Möt eran rädsla.

Min största rädsla är nog att mina nära och kära ska dö och dessvärre så har jag bemött det väldigt nära vid flera gr. Det har inte gjort saken bättre alls.. snarare jobbigare för mig..

Ja, flertals gånger men det har inte förändrat mig speciellt mycket

Jag var tvungen att hålla ett tal i Svenska B på gymnasiet. Det var obligatoriskt. Jag har social fobi var det extremt jobbig för mig men jag gjorde det ändå och jag klarade det även om det var sjukt jobbigt. Dock var det bara för 7 personer men det var stort för mig. Min sociala fobi har förvärrats nu så jag skulle aldrig kunna göra om det.

Rädd för döden, att något ska hända min familj och nära vänner.

Samma här. Har förlorat galet mycket människor genom åren. Ibland känner man sig nästan avtrubbad.

Jag har hundfobi, riktig fobi alltså. Ska jobba bort den med KBT är tanken. Eftersom det är en fobi så skulle den kunna bli värre om jag bara tog itu med den på egen hand, har försökt men det blir faktiskt inte bättre av att försöka lära sig acceptera hundar utan att få stöd.
Det värsta med min fobi är att folk inte förstår den. Det är så många som har hund, som tycker att man är konstig när man berättar om sin fobi och som säger "men min hund är så snäll". Det är liksom inte vad det handlar om. Jag skäms över att ha hundfobi, jag skäms över att inte kunna vara hos kompisar som har hund, jag skäms över att börja skaka så fort jag ser en okopplad hund.
Och främst skäms jag över att jag egentligen inte har någon direkt orsak till min hundfobi.

Finns det någon hundras som du tycker är mindre läskig än andra? Om någon vän du känner och litar på har en lite lugnare hund så kanske ni skulle kunna träffas när kompisen har hunden kopplad inomhus så du bara är i närheten av den och slipper ha den nära inpå. Det är så jag har jobbat med min tidigare hund och en del vänner med hundfobi eller svår hundrädsla och det ger framsteg med tiden.
Var bara noga med att berätta allt för din kompis så att den inte stressar dig utan låter dig bara vara i samma rum som hunden i början, kanske helt utan att ni hälsar på varandra (du och hunden alltså).

Och okopplade hundar (i alla fall utomhus) tycker jag är skitläskiga trots att jag aldrig någonsin varit hundrädd. Man VET ju liksom aldrig, så jag tycker inte att du skall skämmas. Särskilt inte som du vill ta itu med problemet! Det är starkt av dig! ♥