Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus gillade engelska. Det var ett av hans bästa ämnen och han tyckte därför det var roligt, men självklart berodde det mycket på läraren också. Denna verkade vara duktig på sitt ämne och var därför helt okej.
Pontus antecknade i sitt block och passade samtidigt på att snegla över på Ethan.

Ethan antecknade mer denna lektion än tidigare, men samtidigt kladdade han också. Utan att han tänkte på det själv skrev han. "Vad är det för fel på mig? Varför måste de vara så elaka?". Han stannade upp och kände en blick på sig, han vred på huvudet och såg mot Ponuts under sin lugg.

Pontus log men tittade bort igen då läraren sagt något som var viktigt att skriva ner och ha i minnet.

[Asså gud, det finns inget att skriva längre. -__-]

(Jupp....Hoppas att det är okej att jag hoppar till skoldagens slut, de kanske kan bo ganska nära varandra? )

Tiden hade gått väldigt fort för Ethan faktiskt, lektionerna hade malt på och gänget hade han inte sett till på resten utav dagen.
Nu var han på väg mot sitt skåp för att hämta sin väska och andra saker och sedan gå hem, det var skönt att komma hem, det var en trygg plats. Och han skulle nog stanna hemma nästa dag...

[Det blir bra ]


Pontus stod vid sitt skåp och packade väskan med saker han behövde ha med sig hem. De hade inte fått en enda läxa än så länge, men Pontus klagade inte precis.
Han stängde skåpet, såg till så att det blev inbrottssäkert, hängde sedan väskan på axeln och började gå mot utgångarna. På vägen i korridoren gick han förbi Ethan och undrade vart han bodde. Och hur det såg ut där hans hus stod.

Ethan plockade åt sig sin svarta jacka och drog på sig den innan han låste sitt skåp och började gå. Framför honom gick Pontus. Innan han hann tänka så hade han ökat farten så han gick bredvid honom.
"Jo...tack" sa han och en lång paus förlöpte. "För att du verkar bry dig".

Pontus vände på huvudet åt Ethans röst och såg på honom.
"Inga problem", sa han och gav ett litet leende. Han kom ut på skolgården och vände sig ännu en gång mot Ethan med munnen öppen för att säga: "Vart bor du förresten? Ska du dit", han pekade åt höger, "så kan vi ta sällskap en bit... Om du känner för det", lade han sedan hastigt till och kliade sig lite i nacken.

Ethan hade precis tänkt vända sig om för att gå då Pontus fråga kom. Han fick ett glatt leende. "Jag ska ditåt, jag bor på kvarngatan 7". Han lät också glad, så glad hade han inte varit på hela dagen.
"Jag har gärna sällskap" sa han och började gå ifen.

"Jag bor alldeles i närheten", berättade Pontus och blev aningen förvånad över att de nästan bodde grannar.
Han kom upp jämnsides med Ethan och kände att hans humör hade stigit. Något som fick hans eget humör att bli gladare.
"Har du några syskon?" frågade han, mest för att ha något att prata om. De hade kommit på skolgården och skolan hade nästan tömts på elever nu.

Ethan log förvånat, vilket sammanträffande. Det kändes bra också, att den enda han kommit i konyåtakt med bodde nära honom.
Han fortsatte att gå och nickade sakta åt frågan. "En stora syster och en storebror, båda är advokater". Han såg sedan mot Pontus. "Du då?".