~Tippy och Emmadora~[prs]

Nami hade nu varit på förnyelsecentret i snart tre timmar och skulle snart tas till sin stylist. Hennes utseende hade förändrats totalt, men det var inte lika jobbigt som hon hade föreställt sig. Xandra, en ung kvinna vars smink fick henne att se tjugo år äldre ut log medlidande mot henne. Hon ställde sig upp och kollade sig själv i spegeln. Hela hon såg annorlunda ut, mer som en docka än människa. Det var ungefär så hon kände sig. Som en docka i en lek på liv eller död. Antingen leker man med, eller ger upp.

William trodde att de skulle göra om allt. Precis allt, men det hade de inte gjort. Bara tvättat av honom och fixat saker som hans hår, naglar och hud. När Will kom ut ur förnyelsecentret såg han fortfarande ut som sig själv. Bara en ny själv. När han först såg sin stylist undrade William om han verkligen ville stylas av henne. Stylisten såg gräslig ut i en outfit som var typisk för en huvudstadsbo.

Assistenterna gick. Nami satte sig ner på marken och såg hur hon kom in. De blåa skrikande håret stylat i taggar. Stylisten granskade Nami, hon verkade vara ganska nöjd ändå.
"Ikväll är tributparaden" mumlade stylisten en aning ointresserat. Nami nickade bara, hon visste precis vad som skulle hända nu de kommande dagarna. Hon ville helst bara in i arenan så fort som möjligt. Där skulle hon inte behöva vara någon annan än sig själv, där skulle hon dö.

"Tributparaden är snart och jag vill att ni ska vara utklädda till..."
"Får jag gissa", svarade William uttråkat. "Farmare eller något annat som har med vetegryn att göra?"
"Ja. Det var precis vad jag tänkte. Titta här." Hon tog fram en rutig skjorta och ett par tunna linnebyxor.
"Seriöst?", frågade William. "Jag tänker inte ta på mig det där. Då hade jag lika gärna kunnat få behålla mina egna kläder.
"Jag ska se om vi kan lösa det på något annat sätt", sade stylisten och gick ut ur rummet bara för att komma tillbaka en stund senare.
"Okej. Du har den här...", hon höll upp den rutiga skjortan. ".. och vi ordnar ett par andra byxor åt dig, okej?"
"Visst", sade William glädjelöst. Han såg inget nöje i att bli utspökad inför hela Panem.

Stylisten höll i en klänning gjord av vetekorn. Eller.. tja, det skulle se ut som det. Hon verkade vara stolt över sitt arbete även om den såg nästan identisk ut som samma kläder dem hade förra året. Nami bara nickade, man kunde inte undgå hennes besvikelse.
"Ni kommer se fantastiska ut!" sa hon entuseastiskt. Hon kände inget medlidande. Hon verkade bara vara glad för alla "fantastiska" fester hon kommer få gå på, nu när hon är stylist.

William ställde sig i hissen tillsammans med Nami och deras eskort. Han hade fortfarande inte pratat med Nami sedan i tåget och han kunde inte vänta tills han fick berätta för henne hur vacker hon var. Nu var hon faktiskt ännu vackrare men inte riktigt Nami ändå. Han såg mer ut som sig själv än hon gjorde, trodde han iallafall.
"Här är er våning", kvittrade kvinnan och William kände sig hänförd av allt vackert därinne.

Nami ville ha en chans att prata med Will, ensam. Men snart var paraden, sen så var det Pawffie, stylister och vår mentor. Vi skulle troligen inte kunna vara ensamma på länge i alla fall.
"Tja.. möblerna är lite förra säsongen" mumlade Pawffie lite missnöjt. Men Nami tyckte att det såg fantastiskt ut. Så annorlunda från hemma. Om någon halvtimme var det tributparaden. Hon var nervös.

"Vi har inte tid att titta på det här mer nu", sade Pawffie. "Ni kommer att komma tillbaka hit ikväll. Efter tributparaden. Nu ska ni gå och stylas." William såg på Nami nervöst. Han brukade vara ganska lugn inför sådana här saker, men just nu... Will var nervös. Det kunde han inte komma ifrån. Han följde Pawffie in i hissen tillsammans med Nami. De hade nästan tillochmed bråttom till tributparaden.

När William återigen träffade sin stylist hade den totalt bytt kläder för honom. Istället skulle han nu ha på sig en rock som såg ut att vara gjord av vete och en hatt till. Det skulle matcha flickan bättre fick han höra, och Will såg faktiskt ganska mäktig ut när han såg sig själv i spegeln, men hatten vägrade han ha på sig, så de fick styla hans hår istället.

Nami's ljusa hår blev lockat. Annars var det ingen större märkbar förändring ifrån innan. De skulle visas upp för hundratusentals människor. När hon såg sig själv i spegeln såg hon faktiskt rätt bra ut, bättre än vad hon hade föreställt sig. Året innan hade tributerna varit nakna förutom lite mjöl här och där. Dem såg rätt fåniga ut.

Williams hår blev ställt en aning på sned med hjälp av något de kallade vax. Will hade aldrig hört talas om vax förut men när han väl var färdig såg ett par av de unga stylisterna på honom med en aning attraherad blick. Han måste alltså vara snygg. William ville inte titta sig i spegeln nu när han var klar så han lät bli. Sa stylisterna att han var klar så var han väl det. Han gick ut i samlingsrummet och blev allt mer och mer nervös. Sedan såg William Nami och nervositeten släppte.