(Snape/Draco) Sagan om en fantasi

Mer!

grymmt bra!

Jaa, fortsätt! Drape ♥

Love Drape ♥

Snaco!

Omg fett coolt namn ju ♥

Love Snaco!

14. Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig

Draco drog med handen längs spegeln för att ta bort imman. Han grimaserade när han fick syn på sig själv. Ögonen var alldeles röda, om någon hade sett honom hade han skyllt på shampoo. Men innerst inne visste han att det var på grund av alla tårar. Aldrig att han skulle erkänna det. Gråta över att ens stora kärlek inte vill ha en, patetiskt.
Han höjde självsäkert huvudet och log charmigt mot sin spegelbild. Hur kan man säga nej till det här? Håret låg som vanligt helt perfekt och det blonda passade så bra mot dom gråa ögonen. Dom ljusa läpparna formade alltid ett sånt vackert leende eller ett sexigt flin. Han spände armarna och poserade. Om han fick säga det själv var det inget fel på hans kropp heller. Han var vacker. Det var han faktiskt. Snape skulle aldrig kunna hitta någon bättre.
Vem försöker du lura? Han vill inte ha dig, har du inte fattat det? Du är bara en patetisk liten bortskämd unge. Du är misslyckad.
Han slog till sig själv. Eller ja, sin spegelbild. Den ekande rösten i huvudet försvann men istället hade han en otrolig smärta i den nu blodiga handen.

Draco kollade runt i rummet och log svagt för sig själv. Rummet med alla miljontals soffor var nu hans. Det var något med soffor som han verkligen gillade.
Han började gräva i garderoben efter kläder. Hur hans kläder hade hamnat där visste han inte. Dumbledore kanske hade trollat dit dom. Precis efter att han dragit av sig handduken hörde han hur någon hostade till bakom honom. Han hörde direkt vem det var. Men han slet ändå åt sig handduken.
"Jag trodde vi hade pratat om det här med att knacka.", muttrade Draco med blicken fortfarande fäst på garderoben.
"Och jag trodde att du ogillade Pansy.", svarade Snape.
"Då trodde du fel. Kan du gå nu?", sa Draco och ansträngde sig för att inte låta allt för otrevlig.
Snape tänkte precis vända sig om och gå, när han fick syn på Dracos hand.
"Vad har du gjort med handen?", frågade han och gick närmare.
"Inge-", började Draco men blev avbruten av Remus som klampade in.
"Vet ni vad som har hänt med spegeln i badrummet? Den är alldeles blodig och förstörd.", utbrast han.
Snape sneglade på Draco, suckade tyst och tittade sedan på Remus.
"Nej.", sa han bestämt och Remus nickade lite och försvann.
Så fort han var borta vände sig Snape till Draco.
"Och vad var det där bra för?", frågade han.
"Jag förstår inte vad du menar.", mumlade Draco.
Snape suckade igen och gick ut ur rummet. Draco tittade efter honom och bet sig i läppen för att inte skrika rakt ut. Var det inte det här han längtade efter? Ensam med Snape. En Snape som brydde sig. En Snape som tittade oroligt på honom. Men nej, då sumpar han sin chans och är otrevlig.
Rösten i hans huvud kom tillbaks.
Men det spelar väl ingen roll om ni är ensamma eller inte? Han vill inte ha dig. Han vill inte ha dig. Han vill inte ha dig. Du är patetisk.
Han sjunk ned i sängen, det där med att klä på sig hade han nu glömt. Undra om Snape är för smart för att bli i lurad kärlekselixir? I för sig var det inte ett förhållande byggt på elixir han ville ha, utan ett förhållande på kärlek.
Han skrattade till för sig själv, men det var ett glädjelöst skratt. Fan vad patetisk han hade blivit.
~
Blev faktiskt hyfsat nöjd nu höhö.
Men mer? :<

Good mer!

Mer?! Såklart!!!
Älskar det ♥
So sweet ^^
Shippar Drape/Snaco (namnen haha)
♥