Beastly friendship. (PRS)

"Men du skulle kunna flyga var du än ville, när du ville." Svarar Crystal. "Och du skulle kunna ta reda på vad som finns i slutet av labyrinten på några sekunder." Fortsätter hon drömskt nog, hon borde sluta läsa barnens böcker och lyssna på sagorna de får höra. De är ju ändå bara för barn, dessutom har Crystal alltid haft en utspökad fantasi ändå. När de svänger dyker det upp en sorts trädgård... fast i mycket mindre skala den den som var utanför labyrinten. Som många andra plantor i den här trädgården vet hon dock inte vad det är som placerats i den stora cirkeln med blommor i regnbågens alla färger som är mitt i det stora utrymmet. Runt den finns det också fyra vägar, tre om man inte inkluderar den de kom ifrån.
"Nu då?" Frågar Crystal Wesker.

"Jag tror att det är du som vill vara en fågel" skrattade Wesker roat. "Jag trivs bäst på marken jag, där jag kan ha kontrollen över allt." sa Wesker och nickade. han gillade att ha koll på allt. Han hade aldrig drömt om sådant som Crystal drömt om, han ville endast ha makt och leva längre än normala människor. Wesker såg sig omkring i trädgården och undrade vem som skötte alla de här blomorna, det verkade sjukt opraktiskt att behöva gå in i en labyrint varje gång man skulle sköta om dem.
"Rakt fram tycker jag" sa Wesker och började gå i den riktningen.

"Troligtvis, ja." Svarar Crystal som på ett eller annat sätt håller sig bisarrt glad, som alltid. När de går förbi blommorna kan hon inte motstå att släppa taget om Wesker, böja sig ned och plocka upp ett par av blommorna. Alla tre blommorna var i någon sorts ljusblå färgnyans. Sedan rätar hon lika snabbt på sig och lägger ned blommorna i kjolfickan, samtidigt som hon ser till att liksom ta sig tillbaka till Wesker. Hon gömmer liksom undan blommorna i fickan då hon inte vill åka dit för någon sorts udda vandalism bara för att konstaplarna ska ha en ursäkt till att ta in henne.

Wesker himlade med ögonen när Crystal plockade några av blommorna, han var inte förvånad utan snarare road. Han hade trotts allt väntat på att hon skulle plocka några av dem. Han såg på vägen som lågt framför dem och de höga häckarna, han undrade om de aldrig skulle ta slut.
"Stanna" sa en röst plötsligt bakom dem och Wesker vände sig om och såg till att pistolen och kniven han bar var lättåtkomliga. Han såg förvånat på en man som stod med en pistol riktad emot dem.

"Det var inte jag." Säger Crystal automatiskt, på ett eller annat sätt har det blivit en extremt inlärd vana att säga det så fort någon anklagar henne eller på något sätt hotar henne. Andra steget är väl att attackera. Hon är inte alltför bra på det, men det är inte så många som kan bli varulvar. Fast mannen skulle kunna skjuta henne också, det skulle bara göra ont och sedan liksom bli helt och rent rätt snart. Snart nog åtminstone. Mannen tycks inte vara en polisman eller liknande, så vad vill han?

"Oh lilla vän det tror jag allt" sa mannen och Wesker ställde sig framför Crystal, han gillade inte den här mannen, det var något med honom som oroade honom. Wesker drog sin pistol och riktade den emot mannen.
"Två kan leka den leken" sa Wesker lågt och mannen skrattade.
"Vet du vad hon är?" sa han och Wesker förstod att mannen visste vad Crystal var.
"Hon är min vän" svarade Wesker varnande. Han visste inte vad mannen kunde tänkas vilja Crystal men det var antagligen inget bra.

"Vän?" Mannen ser lite fundersam ut, han verkar ovanligt lugn för vad han just håller på med. "Lyckligtvis för mig har jag inte kommit ensam." Ett leende sprider sig över hans i övrigt faktiskt ärrade ansikte. Vilket får Crystal att koppla hans vetskap om henne och ärren med att han troligen inte har några speciellt bra minnen av hennes sort.
"Jag har aldrig skadat någon." Försvarar sig Crystal då mannen tycks tro att hon gjort något.
"Det spelar ingen roll, för du kan och du kommer." Svarar mannen hotfullt och vänder blicken tillbaka till Wesker. "Gör dig själv en stor tjänst och bara gå härifrån." Säger han till Wesker och det låter nästan som att han faktiskt bryr sig.

Wesker stirrade på mannen och log kallt.
"Jag lämnar inte en dam i nöd. Och du kan inte döma henne efter vad andra gjort! Jag vet att hon inte skadar andra för då hade jag inte stått här" sa Wekser bestämt och mannen skrattade.
"Du tror att du kan vara vän med en av dem? Hon kommer döda dig" sa mannen till Wesker.
"Ja folk brukar säga det, men jag litar på henne, till skillnad från dig som siktar med en pistol emot oss" sa han kallt.

"Hon är ett djur, till slut går det inte att stå emot impulserna och då måste en jägare ta hand om problemet." Crystal måste tvinga sig själv till att inte reagera aggressivt på det.
"Djur är ett starkt ord." Säger Crystal och känner sig underligt trött.
"Jag siktar på henne, inte dig, och det ser ut som att din 'vän' upptäckt vad luften fyllts av." Mannen tycks vara skadeglad. Då förstår Crystal att det antingen är stormhatt i närheten eller så har mannen tagit hit det. Det sistnämnda kan vara mer logiskt. Crystal börjar hosta.
"Stormhatt, en otroligt användbar ört faktiskt." Säger mannen fortfarande skadeglad över vad han lyckats med.

"Vi människor är också djur, bara en annan sort" konstaterade Wesker och fnyste. "Även människor kan bli jagade" sa han varnande och tittade sedan oroat på Crystal. Han kände inget men han förstod att det var något bara hon skulle påverkas av. Han tittade på mannen och log kallt innan han tryckte på avtryckaren och mannen föll snart död ner på marken. Wesker vände sig om emot Crystal och såg oroat på henne.
"Finns det något jag kan göra?" frågade han.