En släng av Cancer

Lol verkar som att alla älskar Draco

Hej mugglisar!! Skriver inte så noga nu, då jag har kompisar hos mig. Men det blir inte för dåligt hoppas jag.

Kapitel 4

Den här morgonen gjorde jag mig i ordning ovanligt snabbt, tog min bok, och gick till stora salen. Endast rektor Stephen Umbridge var i salen, så allt var lugnt och tyst.

Men snart fylldes salen av pojkar, flickor och ljud.
- Ljud, alltid ljud! suckade jag och började gå i väg. Jag var så fokuserad på allt ljud, att jag inte hann reagera när Draco snappade åt sig min bok.
Han öppnade boken.

- Brev till mamma, va?
- Ge mig boken Malfoy!
- Nu ska vi se här! Pfft, vilken patetisk bok, ' Jag saknar dig så mor, kom tillbaka!' vad har det blivit av Changs egentligen, de brukade vara åtmintonde en gnutta vettiga! Men det här: att läsa en mugglarbok?!?
- Ge mig boken NU!!
- Visst visst, om du hoppar från Hogwarts högsta torn.
- Ge mig den.

Nu hade mina händer börjat skaka, och min röst blev låg, stadig, skrämmande. I flera sekunder stirrade vi på varandra, och jag hann skymta rädsla i de förut roade ögonen. Därefter skedde allt snabbt: Jag förde mina naglar mot Dracos ansikte och drog. Snabbt, hårt. Nu var Dracos stiliga ansikte prytt av fem blodig streck.

Grå ögon som blixtrade, sedan försvann Hogwarts ur min syn - för andra gången i mitt liv.

Jag vaknade, timmar senare, i sjukhusflygeln. En gestalt stod framför sängen. Det vitblonda håret skimrade i månens ljus.
- Draco? viskade jag trött.
- Förlåt Chang.
Det svaret jag fick. Sedan var han borta. Och jag svimmade igen.

Så bra!!!

ÅÅÅÅ vad bra! ♥♥♥

Oh gosh I think I´m in love ♥ 8}

En helt AWESOME FF!!!

Wat ar ju doing Draco! Jag gillade det där med "Nu var Dracos stiliga ansikte prytt av fem blodiga streck." Men vrf? O_O

Heeeeeeeej!!!
Här kommer ett lite(...) längre kapitel.

Kapitel 5

Jag öppnade ögonen. En enda ansats att sätta mig upp tog min energi. Jag sjönk trött ner mot kuddarna i sjukhussängen. Mr Pomfrey stod
framför mig. Jag fick dricka en hemsk vätska och sedan skulle jag 'ta det lugnt'. Bara någon timme senare kom Draco inspringande. Jag påmindes om föregående natt och blev fundersam. Han måste ha blivit sjuk annars skulle han inte bryta mot reglerna för att smita ut till mig och be om ursäkt för vad som helst - mitt i natten dessutom.

Draco blängde på mig ett tag och satte sig på en stol bredvid sängen.
- Inget hände igår! väste han mellan tänderna.
- Visst visst, om du hoppar från Hogwarts högsta torn! fnissade jag men grimaserade sedan av smärta.
- Jag skulle aldrig ha kommit, jag vet inte vad jag tänker med längre; suckade en Draco som aldrig visat sig för mig förr - en trött Draco. Han var nog verkligen sjuk...

- Här har du förresten veckans läxor i trolldryckskonst, och örtlära. Jag undrar verkligen varför jag bad om att få ge dig dom...sa Draco fundersamt.
- Du är sjuk Malfoy, vet du det? Om du var frisk skulle du spotta på mig, eller liknande; påpekade jag med ett höjt ögonbryn.
- Jättekul!
- Jag är allvarlig snygging, du ser inte ut att må bra! suckade jag åt Draco, som nu var högröd i ansiktet, och arg i ögonen.

Efter att ha suttit tysta ett tag frågade jag honom om han kunde ge mig lite vatten. Så snart jag sörplat i mig lite stönade jag och sjönk djupare ner i mina underbara kuddar, vart jag snabbt somnade.

Nästa morgon fick jag en slags flygande, självrörande stol. Den förflyttade jag mig med. Folk överallt stannade för att glo på mig. Den enda som inte såg på mig var Draco; han ignorerade mig totalt. Jag hade faktiskt börjat undra om jag gjort eller sagt något upprörande till honom när han diskret förde in mig i ett tomt klassrum.

- Malfoy?
- ...
- Jag tänker inte stå och vänta på att du säger något, okej?

Jag började föra stolen mot dörren. Draco ställde sig framför.

- Vad är det som gör att du måste sitta i en sådan där stol?
- Jag vet inte riktigt, antingen har jag fått ett återanfall av cancer...eller så har jag något annat.
- Vad är cancer då?
- Det är....svårt att förklara; skrockade jag tort.
- Nej, men allvarligt Chang, vad är cancer?
- Varför vill du ens veta allt det här?
Tystnad.
- Malfoy?
- Kalla mig inte Malfoy!
- Jag kallar dig Malfoy ända tills du säger vad du vill med alla dina frågor.
- Men jag..jag vet inte! Jag bara...känner att det är viktigt - eller något...
- ...Jag kan inte fatta det, men jag godtar faktiskt ditt svar. Nu måste jag gå.
Ses senare Malfoy!
- Inte MALFOY!
- Förlåt. Ses senare gråöga.
- Draco!
- Okejokej, Draco då!

Jag åkte vidare på min stol. Lite surare än tidigare. Lite gladare än tidigare. Det var så med Draco, han gjorde mig sur. Men ändå glad. Var det ens möjligt? Jag stannade upp mitt i korridoren och funderade lite. Ja, det var nog möjligt. Jag åkte vidare.

Efter den här lektionen var det lunch. En stor folkmassa stod och pratade högt vid en stor lista. Åh. Hogsmead-listan såklart. Ja, jag kunde ju inte gå, tänkte jag dystert och suckade. Lika dystert tog jag mig till Gryffindors bord och åt min middag.

Dracos prespektiv

Han skulle precis skriva sitt namn på listan, precis som Penelope och alla de andra gjort. Till och med Gabriel skulle med, och han var ju allergisk mot typ...allt, till och med snö! I alla fall såg sig Draco om, precis när hon åkte förbi. Chang. Hon kunde inte komma med. Det syntes, dels på hennes ansiktsuttryck, dels på det faktum att hon satt på en självrörande stol. Snabbt släppte Draco taget om bläckfjädern. Han gick tillbaka till sina kompisar som förvirrat såg på honom.

- Jag kom på att jag ska med pappa någonstans imorn. Han vill inte säga vart.

Penelope klängde genast fast vid Dracos arm och fjäskade, sa att hon skulle 'sakna' honom. Visst Penelope, du kommer sakna mig; var vad Draco tänkte när han slet sig loss. Hade Chang sett det där? Nej, antagligen inte. Fast - varför brydde han sig? Draco ruskade obekvämt på sig och gick för att äta lunch.

Resten av dagen var som alla andra dagar, tråkiga, och på kvällen ångrade Draco sig. Han skulle ha skrivit sitt namn på listan ändå! Vad
skulle han göra ensam på Hogwarts? Han hade ju tänkt att han skulle vara med Chang, men nu kändes det helt idiotiskt. Chang skulle aldrig
acceptera honom. Han visste inte varför, men det gjorde ont att tänka på det - att Chang och han själv aldrig skulle bli mer än fiender i vapenvila. Draco suckade tungt och drog täcket över huvudet. Mycket sent somnade han.

BÄST. ♥♥