Clara Kalenhed!

Du skriver superbra!❤

Jätte bra Clara! ^^ vad hetsig jag var då med mina frågor... ._.

Den här berättelsen var jättebra Jag gillar speciellt dina dialoger eftersom de är så karaktärstrogna (vet inte om det är ett ord...)

Det enda jag kan komma på som du kan förbättra är från kap 1 där väldigt många meningar i din förklarande text börjar med ordet jag vilket stör flytet lite. Men jag har bara lagt märke till det i kap 1 så det verkar bara vara en engångsgrej.

Bra skrivet jag väntar på mer!

Vad kul med lite kritik har inte fått någon så blev faktiskt lite glad (konstigt nog).

Tack

Vad skönt att du tar det så. Som sagt så skriver du jättebra så jag kanske inte hittar så mycket att förbättra men jag har planer på att försöka förklara vad jag tycker är bra i kommande kapitel.

Heh förlåt att jag har varit sämst på att uppdatera men jag har typ idé torka för det här året och nästa så jag lägger upp ett kapitel nu.

Har ni idéer uggla mig.


Kapitel 8 olyckan 
Jag vaknade dagen efter och mindes  gårdagens händelser. Jag barast upp i ett flin.  
- Ginny vakna. Vakna Ginny det är morgon och klockan är 7. Vi måste äta frukost så att vi inte kommer försent. 
- måste vi?? Ginny hade precis vaknat och lät jättetrött.
- annars går jag själv.
- gör det du. Jag vill ligga kvar i tio minuter till.
- tråkmons. Jag drog fram min stav. *argumenti* Ginny blev plaskvåt.
- okej okej jag har vaknat. Jag ska klä på mig och sen kan vi gå till frukosten. 
- tack jag skulle uppskatta det jag är hungrig som en Björn. 
- okej nu är jag klar ska vi gå? Sa Ginny och gick ut från sovsalen och ut genom porträtthålet ch när vi var i trappan så hann jag ifatt.
- hallå vänta sa jag med andan i halsen.
- sa du inte att.. AAAH! trappan krängde till.
Jag snubblade och började rulla ner för trappan tills jag kom till slutet där jag lyckades ta tag i en stolpe och kravla mig upp.
- hur gick det? Sa Ginny och rusade fram till mig.
- jag tror det gick bra men jag vet inte. Samtidigt som jag sa det försökte jag ställa mig upp men det var ett misstag. Aaaaaj! Jag ramlade ner igen och kröp till en trappavsats. Ginny skyndade att hjälpa mig upp.
- kan du svara på hur det gick? Sa Ginny och räckte mig sin hand.
- ja mitt ben är nog brutet men annars är det bra. Sa jag och vi började skratta.
Ginny stödde mig och tillsammans så gick vi till sjukhusflygeln. Efter tio slitsamma minuter av haltande upp och ned för trappor var vi framme hos madam Pomfrey. 
- så vad har vi här en till sjukling. Vad har hänt med dig då?
- hon snubblade och ramlade ner för en av trapporna och bröt benet. Sa Ginny 
- okej vi har ett butet ben. Jag kan läka det på en natt men ms Kalenhed måste stanna tills imorgon så att benet är helt. Ms Weasley kan gå till sin lektion och informera lärarna om att ms Kalenhed är här. Du kan hämta läxorna så att ms Kalenhed här inte behöver komma efter. Sa Madame Pomfrey.
Ginny stödde mig till sängen sen la hon mig försiktigt ner och kramade om mig.
- ta det försiktigt och sköt om dig. Sa Ginny.
- du med men nu måste du gå på lektion så att du inte kommer försent. Sa jag.
- du tänker bara på skolan du. 
- ja det finns inte så mycket att tänka på men nu måste du gå annars kommer du försent. Sa jag och kramade om henne en sista gång.
Jag tittade efter Ginny tills jag kom på att det inte var ett farväl för livet. Då började jag sms:a med Zilda, Linda och Elli. 




Hej kolla på den. Jag skickade en bild på mitt ben.




ZILDA snygg är det en förtrollning?




Nej det är brutet dummer.




ELLI
Men hur.




Jag var klantig och snubblade i en trappa. Den rörde sig medans jag sprang.




LINDA
Klant.




ZILDA 
Ja det var klantigt.




ELLI
Mycket klantigt.




Men jag vill veta lite om er. Hur är det i skolan. Sköter sig alla.




ZILDA 
Alla sköter sig utom Linda. Liiiinda 




LINDA
Vad det var inte mitt fel. 




Linda vad gjorde du.




ELLI
Hon gav en supersur fisk till Peter vår lärare.




Liiiiinda.




LINDA
Vaaad?? Det var ju värsta chansen 




Apropå bus vill ni se vad vi gjorde mot fred och George.
Jag skickade en bild på buset vi gjorde i går.




ELLI 
Hur busar man med dom??




Man gör som Linda. Ger en sur fisk  fast krossad och blandad med pumpajucie. 




Då kom Madame Pomfrey.
- lägg undan den är du snäll. Du ska fåne vätska som kommer att läka ditt ben.
 - okej smakar den äckligt?
- såklart den gör.




Måste gå ska få en äcklig vätska.




ELLI
See you 




ZILDA 
Syns




LINDA
Bryt benet.




ZILDA
Men det har hon ju redan gjort.




Sen stängde madam Pomfrey av min mobil och jag hann inte läsa mer.




- drycken du skulle få har försvunnit så jag transfererar oss till ett mugglar-sjukhus i morgon.
- visst var ligger sjukhuset? 
- någonstans i London. Hon vänder och tågar in i sitt arbetsrum.




En timme gick och sen en till jag visste inte hur många timmar som hade gått när fred och George kom in med nöjda flin.
- det var ni. Sa jag men visste inte varför.
- som gjorde vad sa fred med ett lurigt flin.
- det... Det vet jag inte. Sa jag. Orden bara kom ut från min mun. 
- okej men det vi har gjort är i alla fall att stjäla elexiret som får ben att växa tillbaka.
- jaha så det var er lilla hämnd. Den var dålig för jag hade tänkt att fråga om jag hade kunnat få det lagat på mugglar-vis ändå.
- fred jag tror att den här tjejen har överträffat mästarna sen vände han sig mot mig. Men vår hämnd kommer det kan du vara säker på.
Jag skrattade och sa:
- visst jag väntar men helst inte FÖR länge.
De skrattade och sa att de skulle gå på lunch och så började det tråkiga väntandet på att något spännande skulle ske.
Vid 7 tiden kom Ginny med dagens läxor som jag satt och gjorde tills klockan var 11 då kom Madame Pomfrey ut och sa att det var dags att sova eftersom vi faktiskt skulle till London. 
Så jag försökte sova men det gick inte och tillslut hörde jag röster som sa att de skulle döda jag tänkte att jag måste ha blivit knäpp och sen somnade jag.




Jag vaknade nästa morgon av att någon knackade mig på huvudet. Jag slog upp ögonen och såg att Madame Pomfrey stog och petade på mig med sin stav.
- vi ska åka nu så jag vill att du sätter på dig de här kläderna som miss Weasley av hämtat åt er. Hon pekade på ett par av mina jeans och min favorit munkjacka med en t - shirt
- klä på dig så åker vi om en halvtimme.
- ok kom det från mig. 




En halvtimme senare så transfererade vi oss till London.
Det kändes som om man åkte genom en vatten slang och att något ströp en. Precis när man skulle svimma så var man framme.
- hur... Hur gör... Längre kom jag inte för sen spydde jag.
- ja det brukar hända att man kräks första gången man transfererar sig. Sa hon i saklig ton. 
- jaha då har vi det avklarat. Men varför åker vi inte till det stora sjukhuset som trollkarlarna använder?
- för de tar inte emot klantiga flickor som ramlar i trappen.
- nehe men var är sjukhuset vi ska till da?
- där. hon pekade på ett sjukhus som låg på andra sidan vägen. 
- heh ojjjj.... Såg inte heh.
- kom nu vi ska vara där om.. ( hon tog upp ett fickur kollade tiden och la tillbaka det) 13 minuter.
- visst..
Vi gick (och haltade) över vägen och in på sjukhuset.
Väl inne så hängde vi av oss våra jackor och satte oss i väntrummet. Efter 10 minuter kom en gubbe i vit rock in 
- Clara Kalenhed var det ända han sa.

Så om ni har en bra fortsättning då vet ni vad ni ska göra

meer nuuuu!

Awsome

supperbra skrivet♥

Superbra FF!!!!♥
Fantastisk FF!!!!
Underbar FF!!!
Sjukt bra FF!!!!