Internatskola (Erfarna rollare)

(Så kan vi göra ^^)

(ou jeah, awesome! ^^♥)

((*Fippla runt med inlägg och stuff.*))

"Mm." Säger Rhiannon, eller snarare mumlar Rhiannon eftersom hon plötsligt blir förvirrad av begreppen. Faktiskt, är det egentligen väldigt enkelt. Vem som helst skulle ha kunnat förstå det enkelt.
"Skriva in? Vad är det?" Säger en röst.
"Du borde dubbelkolla, liksom gå och checka om du faktiskt har gjort det." En annan röst, Rhiannon känner inte igen den längre.
"Du har skrivit in dig, du fick rum 211." Den trevliga rösten! Den är tillbaka! Bara att höra den får Rhiannon att småle.
"Man bor där." Säger Rhiannon i kör med en röst i huvudet och pekar mot en byggnad längre bort. Den var typ fylld med elever och något annat som hon inte riktigt minns... så hon får hoppas att hon faktiskt minns det första och det inte är någon slags fantasi hon hittat på. Den är inte heller fristående som Rhiannon har ett vagt minne av att ha trott när hon börjat här utan den sitter ihop med resten, vilket var därför hon gick en lång omväg varje gång hon skulle någonstans hela första halvåret... innan folk fick reda på vem hon var och hon började svansa efter dem.

[Totally not weird, totally not. >_> ]

Aaron log snett och betraktade Rhiannon. Han kunde definivt komma ihåg henne från en kurs i engelska föregående år. Hon var modell ville han minnas, då de andra flickorna i årskursen fick reda på det hade de talat om det i veckor. Mer än så visste han inte om henne, för de hade antagligen aldrig talat med varandra. Om de hade, kunde Aaron inte komma ihåg det.
Då hon pekade mot byggnaden längst till höger, nickade Aaron sammanhållande.
"Jep. I vilket rum bor du? Följ med så kan jag hjälpa dig hitta rätt", erbjöd Aaron åt den nya flickan, Lucy eller vad det nu var. Han kunde inte tala för de andra, han var faktiskt inte riktigt säker på hur han hamnat med dem. Han hade sin grupp i skolan, pojkar och killar som brydde sig om skolan i varierande drag, men såg mest framimot festerna på veckosluterna och även följde med honom till staden intill på vardagarna, då Aaron inte orkade med livet och behövde en drink. Eller fler. Att tala med personer som föredrog biblioteket för en bar var en ny situation för honom (man räknade inte med Michel, hans rumskompis från förra året, en plugghäst om det någonsin fanns en. Men Aaron räknade aldrig med Michel).

"Följ med! Följ med! Du ska ändå åt det hållet!" Säger en panikslagen röst i hennes huvud och den trevliga är i bakgrunden och muttrar något som Rhiannon inte kan koncentrera sig på.
"Vi ska väl alla åt samma håll, vi kan gå tillsammans." Säger Rhiannon, egentligen är det någon i hennes huvud som sagt det före henne men det låter väldigt smart och som något bra att säga så hon upprepar det men hon låter lite gladare och mer innerlig än vad den smått robotliknande rösten som sagt det från början varit. Tur att Rhiannon är mänsklig.

Lucy stammade fram något då Aaron tilltalade henne, hon var inte van med människor allra minst killar och tjejer som såg ut att ha klivit rakt ut från ett modemagasin. Dessutom verkade inte Aaron vara den killen som satte skolan främst utan mer fester och Rhiannon verkade vara en av de där populära tjejer som inte brydde sig om vanliga dödliga, inte för att någon brydde sig om henne men ändå. "Jo, jag....." hon försökte igen och rodnade av sin tafatthet att prata med folk, "Eh, mitt rum är 398." sa hon och kollade ner på papperet och sedan på Jackie, hade hon inte också det eller hade hon hört fel?

"Jag bor också i rum 398, verkar som om vi blir rumskompisar!" Sade Jackie entusiastiskt. Hon kände på sig att Lucy var en trevlig människa, och de verkade båda vara lite skygga av sig, åtminstone i stora folkmassor.
"Vilket sammanträffande att träffa sin rumskompis i det här vimlet!" Fortsatte hon och log uppriktigt.
"Vi kan väl allihop ta sällskap upp till rummen sedan?"

Aaron himlade lätt med ögonen då flickorna upptäckte att de var rumskamrater. Det fattades bara att han hade parats ihop med Rhiannon, för att fullborda det-otroliga-sammanträffandet. Men det var förståss omöjligt, för flickor bode alltid ihop, och likaså pojkar. Det skulle kräva ett stort blunder av skolan för att ha parat ihop en pojke med en flicka.
"Visst", svarade han till det sista Jackie sade och log mot henne. Aaron drog upp väskan bättre över axeln och gick med de andra till huset där de skulle sova följande året. Utanför fick han dock syn på två killar litet längre bort från dörren, och nickade åt deras håll då de vinkade åt honom att göra dem sällskap.
"Ni får ursäkta mig, jag måste hälsa på några vänner. Men vi ses säkert senare", ursäktade han sig och backade några steg innan han vände om och gick till pojkarna, redan i färd med att dra fram en tobaksask ur fickan. Då han nådde killarna, Pierce och Theo, erbjöd ena av dem sin tändare, och Aaron fällde väskan på marken och satte sig på den.

Lucy log svagt och såg på Jackie, hon var åtminstonde ingen läskig modell tjej utan verkade vara lugn och snäll. De fortsatte att gå och sa hej då till Aaron som försvann till några vänner. De såg precis ut som hon föreställt sig sådär tuffa och häftiga, så som hon velat vara men aldrig vågat. Istället gömde hon sin faktiskt snygga och välformade kropp i lager av stora kläder som inte var uppseende veckande, allt för att göra sig så osynlig som möjligt.

Rhiannon vinkar hej då till allihop när Kelsi tydligen lyckats samla på sig ett helt gäng av både nya och gamla människor som tydligen letar efter henne.
"Hej då." Säger hon till de två som är kvar innan hon tar sin väska och bestämmer sig för att fly fältet. Kelsi är illa nog men just nu verkar inte en enda av rösterna vara särskilt sociala. Aja, det kommer väl senare det också och Rhiannon vill inte höra dem skrika sina eländiga order. Hon brukar få huvudvärk då, även om hon var rätt säker på att huvudvärken ifråga bara var en inbillning från hennes sida. Rhiannon gömmer sig alltså under en trappa för att undvika sitt gäng och spelar lite mobilspel för att fördriva tid.