facklorna i händerna, på väg mot bålet.
Jag höll upp ett finger, ett till och så ett tredje - och sedan slungade jag iväg pinnarna i min famn, en efter en, och försökte att träffa vakterna.

Mina ögon mörknade för varje pinne jag slängde. Det rådde kaos på torget och vakter sprang omkring vrålandes och ropandes. Fångar spred sig längs kanterna och slank en efter en ut. Jag höll hela tiden koll på Sini. Jag kastade snabbt en pinne på en vakt samtidigt som jag kastade mig över en annan. Han försökte skydda sig själv med hjälp av ett spjut, men jag bet av det på mitten med en djuriskt instinkt.

Jag var rädd, minst lika rädd som när jag gått i de långa tågen av fångar, men den här gången var det ändå annorlunda - jag gjorde något för att stoppa det.
Jag höll min sista pinne i ett fast grepp och fäktades vilt med det runt omkring mig. Det såg antagligen inte bra ut, eftersom jag aldrig slagits förut, men jag träffade en vakt i magen, så att han tappade facklan han bar.

Jag tittade upp och hoppade av en av vakterna efter att ha stampat honom i magen. Med en morrning kastade jag mig istället över en vakt som var på väg att anfalla Sini bakifrån.

Flämtande hoppade jag bakåt när Akira anföll vakten, medan jag höll hårt om min pinne.
"Vi kanske borde börja röra oss härifrån!" sade jag och såg mig omkring, mot de klena människorna runt om kring mig som slogs så gott de kunde mot vakterna.

Jag nickade häftigt och slängde min pinne i en vakts bakhuvud medan jag snabbt började springa mot utgången.

Jag höll kvar i min pinne, om jag skulle behöva använda den igen, och satte av efter Akira.

I skuggan av borgen, dold bakom några buskar upptäckte jag en spricka i muren. Jag vinkade till mig Sini och lyfte bort buskarnas grenar samtidigt som jag slank ut.

Lättad smet jag igenom sprickan. Utanför stannade och jag hämtade andan i några sekunder, innan jag fortsatte springa, mot en skog jag fått syn på en bit bort.