PRS(Dragon Fantasy)

Nalel vaknade då solen sken in rakt på hennes ansikte. Hon klädde sig genast och gick ner för lite frukost, eller ja, rättare sagt två frukostar. Hennes föräldrar var redan uppe och de åt med god aptit och småpratade om soldaterna.

Lägret började trött vakna i gryningen, trots få timmars sömn var de flesta redan uppe och började fixa med frukost. Alla såg trötta och hängiga ut och de alla hade konstigt nog en svår huvudvärk sen kvällen före.

Nalel var inne i sitt hus en stund till, hon såg inga som var påväg till ängen än så hon antog att det var för tidigt. Hon hade börjat packa lite, det viktigaste, ifall hon skulle följa med dem, bara hon passerade testet så.
Men tillslut började hon bege sig emot åkern, hon såg andra som gick dit också, men hon trodde mer att de ville se på än att gå med.

De gick alla till åkern där befälhavaren hade ställt upp vapen, träsvärd, pil och båge och liknande för att se vad de kunde.

Nalel kom tillslut fram till åkern, hon såg sig om på de hober som verkade vilja vara med. Alla hade något nervöst över sig, kanske för att de flesta inte kunde hantera vapen. Nalel kunde bara det för att hennes far lärde henne då hon var yngre.

Meira gick och satte sig med de andra runt övningsplatsen. De skulle alla se på och deras ledare skulle sköta det hela för att se vad de nya skulle kunna.

Nalel stod i spetsen bland de hober som var där, de stod alla samlade. Och hon var den enda kvinnliga hoben...Hon väntade bara på att någon skulle säga något, vad de skulle göra.

Ledaren Theor såg på de samlade, på sina soldater och de som skulle bli. Han välkomnade dem med myndig stämma och visade först på pil och bågen.

Nalel lyssnade noga på det ledaren sa. Då han visade dem till pilarna och bågarna så var hon den första att kliva fram och visa vad hon gick för. Hon spände bågen så gått som det gick, även om den var en aning stor åt henne, och la på pilen och sköt iväg mot det avsatta målet.
Det var inte en så dålig träff, inte i mitten, men ändå ganska nära.

Meira med de andra klappade och busvisslade åt skottet. De var nu muntra och glada åt tillskotten och Meira nickade gillande att Nalel tog första klivet fram.