The Vampire Diaries RS

(men asså jag vet inte alls vad jag skall göra eller något )

(( Cara Riddle: Om du inte känner för att spela Damon kan du ju välja nån annan karaktär, t.ex. Elijah, Rebekah, Katherine? Det skulle vara ännu roligare om du var med ju!

(jag kände mest att jag inte har tiden:/)

Vad synd, men jag förstår. :'(

(( Mmkai... ))

(( LoveTooEasy: Jag skulle kunna tänka mig att vara Elijah, för omväxlingens skull haha. Om det är okej alltså. :>

AlexZz: Vi vann b-klassen så ja, det gick rätt bra haha ;' ))

(( ^ Häftigt. 8D ))

(( skriver upp dej PansyParkinson♥ ))

((förlåt för att jag inte har skrivit, har haft fullt upp med annat :< ))

Elijah hade fullt upp med att leta efter sin bror, som verkade ha tendensen att alltid försvinna när man trodde att man hade honom under största kontroll. Han passerade The Grill, där han inte kunde undgå att lägga märke till en flicka som satt ner på trottoaren utanför, och med tanke på platsen hon hade valt att sätta sig på av alla platser var hon sannerligen upprörd. Elijah beklagade sig över sig själv, men han hade inte hjärtat att bara gå förbi henne och lämna henne där. När han efter en stunds övervägande böjde sig ner för att se efter att hon var okej tänkte han att han var glad över att Nik inte var där och iakttog hans dumstridiga mänsklighet. Elijah behövde inte ens böja sig ner mer än två centimeter för att höra att hon andades, och kände sig genast lättad. Han öppnade munnen och sa hastigt: "Jag får ursäkta att jag stör dig i dina... inre frustrationer. Men jag letar efter min bror, Niklaus, har du kanske möjligtvis sett honom?" Se på mig, tänkte Elijah. Att använda Niklaus som ursäkt för mina tarvliga mänskliga värderingar, han skulle ha varit rasande.

(( jättedåligt inlägg jag vet haha, vet inte om jag tolkar Elijah rätt :< ))

(( Jag anser att du tolkar Elijah utmärkt PansyParkinson♥! ;D ))

Caroline stelnade för en millisekund till när Elijahs röst tvingade sig in i hennes öron. Hon var på väg att fnysa åt hans ständiga jakt efter den som ständigt var på väg bort, men hindrade sig och lyfte tungt blicken mot honom och responderade nedslaget till hans förvirrade ansiktsuttryck.
"Ja, du ser rätt, det är jag Caroline, ensam sittandes på trottoaren omgiven av... sopor." Hon rynkade på näsan och luktade på sitt hår som om det blivit förgiftat av livsfarliga ämnen innan hon återgick till det ursprungliga ämnet. "Gissa en gång?"