Demon - fantasy roll - begränsade platser

Ambrosine sneglade på köttet och fnös.
Hon kollade sig om och flinade när en tanke kom upp i hennes huvud. Hon satt sig ner på en stubbe och pillade på sina stövlar. Hon hade tryckt ner en dolk vid ena stöveln och hon drog upp den försiktigt och gömde den vid klänningens arm. Detta skulle bli en intressant natt.

Jag ville inte erkänna det, men det sårade mig faktiskt att se hur hon ignorerade köttet och jag ägnade mig helt åt min egen köttbit tills det var uppätet. Jag tittade upp mot månskäran som hängde som på en tråd på natthimlen. Det skulle dröja åtminstone fyra timmar innan gryningen. Jag letade upp en plats med särskilt mjuk mossa och kurade ihop mig. Lika bra att sova ett tag.

Ambrosine kollade på Zora och flinade. Hon fortsatte att pilla på dolken och skar mot repet så det gick av. Ambrosine reste sig snabbt upp och kollade sig runt efter den bästa vägen bort.
Hon hittade en liten stig och började jogga mot den.

Heather red genom skogen då det plötsligt mörknade, hon och sina följeslagare hade kommit vilse.
Plötsligt uppenbarade det sig en alvflicka med mycket ljus hy och hår. (Alltså kommer alla från samma rike eller vad? Om jag kan säga att du är min rådgivare?)

Då slog det henne att, det var hennes rådgivare.

"Ambrosine, vad gör du här i mörkret helt ensam"? Frågade Heather förvånat.

Cirka en timme efter det att jag hade somnat vaknade jag upp igen med känslan av att något var fel. Yrvaket gned jag mig i ögonen och såg mig omkring. Jag var blöt om ryggen av morgondagg och satte mig kvickt upp medan jag tittade runt. Jag stelnade till. Ambrosine, hon var borta! "Åh nej, åh nej, nej, nej!" sade jag stressat och kom snabbt upp på fötter. Inom två sekunder hade jag slängt mitt mänskliga skinn åt sidan och satte av efter spåret från Ambrosine.

(jepp, samma rike :3)
Ambrosine andades ut när hon såg drottning Heather
"Hiril (Lady) Heather..." hon andades ut och bugade
"D-det är en lång historia" viskade hon skakigt och bugade.
Ambrosine kollade sig nervöst runt och höll koll fall det fanns några plötsliga rörelser.

(Kan du länka till en översättningssida för det skulle vara kul om jag också kunde skriva på alviska (sindarin) eftersom att jag hittar ingen )

"Kom upp på min häst så rider vi tillbaka till mitt slott, du skulle behöva vila dig på en säker plats", sa Heather och hjälpte Ambrosine att klättra upp.

( har dessa framme redan; där brukar jag kolla fall jag glömmer bort orden Arwen-undomiel och Bladesofanarion. Översättare: Anglefire )

Ambrosine suckade och hoppade upp på hästen

Jag bromsade upp och sniffade i luften som kom svepande emot mig. Det fanns mer än en doft, men Ambrosines fanns med där. Jag måste till varje pris hitta henne! Jag satte av igen och ökade farten tills jag hörde röster på avstånd. "Där är du ditt amarth faeg! (Evil fate)" morrade jag för mig själv och smög mig närmare med vinden i ansiktet så att inte hästarna skulle känna min doft.

Ambrosine hade ögonen och öronen öppna. Efter alla dessa år hade hon blivit paranoid.
"Ehhh.... M'lady, vi kanske bör rida en bit snabbare? Jag har en känsla att något är fel..." sa hon med en orolig röst.
En svag vind gjorde att hon nästan kved. "Dumma Sûl (wind)...." muttrade hon och efter en stund började hon morra för sig själv.