PRS mellan Amaanda och mig!

"Bra. Då ses vi! Hejdå, jag går upp till sovsalen", sa Micaela.
Sedan gick hon iväg ut ur det lilla rummet där förkämparna samlats.
Adam hakade på.
Så gick de upp till Gryffindors uppehållsrum.

Micaela slog sig ner i den stora soffan och Adam satte sig i en fåtölj. Ingen annan var där, alla hade gått och lagt sig.
"Hur tror du det kommer bli?", sa Adam och tittade på Micaela.
"Jag har ingen aning, men jag tror inte det kommer bli lätt", svarade hon.
"Nä, lätt blir det nog inte", sa han och flinade. Micaela gäspade.
"Jag går och lägger mig", sa hon och gjorde en give me five med Adam innan de båda gick upp till deras vardera sovsal.

Den natten snurrade tankarna för fullt i Micaelas huvud.

Efter att hon lämnat troférummet och sagt hejdå till förkämparna försökte hon hitta Bonnie och de andra ravenclawarna, vilket hon inte lyckades särskilt bra med. De gick inte att finna någonstans. När salen var helt tom, som när på några diskuterade lärare och elever, förstod hon att de gått upp till ravenclaws sällskapsrum utan henne.
Hon var nära till tårar då hon snavade uppför entréhallens breda trappa. Hon var så uppslukad av sina tankar att hon inte märkte då hon snubblade rakt in i någon.
"Vid merlins skägg! Ms...! Ms Summers?" Det var McGonagall. Hon fångade upp Audrey mitt i fallet med sin förvånansvärt starka näve och lyckades få henne på fötterna.
"Professorn?" Audrey mötte den gamla kvinnans stränga blick bakom de fyrkantiga glasögonen. Hon försökte svälja ner den tjocka klumpen i halsen. Kunde hon inte bara få gå?
"Hur är det fatt?" Professorn la en hand på hennes axel.
Full med skam upptäckte Audrey en ensam tår på hennes kind. Hon torkade bestämt bort den.
"Allt är bra, professorn. Jättebra. Verkligen." Hon log svagt innan hon fortsatte uppför trappan, förbi läraren.
Hon kunde känna professorns förvånade blick bränna mot hennes ryggtavla.
"Är något fel, Summers. Låt mig veta." Ropade McGonagall.
Orden ekade efter Audrey.

När hon kom in i sällskapet fick hon en chock. En hop av elever i ravenclaw tjöt hennes namn och viftade med sina trollstavar (blå konfetti sköts ut ur dem.) Vissa dunkade henne i ryggen och gav henne sina lyckönskningar.
Men Bonnie och de andra tjejerna i årskurs 6 syntes inte till. Det fick Audrey att känna sig väldigt ensam trots uppståndelsen.

När hon gick till sängs någon gång efter midnatt mindes hon Flickwick. Hon skulle ju fråga honom om klassrummet!
Audrey grät. För blått sidentyg föll som vattenfall kring hennes bästa väns säng.
Hon hade aldrig känt sig ensammare.


((Gaaah, det blev jättelångt. I didn't mean to. I promise :3
Hur ska vi fortsätta nu? Det kanske är en dum idé, men jag tänkte att Audrey kunde få en crush på adam? x) Ska vi köra på med mötet? Och sedan se hur relationerna mellan förkämparna utvecklas medan de väntar på den första uppgiften? Idunnow. Vad tycker du?))

((haha det är okej! ;3
yes, hon får en crush på adam, så kan typ micaela få en på william eller nåt? aa, mötet blir bra! ja, det låter bra! allt låter bra! vi kör så! :3))


Micaela vaknade av att solen sken in genom fönstret.
Ingen annan var vaken. Hon smög sig upp ur sängen, klädde på sig, borstade håret och sminkade sig snabbt.
Sedan gick hon ner till uppehållsrummet.
Och där satt... Adam? Han var också vaken.
"Hej..", sa hon försiktigt.
"Hej Mickis!", sa han glatt. "Ska vi gå ner och äta?"
"Visst.", sa Micaela och började gå mot utgången.
Medans det gick mot stora salen låg tystnaden över dem.
Ingen sa någonting.

De slog sig ner vid Gryffindorbordet.
Adam vinkade åt någon. Micaela hann inte se vem, men han vinkade åt Ravenclawbordet. ((If that's okay så kan det vara Audrey han vinkade åt))
Sedan började han ta för sig av maten och Micaela tog efter.

((Perfect ))

När Audrey gjort sig klar för dagen gick hon ner till uppehållsrummet samtidigt som hon försökte kväva sina gäspningar med handflatan.
Hon tittade sig omkring i det väldiga rummet. Som vanligt satt det en handfull elever och läste, studerade eller pratade vid de bortre små borden eller fåtöljerna. Men ingen hade ännu slagit sig ner i soffan, konstigt nog.
Men Audrey hade fel. Gruppen av elever som nyss suttit ner omringade henne.
"God morgon, Audrey!"
"Har du sovit gott?"
"Du är min idol!"
"Vill du äta lunch med oss?"
Hon tittade skräckslaget ner på de små eleverna med tindrande ögon.
"Öh..."
"Kom igen!" En av första eller andraårseleverna krokade sin arm i hennes. De gick som i en patrull ner mot matsalen. Audrey kunde inte göra något annat än att följa med.

När hon tvingades slå sig ner med gruppen av beundrare tittade hon sig omkring i salen efter Bonnie. Men självklart så syntes hon inte till.
Hon började söka med blicken längs de tre andra borden. Och plötsligt så krockade hennes blick med en gryffindorare. Han log och vinkade åt henne. Audrey kunde inte låta bli att le. När hon lyfte handen för att besvara hans gest hade han redan släppt hennes blick.
"De här är jättegoda, Audrey!" Pep en flicka och pekade på några slags kakor på hennes tallrik.
Audrey tänkte bara på Adam. Hon undrade om hon inbillat sig allt.

Micaela åt sakta upp sin mat.
Fler Gryffindorare kom ner och satte sig så nära Micaela och Adam de kunde. Någon bad om autograf och någon annan om den kunde få ett hårstrå.
Micaela var van vid att mycket folk var hos henne, men aldrig har det varit så här. Hon försökte att ägna sig åt maten, men det var lite svårt.
Hon tittade sig runt i rummet och hennes blick fastnade på William, som tittade på henne tillbaka och log.
Micaela vinkade lite försiktigt innan ett par andraårselever påminde henne om att hon skulle träffa dem på eftermiddagen för att få ta bilder och få autografer.
"Mmm", mumlade Micaela medan hon återigen försökte få kontakt med William utan att lyckas.
Till slut reste hon sig från bordet och sprang iväg till dagens första lektion, med en hop av Gryffindorelever efter sig, men som tydligen gav upp och gick till sina egna lektioner efter ungefär femtio meter.

Efter frukost lyckades Audrey som i ett mirakel smita undan från den lilla beundrarskaran. De började verkligen gå henne på närverna. Hon ville bara vara ensam.
Hon styrde stegen mot lärarrummet. Det var där Flickwick brukade spendera den mesta fria tiden. Idag skulle hon fråga honom om förkämparna fick låna ett klassrum.

Tio minuter senare knackade hon på lärarrummets nötta dörr. Och hon hade väldigt tur, Flickwick var den som släppte in henne.
"Ms. Summers?" Pep han. Han tittade upp på henne med höjda ögonbryn. "Är något på tok?"
"Nejdå, professorn", sa Audrey. Hon tog ett djupt andetag. "Jag bara undrar om jag kunde få låna ett... ett tomt klassrum? Vi... turneringsdeltagare... hade tänkt att... träffas."
"Självfallet får ni det", sa han och viftade med trollstaven. En genomskinlig pergamentrulle uppenbarade sig framför hans korta gestalt. Schemat. Han läste snabbt igenom det.
"Hmm... Sibyllas sal är ledig klockan... tre. Passar det?"
Ånej, tänkte Audrey. Hon tänkte på ångorna som svepte runt uppe i spådomsalen och höll nästan på att spy. Men hon sa det motsatta av vad hon kände:
"Det passar utmärkt, professorn. Tack så mycket."
Hon skyndade sig upp till ravenclawtornet för att hämta sina böcker. Klassen skulle ha trolldryckskonst med Hufflepuff.
Snape skulle bli vansinnig om hon kom försent.

((Okej, en tanke: om Audrey säger till William på spådomskonsten, så går han till Micaela och Adam och berättar. Då får Micaela en konversation med William? Bara en tanke. :3 ))

((vänta, två saker: en bra tanke, men William går väl i sjunde årskursen, Audrey i sjätte? men strunt i det! men sedan; skulle snape bli arg om de kom för sent till spådomskonsten? undervisar han inte i trolldryckskonst? det var bara det, men annars låter det bra! ;3))

Micaela kom fram till klassrummet och slog sig ner i en bänk.
Förvandlingskonst. Det var ämnet.
Professor McGonagall klev in i klassrummet.

Lektionen segade sig förbi i en snigelfart, när den äntligen var slut var det lunch.
Efter det var det inte så mycket mer lektioner, eftersom alla lärare skulle ha något samtal om trekampen.
Det var bara att pusta ut.

((Tack! Haha kan inte sluta skratta åt att jag råkade blanda in spådomskonst och snape som undervisande lärare. Haha, jag dör XD
Uuups, det glömde jag bort Men hon får prata med william på annat sätt then ;P))

Audrey avskydde spådomskonst. Det måste vara det hemskaste, mest orättvisa ämnet någonsin. Snape svassade som vanligt runt i klassrummet och förolämpade, samt skrämde sina elever. Medan hon nogrannt såg till så att allt var rätt i kitteln.
Hennes resultat var alltid nära perfektion.
Men det spelade ingen roll.
Snape hittade alltid något att klaga på.
Alltid.
Och den här lektionen var jobbigare än någonsin. För Bonnie hade valt platsen bredvid Alice.
Hon hade fortfarande inte pratat med henne.

Efter en evighet nere i fängelsehålorna fick hon och alla andra lämna dem. Tack och lov.
Eleverna strömmade kvickt ut ur mörkret för att komma upp till Stora Salen. Ingen stannade någonsin för att utbyta några sista ord med professorn. Alla ville bara komma därifrån. Såklart.
Vid ingången till matsalen mötte hon William. Hon berättade för honom att hon fixat ett klassrum vid klockan tre. När hon nämnde vilket stönade han och slog handen för ansiktet.
Tillslut lugnade han ner sig. "Tack Audrey, verkligen. Men..."
"Jag vet." Hon log. "Inte det bästa stället precis."
"Nää..." Instämde han och besvarade faktiskt hennes leende med en stel grimas.
"Kan du säga till de andra?" Frågade hon.
"Öh... visst." Han flackade med blicken. "Inga problem."
Audrey nickade. "Okej. Vi ses senare då."
"Exakt."
Audrey vinkade innan hon gick in i matsalen.

Micaela gick till uppehållsrummet med trötta steg.
Hon funderade på vilken tid de skulle träffas.
Så plötsligt fick fick hon se en lång figur komma gåendes.
Micaelas hjärta tog ett skutt och hon kände sig genast piggare när William stannade framför henne.
"Hej", sa Micaela lite nervöst.
"Hej", svarade han. "Jo, eh... Audrey ville att du och Adam ska veta att vi ska träffas klockan tre i.. eh.. Trelawneys klassrum", fortsatte han och log lite.
"Trelawneys!?"
"Eh, ja, tydligen."
"Okej, det är bättre än ingenting", sa Micaela och log.
"Okej. Eh.. då ses vi då!", sa William och log en sista gång innan han försvann ner för trapporna.
Micaela var alldeles varm inombords, när hon fortsatte upp mot uppehållsrummet.

Audrey hade ingenting att göra. Eftermiddagens lektioner var inställda på grund av trekampen och hon var ensam. Det gjorde ont i hjärtat att bli behandlad som luft av hennes vänner. Väldigt ont.
Hon bestämde sig för att gå ner till biblioteket. Snape hade redan hunnit ge dem en första läxa (skriv tre till fyra pergament om Veritaseum och synen på elixiret i trollkarlsvärlden). Hon hade nyss fått den, men det skulle bli skönt att få den gjort så fort som möjligt. Dessutom så behövde hon tänka på något annat.
I en tom korridor nära biblioteket mötte hon ravenclaws spöke. Helena svävade sorgset några centimeter över marken. Hon såg uppriktigt ledsen ut.
"Hej Helena", sa Audrey och vinkade. Hon var en hyfsad god vän till spöket.
"Hej Audrey", sa hon med lätt, lite sorgsen röst.
"Är något... fel?" Det kändes bra att det för en gångs skull var hon som ställde frågan.
Helena suckade. Hon tittade ner i marken. "Jag tänker på mina misstag och sorger..."
"Åh." Audrey tänkte noga efter innan hon svarade. Ett felsteg och deras vänskap skulle förvandlas till fiendeskap. "Problemen är en cirkel av sorger, Helena. Och du måste ta dig ur det onda kretsloppet. Låt det inte tynga ner dig. Du är starkare än så."
Helena tittade upp. En silvertår blänkte på hennes kind. "Tack."
"Ingen orsak."
Audrey log svagt innan hon fortsatte mot biblioteket. Klockan var snart två.