Inez Malfoy är tillbaka! ~2

Inez min Inez♥
Jag älskade senaste kapitlet, så galet fantastiskt! Som det alltid är förresten!

Jag kände igen min pappas röst direkt när jag stod utanför tältet och låtsades knyta mina skor. ”Jag kommer att starta matchen så jag måste iväg och fixa med några grejer, men vi ses senare” sa Ministern och gick ut genom tältet. Jag gömde mig snabbt bakom det och såg på när ministern lämnade platsen och gick in i den stora spelstadion.

Jag vet inte varför men jag bokstavligen älskar det här stycket! Det är så bra, hon låtsas knyta sina skor och sen hoppar hon snabbt undan och det är så bra, för du beskriver att hon ser när ministern lämnar platsen och går in i den stora spelstadion. Fantastiskt!

Där stod en man med mörkt hår och en svart klädnad. Han såg inte ut som någon värst vänlig typ och Draco släppte in honom efter att mannen hade kavlat upp ena ärmen lite försiktigt.

Grrrr, varför kunde inte Draco struntat i att släppa in dödsätare och istället släppt in smutsskallar, som han kallar dem? Jaja, jättebra stycke, jag älskarälskarälskarälskar det! Ju mer jag läser desto gladare blir jag!

”Redan igång mina herrar, så är allting klart?” rösten var skarp men låg, lät som en viskande mardröm. ”Goyle, ja allt är klart men om inte junior kommer snart så kommer ingenting att fungera” sa Harch och slog till en vas som ramlade ner i backen och gick i tusen bitar. ”Snälla Harch behärska dig, reparo” sa Lucius och lagade ministerns vas. ”Ja Harch, du har väll inte glömt i vems tält vi är i” sa Goyle med en läskig röst.

Himmelriket vad bra! När han slår ner vasen, det är så bra beskrivet!
Juste, de är i ministerns tält, var försiktiga nu grabbar! Eller ska man kalla er dödsfördömda vidunder?

”Potter pojken är här, jag såg honom tidigare! Varför tar vi honom inte bara direkt och sticker” sa Crabbe och började gå mot tältutgången men han inte så långt innan Goyle hög tag i honom. ”Mörkrets herre vill ha det på det här sättet, då är det så här vi gör Crabbe!” Jag ogillade den mannen mer och mer för varje sekund.

Nej, Inez, rädda Harry!
HEJA INEZ *dundundundun* HEJA INEZ *dundundundun*
Inget får hända Harry, han måste klara sig! RÄDDA HARRY, INEZ! Jag tror på dig!

Min pappas plan skrämde mig så att jag kände mig som en vibrerande mobiltelefon på grund av alla rysningar

Naw, Inez. Jag tyckte det var lite gulligt, men samtidigt blir jag sur på dödsätarna och deras plan!

”Hej mina vänner” Rösten var ännu värre en Goyles och den kändes som en orm som kröp över min kropp ”Jag kunde höra eran konversation från flera mils avstånd, om ni inte vill att någon ska få reda på vår lilla, överraskning så skulle jag föreslå att ni kastar en icke-avlyssna-formel!” mannens röst blev högre och högre och mer och mer skrämmande!
”Junior..” sa min pappa häpet och efter det så hörde jag bara ljudet av en formel och sen, ingenting.


Gud, jag förstår att Inez blir rädd. Är Junior kanske Barty Crouch Junior? För han är ju med i fyran och kanske kallas Junior. Aja, vi får se vad som händer

SÅ SJUKT BRA!

Tack Molly Evans för din fina kommentar!! Och jag tyckte den var rätt låååång ♥ hihi
Inez berättade att hon skulle leta efter sin familj i det förrförra kapitlet tror jag

ehm... du har rätt i att det där med att hans röst lät som en orm är väldigt likt Voldemort men tyvärr så kan jag säga att det är inte Du vet vem... ♥

Jag är SÅÅÅÅ glad att du gillar min ff!!!! Jag har sagt det förut men jag vill bara inte att du ska glömma det att det är TACK VARE DIG som den fortfarande är vid liv!! ♥ ♥ ♥


Tack Godrica!! När jag såg din långa kommentar så fick jag ett stort leende på läpparna!! Jag älskar att se dina åsikter! ♥ Det hjälper mig jättemycket när jag ska skriva vidare!

hehe
luna lovegood 21 Tack så mycket!! hehe Du kan denna boken bra hihi vi får allt se vad som händer!!

Här är en bild som jag gjort på Inez och jag själv tycker inte att den är så fin, men hoppas du gillar den trots min och paints dåliga relation.

Varför kan man bara gilla en gång!!!!!

JAG ÄLSKAR BILDEN Godrica!!!!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ hehehe den är jättefin!!!

Haha, naww.
Den blev ju inte så jättefin, men antar att det är tanken som räknas ♥ ♥ ♥

Hehe exakt Godrica!! ♥

Och bara för att jag älskar er såååå mycket alla Inez Malfoy läsare så får ni ännu ett kapitel!! ♥


Del 5 Spelen börjar!

Det enda jag kunde komma på att jag kunde göra var att springa och varna Harry Potter och de andra. Jag tittade fram från änden av tältet för att se vad Draco gjorde. Jag hade ingen chans att sticka förbi honom utan att han skulle märka mig!
Jag tittade omkring mig och tog på mina fickor. Det enda jag kunde hitta var min blåa sten som jag fått av Melanie i julklapp förra året! Jag tog upp den och höll den hårt i handen. Sedan tittade jag fram igen och kastade stenen lite lätt så att den landade lite framför Dracos fötter. Han tittade ner på stenen och böjde sig ner för att ta upp den och se vad det var.
Jag tog chansen och började gå normalt förbi så att jag skulle smälta in bland allt annat folk som började gå bort mot stadion. När jag var ungefär 10 meter bort från tältet så tittade jag bak och såg att Draco tittade upp så jag började springa och utan att jag märkte det så drogs min brors ögon till mitt ljusa fladdrande hår. Han förstod direkt att det var jag.

Jag fortsatte springa och hoppades att hitta tillbaka till där jag och de andra hade skilts åt. Jag sprang länge och letade men kände inte alls igen mig! Men tillslut såg jag Luna Lovegood som satt på en pall utanför sitt tält och jag kände igen mig! Jag kom tillslut fram till stället där jag hade gått motsatta vägen som Harry och Ron. Jag började gå sakta mot de tälten där jag hoppades att ett tillhörde familjen Weasley. Men jag kunde omöjligt veta vilket tält som skulle vara deras.
”Ronald! sluta!!”
Jag hörde plötsligt Hermiones röst skrika på Ron lite längre fram. Jag tittade dit och såg en massa folk som alla var på väg mot stadion.
Jag antar att spelen snart börjar! tänkte jag och började knuffa mig själv fram bland folket.
”Harry! Harry!” skrek jag men fick inget svar, bara en massa konstiga blickar på mig från okända människor.
”Inez!” plötsligt hörde jag en röst, men det var inte Harrys och den kom bakifrån mig!
Draco..., tänkte jag och förstod att han måste ha sätt mig.
Jag började springa ännu snabbare mellan folket men kunde inte hitta Harry.

”Biljett!” sa en trollkarlsvakt som stod vid ingången. Jag tittade upp och märkte att jag redan kommit fram till stadion, men jag hade ju ingen biljett.
”Ehm.. ursäkta... jag måste ha glömt den!” sa jag snabbt och drog mig åt sidan.
Jag såg plötsligt min pappa och Draco röra sig framåt bland folkmassan. Dracos huvud stack upp extra mycket eftersom han letade efter mig. Jag gömde mig snabbt bakom en stor skylt.
”Men pappa jag lovar, jag såg Inez!” sa Draco förvånat och fortsatte leta efter mitt ljusa huvud.
”Tyst med dig! Förstår du hur mycket du skämde ut mig inför mina vänner!” röt min pappa till svar och slog till Draco i ryggen när de lämnat biljetterna för att gå in till matchen.

Jag tyckte lite synd om Draco men jag hade inte tid med det! Jag hade inte hunnit varna Harry! Vad skulle jag nu göra...? Då såg jag plötsligt ett annat ansikte som jag kände igen, Cedric Diggory!

Min första tanke när jag såg att ögat lös rött: Hoppas det är något med Inez!

Och det var det, yay! Nu ska du få en kommentar, hoppas du gillar den

Det enda jag kunde komma på att jag kunde göra var att springa och varna Harry Potter och de andra.

Bra Inez, du måste varna Harry, jag hejar på dig! Du måste hinna fram till Harry och de andra. Irry forever and ever!


Jag tittade omkring mig och tog på mina fickor. Det enda jag kunde hitta var min blåa sten som jag fått av Melanie i julklapp förra året! Jag tog upp den och höll den hårt i handen. Sedan tittade jag fram igen och kastade stenen lite lätt så att den landade lite framför Dracos fötter. Han tittade ner på stenen och böjde sig ner för att ta upp den och se vad det var.

Ska du ta stenen du fick av Melanie och kasta till Draco? Jag är iallafall imponerad över hur snabbt Inez tänker, ingenting kan stoppa den tjejen inte. Go Inez, go Inez, go Inez!!

Jag tog chansen och började gå normalt förbi så att jag skulle smälta in bland allt annat folk som började gå bort mot stadion.

Jag ser framför mig hur Inez går förbi normalt som att ingenting har hänt eller som att hon är som vilken annan person som helst ♥♥♥

När jag var ungefär 10 meter bort från tältet så tittade jag bak och såg att Draco tittade upp så jag började springa och utan att jag märkte det så drogs min brors ögon till mitt ljusa fladdrande hår. Han förstod direkt att det var jag.

Fy Draco, du skulle ju inte upptäcka henne ju... Men väldigt bra skrivet, älskar den här meningen ---> "och utan att jag märkte det så drogs min brors ögon till mitt ljusa fladdrande hår. Han förstod direkt att det var jag". Så bra som alltid!


Jag sprang länge och letade men kände inte alls igen mig!

Alltså, när jag läste den meningen fick jag panik och tänkte *INEZ, hitta tillbaks för Irry, kom igen!

Men tillslut såg jag Luna Lovegood som satt på en pall utanför sitt tält och jag kände igen mig! Jag kom tillslut fram till stället där jag hade gått motsatta vägen som Harry och Ron. Jag började gå sakta mot de tälten där jag hoppades att ett tillhörde familjen Weasley. Men jag kunde omöjligt veta vilket tält som skulle vara deras.

Luna räddar Irry! Gud vad jag älskar detta kapitel alltså, och särskilt detta stycke. Stackars Inez, som omöjligt kunde veta vilket tält det var♥

”Harry! Harry!” skrek jag men fick inget svar, bara en massa konstiga blickar på mig från okända människor.

Var är Harry? Och skit i alla människor som ger dig blickar, du måste hitta Harry!!

”Inez!” plötsligt hörde jag en röst, men det var inte Harrys och den kom bakifrån mig! Draco..., tänkte jag och förstod att han måste ha sätt mig. Jag började springa ännu snabbare mellan folket men kunde inte hitta Harry.

Oh gosh, Nathalie, du dödar mig med dina ord! Tycker lite synd om Draco, men som sagt, leta efter Harry!

”Men pappa jag lovar, jag såg Inez!” sa Draco förvånat och fortsatte leta efter mitt ljusa huvud.
”Tyst med dig! Förstår du hur mycket du skämde ut mig inför mina vänner!” röt min pappa till svar och slog till Draco i ryggen när de lämnat biljetterna för att gå in till matchen.

Lucius, har du inte lärt dig att man inte ska ljuga? Draco såg faktiskt Inez men visst kanske han skämde ut dig inför dina vänner. Men vänner ska finnas där, så gör de inte det är det inga riktiga vänner, få in det i skallen nu!

Då såg jag plötsligt ett annat ansikte som jag kände igen, Cedric Diggory!

Åh, vad kommer hon göra? Springa fram till honom? Be om hjälp? Jag längtar så mycket till nästa, kommer inte stå ut en vecka utan ett kapitel ♥♥♥♥♥
Bäst som vanligt iallafall. Du är Joanne i mina ögon!!

Jättebra!