PRS The Noble Lion|AlexZz

"Du har en poäng där." Måste Dani erkänna, lite svårare att ta sig förbi alla människor om man är två. Egentligen har hon lite svårt att se varför han skulle vilja hänga med henne när det finns ett stort antal personer att socialisera sig med istället. "Om du kommer nära väggen så brukar det vara lättare att gå där. Sedan är det bara att följa väggen mot höger tills man kommer till en rödbrun trädörr." Förklarar hon lite snabbt, det finns ju två alternativ... borde hon föreslå det andra? Det fanns fler men de två brukar fungera bäst. "Eller så går vi ut och runt huset så man kan gå genom köksfönstren." Fortsätter hon, den vägen är dock krångligare och med tanke på att det tycks regna ute igen så vill hon helst inte gå ut.

William slängde en blick genom ett av de många fönstren och kunde se att det öste ner regn, ett leende spred sig på hans läppar, tack vare regnet kunde han nästan leva som en människa med vissa undantag dock. Han hade inga problem med regn och tyckte inte att det var något bekymmer med att bli blöt, men han antog att Dani inte var väldigt sugen på att gå ut i regnet bara för att få tag på lite snacks. Så han nickade mot folkmassan.
"Jag tycker vi tar den vägen istället, då slipper vi bli blöta, men om du tycker att vi tar utevägen så har jag inga problem med det!" sa han och flashade henne ett leende.

"Häng på." Flinar Dani och går försvinner först in i folkmassan innan hon kommer till väggen. Som hon trott är det folktomt där, till hennes lycka är det folktomt där. Aja, det är egentligen vad hon tror när hon bli indragen av Leo i den stora gruppen som samtidigt rör sig ned till källaren. Leo verkar tro att hon är Maxine eller något med tanke på att han uppför sig som det. Förutom att Leo verkar hålla fast henne, vilket enligt Dani automatiskt betyder att det kommer sluta dåligt. Leo Mayhew och resten av snobbgänget verkar allihopa vara fulla och är helt övertygade om att hon är Maxine.
"Värdinnan i först!" Skrattar Leo, flera andra stämmer in i hurranden och Dani får, självklart, panik.
"Vänta, vänta, vänta! Jag kan inte simma!" Utropar hon skrämt, hon hinner dock inte mycket längre innan hon kastas rakt ned i poolen. På grund av att hon haft munnen öppen börjar hon genast fräsa och spotta vatten samtidigt som hon försöker ta sig till ytan. Hennes kläder tynger ned henne och varje gång hon gör ett försök till att hämta andan får hon ännu en kallsup. Ovanför verkar de inte ens förstå vad som händer, som om de fryst eller något.

William såg hur en kille tog tag i henne och drog henne in i folkmassan. Med snabba steg vek även han in i folkmassan. Men han blev som paralyserad när han hörde alla dunkande hjärtan, var han än vände sig fanns det fler hjärtan. Han kunde höra blodet pulsera i deras kroppar. Panikslaget knep han igen ögonen och slog händerna för öronen, han tog tre djupa andetag för att kunna tänka. Han måste komma ut därifrån på en gång innan han gör något dumt! William öppnade ögonen och sökte med blicken efter en utväg. Vid väggen kunde han se en trappa som ledde nedåt, han sköt framåt och var med ens vid trappan. Nedanför kunde han höra skratt och plask. Han var nere på tre steg. Allt skratt dog ut när han hade nått golvet.
"Vad gör du här? Den här poolen är endast för Maxines vänner och jag har aldrig sett dig förr!" yttrade en av killarna, William kunde se att det var samma kille som hade dragit ner Dani.
"Var är Dani?" frågade han.
"Dani? Varför skulle hon vara här? Hon är antagligen uppe på sitt rum med de andra nollorna!" fnös killen. William riktade sin blick mot poolen, där kunde han se Dani sprattla för att försöka komma upp till ytan. Enligt William såg det inte ut att gå så bra.
"Vad fan har ni gjort? Ser ni inte att hon inte kan simma? Är ni helt från vettet?!" utropade William, sedan kastade han sig i vattnet. Snabbt simmade han mot Dani och drog upp henne ur vattnet. Han hjälpte henne till stegen och hävde upp henne.

Dani hade nästan låtit det svartna när hon kommer upp ur vattnet igen. Hennes lungor har troligen mer vatten än luft i sig just nu. Därför det är ett sorts mirakel att Dani överhuvudtaget lever för att hosta upp vattnet när hon kommit upp. Hur kom hon upp? Hon fortsätter hosta upp vatten som om det inte fanns någon morgondag. Hennes lungor värker, hon är fortfarande halvt om halvt säker på att hon är under vatten vilket gör att knappt kan andas. Dani darrar något extremt och hon är dyvåt på ett helt annat sätt än hon brukar vara på grund av regnet. Felicia är tydligen nere på grund av någon okänd anledning när hon dyker upp.
"Herregud, Dani! Dani?" Felicia ruskar om henne som för att väcka henne. Det fungerar inte precis då det skrämmer upp henne ännu mer snarare än att lugna henne. "Okej, okej, inte göra så. Jag fattar." Fortsätter Felicia skrämt. "Du är okej, Dani, det är ingen fara längre!" En annan röst, inte en kvinnlig röst. "Håll käften! Hon kunde ha dött, jäkla idiot. Festen är över, stick eller så ringer jag polisen!" Svarar Felicia troligen på den som snackat, även om Dani egentligen inte uppfattar mer av den meningen än "Håll käften" och "Polisen". Dani själv har halvt om halvt krupit ihop och har tagit krampaktiga tag om hennes överarmar som troligen kommer ge henne stora blåmärken. Mestadels för att hon börjat tro att hon fryser, på något sätt.

William såg på dramat som utspelade sig framför hans ögon. Sedan slängde han en blick på Dani, hon höll krampaktigt tag i sina överarmar och skakade. Det såg precis ut som att hon hade fått en panikattack. Han la en lugnande arm över hennes axlar.
"Vad fan gör du? Ta bort din jävla arm från min systers axlar!" fräste tjejen som precis skakat om Dani.
"Ser du inte att hon är vettskrämd och när du skriker gör du henne bara mer uppjagad" väste William, "hon behöver komma härifrån!" Tjejen tog en ordentlig titt på Dani och bedrövelse letade sig in i hennes ögon. Hon tog tag om Dani och försökte dra upp henne på fötter. William ställde sig snabbt upp och la en hand på tjejens axel, "jag kan ta henne!" sa han och medan tjejen vände sig upp mot honom för att fräsa någonting till honom tog han tillfället i akt att svepa upp Dani i hans famn.

Dani är inte ens tillräckligt vaken längre för att veta vem som gör vad eller vem som är var. Hur logiskt är det att inte kunna röra sig? Hon håller fortfarande isina överarmar som om det gällde liv eller död. Det är som hennes hjärna lagt av, hon kan inte tänka klart och det är som om hennes hjärna frenetiskt försöker väcka henne. Men hon sover inte, och ändå är det som en hemsk mardröm. Fast när hon lyfts upp tar hon ett nytt tag om vem det än ärs kläder som som enligt hennes huvud just nu tänker kasta ned henne igen.
"Inte igen..." Hon viskar det och det låter osammanhängande när hon upprepar det om och om igen.

(Så eftersom jag inte skrev vidare för ett år sedan får jag väl göra det nu då hahah)

Wiliam hörde de skräckslagna orden som kom ur Danis mun.
"Inte igen. Inte igen..." viskade hon. Han försökte lugna henne genom att trycka henne närmre hans kropp.
"Jag lovar att ingen kommer göra dig illa igen" viskade han sedan tillbaka. Han bad Danis syster att visa vägen till ett ostört rum. De gick uppför trappan ifrån poolen som han aldrig mer ville se, någonsin. Systern gjorde väg för honom och Dani medan de gick genom den dansande och högljudda folkmassan. De stannade framför en dörr.
"Mitt sovrum" sa systern och öppnade dörren, men hon stängde den direkt igen. Med stora ögon vände hon sig om och stirrade på William.
"Såg du det där?" frågade hon chockat.
"Såg vad?" Hon svarade inte utan slängde bara upp dörren igen och rusade in. William följde tätt efter. Väl inne i rummet kunde han se vad det var som hade gjort henne så upprörd. På sängen låg nämligen en kille och en tjej. Nakna. Systern skrek på dem och det skräckslagna paret skyndade ut ur rummet. Fortfarande nakna. William kände lite sympati för paret, men bara lite. Danis syster ryste synligt och slet sedan snabbt bort de gröna sängkläderna, som antagligen skulle ner i soporna när de tagit hand om Dani, från sängen. William lade sedan Dani på den bara sängen.

Dani ser inte paret hon har nämligen huvudet inborrad i Williams t-shirt för hon hade känt igen hans röst och vågar inte släppa. Enda anledningen till att hon släpper när hon blir nedlagd är för att hon inte kan hålla kvar längre som om hennes fingrar bara ger upp. Trots att hon tycker att hon borde vara lugnare, hon har faktiskt återfått en del av sitt medvetande och försökte få kontroll över sin andning igen, då den fortfarande är panikslaget kort och hon lägger märke till att hon rosslar ibland på grund av allt vatten hon tvingats svälja när hon försökt andas. Hon försöker sätta sig upp, det går knappt. Hon hatar vatten, hon har gjort det så länge hon kan minnas. Hon drunknade och vaknade upp på intensiven när hon var liten så hon har aldrig lärt sig simma och hon har knappt aldrig rört poolen om den inte var tom på vatten och hon skulle rengöra filtren i den. Det var flera år sedan hon ens badat och nu blev hon nedkastad i poolen. Dani hör sin syster säga något till William, hon vet inte riktigt vad det var bara att hon gick hastigt ut och lämnade dem var resultatet. Det handlar säkert om att skälla ut Maxine... vilket får Dani att tänka på skolan. Hon kommer ha en helvetesdag på måndag när hon får stå ut med att bli skylld på för att ha förstört festen.
"T-tack." Lyckas hon hacka ur sig, trots att det knappt hörs när hennes hals stockat sig och hon inser att hon måste gråtit... eller hon kanske gör det, vem vet? Hon vet bara att hon är blöt.

William hörde ett matt "T-tack" från Dani och log mot henne.
"Ingen orsak" sedan såg han hur det rann tårar ner för hennes kinder. Han satte sig på sängen och drog upp Dani mot honom så att hon låg mellan hans ben med huvudet mot hans bröst.
"De kommer aldrig göra något sådant mot dig igen okej? Om de gör det så kommer jag slita av deras huvuden!" viskade han i Danis öra och torkade bort tårarna. Sedan la han sin kind mot hennes kalla, blöta huvud. Han kunde inte förstå att någon ville spela ett sådant spratt på någon som inte kan simma, han kände hur ilskan bubblade i hans kropp. Det var tur att Dani behövde honom just nu för annars skulle killarna som slängt henne i vattnet nog inte leva mycket längre.