Gladiatorskolan (Privat)

Bellona såg på dem med rynkad panna mest av irritation, att de ens kunde påstå något sådant. "Nej, jag hade inte tänkt ha kul med er i den bemärkelsen ni tänker." sa hon med en röst drypande av sarkasm till dem och såg sedan upp på Gaius som nu stod nära henne, "Det blev så tråkigt utan dig." sa hon en aningen trumpet och tog ett steg bakåt då hon visste att alla killarna tillsammans skulle bli för mycket för henne. Men hon ville inte gå, hon ville vara med honom konstigt nog och gillade inte att han höll på med droger, var han såhär jämt eller bara på fester?

Gaius tyckte de skulle ha kul, men varför reagerade Bellona så ovilligt. Han rynkade på pannan, och såg på de tre killarna. Han log brett då han förstod vad det var frågan om, och skakade sedan på huvudet. Han tog ett steg åt vänster för att täcka mer av Bellona.
Leendet kom tillbaka vid hennes följande ord, men hans röst lät dock bestämd då han talade åt killarna, som kommit närmare.
"Jag går tillbaka med henne, och ni blir här." Men killarna förstod inte.
"Gaius", gnällde Devon. "Slappna av och ha roligt med." Då han tog ännu ett steg närmar ereagerade Gaius instinktivt. Ett halvt steg bakåt med högra foten, kraften från övrekroppen tummen utanför näven, som träffade Devon rakt över kindbenet. Han var för ute för att känna mycket smärkta, men kraften fick honom att falla hårt till marken. Gaius var nästan förvånad över vad han gjort.
"Vi går", sade han frånvarande och log nöjt då de två andra killarna stod orörliga.

(Yay Du svara ♥)

Bellona backade bak, hon kunde inte göra något annat då Gaius stod i vägen och hon inte riktigt kände för att gå in i skocken med drogade och fulla killar som alla val vältränade och trotts hennes träning så hade de livserfarenhet på skolan och av att döda som hon inte hade.
"Gaius du borde inte." sa Bellona varnande men det var försent och han hade nu slagit ner Devon, hon trodde att de var vänner, eller de kanske inte var det? Hennes hjärna var inte vad den brukade bara då hon inte var nykter hon heller även om det var värre ställt med Gaius och vad hade han tagit?
Men då han sa att de skulle gå for ett leende över hennes läppar, det var precis vad hon ville, hon ville han Gaius med sig och gärna längre än så hon skulle få det andra kvinnor inre fick, hon skulle få mycket sponsorer om hon lyckades med detta.
Hon nickade och började gå sakta, mest för att hålla samma tempo som honom, gå med honom.

[Jep :p har varit väldigt litet på datorn förra veckan, orkar inte lägga den på -.-]

Gaius kunde inte tänka klart då de gick genom skogen, eller han snubblade fram mer rätt. Alkoholen, heroinen och adrenalit pumpade genom hans blod, och om han varit nykter hade han insett hur farlig blandningen var. På morgonen skulle han kanske känna tyst sorg över att det inte hade funkat.
Då de nådde skolmarkerna igen stannade han upp.
"Måste vi gå tillbaka till festen?" frågade han och tyckte att en tyst stund på hustaket lät mycket bättre. Ljusen från huset såg oklara ut, suddiga och ur fokus,

Bellona gick vid hans sida, något oroligt men visste inte vad hon skulle göra. Hon hade varit i kontakt med både det ena och andra, men det var hemma, inte på okänd plats och med fulla ungdomar. Bellona stannar upp då han gör det, "Nej, inte alls." sa hon då hon inte var sugen att gå tillbaka, det ända som kunde locka var alkoholen, men hon kände att hon ville vara med honom, konstigt nog. "Vad hade du tänkt dig då?" frågar hon tyst och betraktar honom begrundande, "Hur är det?" sa hon lågt så att kanske inte ens kamerorna skulle höra dem.

Gaius kände en stor våg av lättnad svepa över honom då Bellona sade att de inte behövde återvända. Han log brett mot henne.
"Jag vet en plats, kom", sade han och tog hennes hand för att leda henne till taket, där han hade sitt gömställe. "Jag mår perfekt", svarade Gaius till den andra frågan, och för tillfället kändes det så. Euforian drogern orsakat skulle räcka i flera timmar, men efter det skulle det bli värre. Konstigt nog tänkte man aldrig på hur det var då drogern lämnade kroppen då man tog av det.
De träffade ingen på vägen upp till taket, alla var väl på festen. Gaius ledde henne utanför hörhåll och synhåll för kamerorna och satte sig.
"Det här är en av de få ställena där man varken hörs eller ses på kampus", berättade han glatt och lutade mot luftventilen med en nöjd suck.

(Lägga på? :O)

Bellona följde bara med och försökte komma ihåg vägen men allt verkade bara bli ett enda virrvarr i huvudet och alla trappor och korridorer i skolan blev för henne för mycket, men troligen skulle hon lära sig allt senare det var endast hennes första dag.
Då de kom fram såg Bellona sig om och log, "Det är ett bra ställe att känna till, tack." log hon mot honom och satte sig vid honom och log nöjt och såg upp på stjärnorna, "Vilken fin kväll." sa hon enkelt, som för att skapa romantisk stämning, hon visste inte. Sen kom hon på att kemerorna inte var här och hon slappnade märkbart av, hon visste inte hur spänd hon hade varit över det.

[Oops, finandssvenska x) starta datorn alltså : D]

Gaius såg också upp mot stjärnorna. De såg ut att sprida sig över hela himlen, otydliga, som en enda stor massa med svarta prickar i i stället. Eller andra vägen, Gaius var inte riktigt säker.
"Visst", svarade han frånvarande och kände sig alldeles till ro. Han litade på Bellona, speciellt i det stadiet han var, och utan kamerorna kunde han slappna av. Det verkade Bellona göra också.
Musiken och pratsorlet hörde enda upp till dem, men inte ens det störde Gaius just nu. Han tyckte det lät mysigt, och han hoppades alla hade det lika trevligt som han.

(Jaha xD det förklarar saken bättre xD)

Bellona suckar och lutar sig mot väggen som han. Hon kände sig trött då all spänning hade släppt men hon visste vad hon måste göra, vad hon måste för att inte få stryk då hon kom hem igen, om hon kom hem igen, vem visste ens det? Utan att tänka på det lutar hon sig mot honom, Mars litade på honom, då borde hon göra det med. Snart skulle alvaret börja och snart skulle hon döda, hon ville egentligen inte men hon måste hon ville inte dö själv.

Gaius kände Bellona luta sig mot honom oväntat, och hon suckade, men inte en sådan där lätt avlappnad en, utan som om hon var bekymrad. Gaius vände huvudet mot henne för att studera hennes ansikte. Hon såg inte lika glad ut som han kände sig.
"Vad är det?" undrade han och lyckades låta orolig trotts euforian. Den höll antagligen redan på att sänka och bytas till det stadiet då man inte längre förstod någonting, vad man gjorde eller var man var. Efter det brukade det bli alldeles mörkt, så det var bra att ta sig i säng innan man var alldles för vilsen.
"Jag tänker inte låta någon skada dig", sade Gaius lågt, och hoppades att han skulle kunna hålla det löftet.