Roll spel med PeLo

Jag fnissade åt hur Penel rodna.

-Jadå, han pratar med en annan kille men hans blick är fäst på dig sa jag och fnissade igen och log

JAg tittar försiktigt upp under min lugg. Hans underbar ögon möter mina igen men han vänder blicken mot salens slut där Dumbledor har ställt sig och ska precis börja prata, jag vände rmin blick jag med.

Jag viskar till Dakota,
- Jag hade aldrig lagt märke till honom om han inte hade hjälpt mig att plocka upp mina böcker som jag tappade på golvet när Goyle gick in i mig med flit. Jag höll på att plocka ihop alla saker när det helt plötsligt var någon som hukade sig framför mig och räckte mig den sista boken, när jag tittade upp så var det han. viskar jag lite tyst, mina kinder blir ännu lite rödare.

Jag lyssnade samtidigt på Penel som jag lyssnade på Dumbledo.

-Goyle är en idiot som ska få en grisknorr om han inte slutar äta massa kakor. Jag fnissade åt tanken.
Jag log mot penel som nu såg helt röd ut i ansiktet gud va lätt hon hade för att rodna

JAg nickar mot Dakota och känner att min naturliga ansiktsfärg börjar komma tillbaka, jag rodnar så lätt eftersom jag har så blek hy.
- Han proppar verkligen i sig kakor, svarar jag och fnittrar lite. Jag sätter upp mitt hår med tofsen jag har runt handleden och riktar sedan min uppmärksamhet mot vår rektor. han säger,
- jag vill avsluta med att berätta att kursen "Vård och Skötsel av Magiska Djur" kommer att tas över av vår alldeles egen Rubeus Hagrid. Hgrid reser sig upp från sin stol och salen bryter ut i applåder. Jag ler mot Hagrid och börjar applådera.

Jag kollade på penel när hon satt upp sitt hår och log mot Hagrid som stod upp och tog emot alla applåder som han fick. Jag applåderade och kastade en nyfiken blick bakåt och mötte hanns blick jag börja rodna och vände bort huvudet och börja applådera åt Hagrid. Salen började tömmas på elever som var på väg upp mot sina salar. Jag knacka på Penels axel och fråga

-Ska du med upp till sällskapsrummet? jag log

Jag har satt upp håret i en tofs på sidan av mitt huvud precis under mitt högra öra och jag lägger håret framför min axel i en vacker, lockig form.
- Aa visst, jag hänger med. svarar jag och vi reser oss upp från bänken. Jag tänker "tänk att jag hade sådan tur och mötte denna fantastiska människa av alla människor jag kunde mött på tåget, vilken tur" Vi börjar gå mot utgången men precis när vi kommit ut ur den stora dörren stoppas vi av...

Jag kollade på det rödflammande håret och log för mig själv. Vilken kompis. När vi kom till utgången stod Cedric där lutad mot den stora statyn i entrén. Han kom gående mot oss och jag såg hur Penel stelna..

"Herregud han går mot oss, snälla gå till någon bakom oss, snälla gå till någon bakom oss" ber jag i mitt huvud men Cedrics ögon är fixerade vid mina. JAg känner hur mitt steg ändras och min kropp stelnar samtidigt som mina ben blir som spagetti. "snälla va någon bakom oss, snälla." ber jag igen i mina tankar men det är försent, han står framför mig nu och hans gnistrande, perfekta tänder syns när han ler.
- Hej, säger han.
- Hej... Viskar jag lite tyst och tittar ner i golvet. Hans krattar till och det hörs att han ler, Dakota står jämte mig och jag är tacksam för att jag inte är ensam..

Jag tittade på Penel som stod som fastfrusen där framför honom. Jag gav henne en frågande blick. Båda stod och kollade på varandra, det kändes så fel att stå där. Det kändes som om Penel också tyckte att det var ganska pinsamt så jag vände på klacken och gick vidare upp mot trappan.
-Ska du med? fråga jag samtidigt som jag log mot båda.

- Kommer! Svarar jag alldeles för snabbt och skyndar mig bort till Dakota. Jag tittar bakåt och kan se att Cederic vänt sig om och följer mig med sin blick, jag ser honom i ögonen en sista gång innan vi börjar gå mot Ravenclaw sällskapsrum.
- Tack så mycket, jag frös, jag visst inte vad jag skulle göra... säger jag och ler lite uppgivet mot Dakota när jag ser Malfoy komma gående i korridoren, han går i motsatt håll som vi så jag vet att vi måste gå förbi honom.