The unsolved mysteries of Bono. (Roll för erfarna)

(( bra där AlexZz, verkar som om du har tänkt på allt ))

(( Ändrade mitt inlägg till matte med, som ni kan se. Usch jag hatar matte XD ))

((I am completly flawless! XD Whatever... I'll figure it out... XD ))


((Me too! 8D Men, men.))

--

"Här är matten." Säger Max och öppnar en dörr. Lindsey spärrar av automatik upp det ögat som fortfarande är kvar och får en övergripande bild av rummet. Oavsiktligt egentligen och hon tar sig för pannan eftersom hon inte var beredd på att använda synen. Det är annorlunda när hon är beredd och redo, då kan hon använda den länge dessutom. "Ey, sätt dig ned någonstans, jag ska komma sent. Har ju ett rykte att tänka på." Max skrattar lite, synd för honom att Lindsey vet att han menar det och skrattar därför inte åt det. Men hon slår sig ned på en plats som hon tror är på andra raden, någonstans i mitten av klassrummet. Hon rättar till de redan perfekt liggande glasögon och drar upp mattebok, block och penna utan att titta på väskan. Hon placerar de på bänken och slår upp den första sidan i boken, den är självklart tom, ett blad per lektion. Oavsett om hon antecknar eller ej.

När Audric kom in i korridoren så kastade han en blick mot klockan och precis som vanligt så var den lika mycket som alla andra dagar när han kommit till skolan i alla andra år.
Den långe orangehåriga unga mannen gick in i sitt matteklassrum och fick syn på att en tjej som han aldrig sett innan satt på ''hans'' plats. '''.....''' Mer eller mindre motvilligt satte han sig ner på en plats bakom tjejen. Ljudlöst tog han upp sin mattebok,block och pennskrin som han lade prydligt ner på sin bänk och öppnade sedan pennskrinet för att ta fram linjal,penna,pennvässare och suddgummi som han satte lika prydligt ner bakom pennskrinet.
De bärnstensfärgade ögonen såg mot den nya tjejen och plötsligt fick han in en lukt som verkligen inte luktade mänskligt.... Hans ögon blev stora för en kort sekund. Kunde hon också vara ett ''monster''?.

Ledsen men det blev nog lite många för mig, men jag hoppas att ni får det trevligt i alla fall! Kör hårt~

Chris gick långsamt mot mattetimmen, vid det här laget borde alla lärare vara medvetna om att han alltid kom försenad, annars var det något allvarligt fel.
På vägen stötte han ihop med sin lagkompis i basket, Max, en riktigt hyfsad spelare, men absolut inte i samma nivå som honom själv.
"Max!"utbrast Chris med ett brett flin och gick fram till honom. "Ser att du försenar dig till mattetimmen precis som vissa andra."
"Såklart", svarade Max. "Hörde nyss om slagsmålet. Lyckades du få kvarsittning första dagen tillbaka till skolan?"
Chris skrattade och skakade på huvudet. "Absolut inte, de verkar ha fått nog på att sitta varje eftermiddag med mig på kvarsittning så de skippar väl sådana i år när det gäller mig."
Med de orden gjorde han en dramatisk gest åt Max, blinkade åt tre fnittrande tjejer som såg på honom vid skåpen och gick in i klassrummet till matten.

Lindsey blir automatiskt på helspänn så fort hon hör att de kommer in någon i rummet. Någon ny. Såklart, det var inte tomt innan. Så det är helt ologiskt att hon ska agera på det sättet. Vilket är varför hon tvingar sig själv till att dra ett par djupa andetag. Fast det gör det inte bättre, precis. Hon riktar plötsligt blicken uppåt, det ser alltså ut som att hon stirrar på tavlan, eller helt enkelt tittar åt det håller lite plötsligt. Personen som kommit in är inte mänsklig. Hon gömmer ansiktet i händerna och om man kunde titta in bakom dem hade man sett en udda nos dyka upp istället för hennes näsa. Hon drar ännu ett djupt andetag och återställer sedan sitt ansikte. Nu kan hon vara säker på det, personen är inte människa. Hon undrar om personen vet att hennes syskon inte heller är mänskliga. Ett snett leende dyker upp. Bra att veta lite mer om eleverna. Hon hinner dock inte slappna av direkt när ännu en dyker upp. Den här är människa, troligen. Hon får inga aningar eller så av den här. Hennes känsliga luktsinne får inte upp någonting heller. Så hon är faktiskt till nittiosju procent säker på att den andra nya är människa.

Michelle tränger sig in bland eleverna som nu börjat strömma in i klassrummet. De flesta är gamla bekanta ansikten, några är nya. Lektionen börjar säkert när som helst, det vara bara några platser tomma. Alltså bara ett fåtal människor de väntade på. Hon slår sig ner på en tom plats sisådär i mitten, där de flesta tomma platserna var kvar. Majoriteten av eleverna hade sökt sig till raderna längst fram eller längst bak. Hon kände sig nästan lite utpekad, där hon satt i mitten av de ensamma platserna. En av personerna som kommer in nu är pojken hon tidigare såg bli bortförd av rektorn. Kom han undan så lätt? Han kanske bara fick en kvarsittning eller något till senare, vad vet hon.
Michelle öppnar upp en tom sida i sin nya mattebok. Den första, alltså. Hon visste precis hur lektionen skulle börja. Läraren skulle säga "God morgon klassen!.Evans-Pond, ta av dig mössan!" eller liknande. Och hon brukar motvilligt lyda. Hon älskar sin mörklila mössa. Förutom den har hon en mörkröd tröja med ärmar som slutar vid armväcket, en smal mörklila scarf som hänger runt halsen likt de flesta skulle hänga en halsduk, bruna stövlar och slitna Elvis-jeans. En typisk Michelle-look.

De bärnstensfärgade ögonens blick gled över från den nya tjejen till Chris,den mest populäraste killen på skolan som Audric inte var för förtjust i....Blicken gled sedan över till en tjej som han hade för sig hette Michelle.
Plötsligt så träffade en ihopskrynklad pappersbit honom och han kunde höra några killar från fotbollslaget som skrattade till. Lugnt och sansat tar han bort pappersbiten från sitt hår och lägger den under matteboken. '' Verdammte Kindern...'' mumlade han tyst på tyska.
( Det betyder jävla ungar,i fall ni undrar ^^)

Chris lät snabbt blicken gå över klassen då han trädde in genom dörren, han kunde se både nya och bekanta ansikten. Förstås hade han sällan pratat med någon av de som inte satt längst fram i klassen, det var bara förnedrande.
Precis som han gick förbi en kille som just hade fått en pappersbit i skallen påväg längst bak, hörde han hur killen mumlade något och det lät inte precis som något snällt.
"Sa du något?"sade Chris genast med hård röst och stirrade på killen som han trodde hette Audric eller något sådant. "Höh? sa du något?"