PRS Wolf & Dragon

"Wow", flämtade jag och satte mig på en av stockarna som vi suttit på igår. Jag nådde knappt ned till marken. "Finns alla de varelserna i Midgård?"

"I och utanför." sa Alea med en axelryckning, för henne var det normalt. "Och du själv?" sa hon och gav Paz en skål med gröt och satte sig vid henne.

"Innan attacken var hober allt jag sett", svarade jag och snyftade till. "Jag kan inte fatta att de är borta", utbrast jag och gömde ansiktet i händerna.

"Såja, såja." sa Alea tröstande och la en arm om henne. Hon var inte bra på sådant, att trösta men hon försökte så gott hon kunde.

Jag lutade mig mjukt mot Alea och lät henne trösta mig. Sedan torkade jag mig i ögonen med baksidan av handen och suckade djupt. "Jag är hungrig".

"Ät in gröt då." sa Alea och pekade på grötskålen glad att hon slutat att gråta, Alea kände att hon inte visste vad man skulle göra. Känslor hade aldrig varit hennes grej så hon stänge hellre in dem och höll tyst.

Jag plockade snabbt upp gröten och började sleva i mig.

"Gott? Vill du ha mer?" frågade Alea lite frånvarande då hon lyssnade på ett samtal. De skulle ge sig iväg, iväg efter Orcerna.

Jag skakade på huvudet, men såg att Alea inte lade märke till det. Jag drog lite i hennes tröjärm. "Vad är det Alea?" frågade jag oroligt.

"Vi ska iväg." mumlar Alea men ser inte på henne utan lyssnar på samtalet.
Sedan ser hon på Paz och rynkar på pannan, "Har du ridit förr?" frågar hon.