De utvalda

"Hej." ler hon och studerar honom uppifrån och ner i värderande blick, "Vad stilig du blev." säger hon sedan och det hörs att hon menar det. Sedan börjar hon gå, ner ett par trappat och genom ett par korridorer.

"Tack.." sa han förvånat. "Du blev fin du med". Han följde efter henne tyst sen. Han undrade om kungen skulle strunta i honom eller fråga ut honom, han hoppades på det första faktiskt.

Eletha bara ler lite halvt, hon tyckte inte det. Eller jo, visst blev hon fin, men hon trivdes bättre i andra kläder.
De kommer fram till salen där banketten skall hållas och genast får kungen syn på dem och vinkar sig till dem, "Han vill presentera sitt nya tillskott för adelsmännen." säger hon och nickar åt de män som står vid kungen, går fram till dem och faller i en bugning för kungen.

"Fan också" muttrade Ethan. Han ville inte presenteras, men han gick efter Eletha och bugade också för kungen. Han ville ju inte få något straff eller något.

"Inte svära." viskar Eletha nästan muntert och sedan när kungen ger ett tecken reser hon sig upp. Sedan presenterar kungen Ethan för sällskapet, de pratar om honom som han vore en ägodel, vilket han också var, en ägodel till kungen var de ju alla.

Ethan reste sig också och försökte att låta bli att lyssna på kungen och adelsmännen, men han hörde en av de säga "Inga muskler alls ers majestät, är han verkligen till nytta?". Och kungen svarade bara "Han behöver inga muskler, han kan döda på avstånd".
Kungen gjorde tecken till att de kunde sätta sig runt honom.

Eletha satte sig när kungen gjorde tecken till det med en blick på Ethan att han kunde sätta sig vid henne så slapp hon åtminstonde en adelsman. En adelsman satte sig genast vid henne, "Och vad kan den här lilla porslinsdockan göra då?" säger han med en smickrande röst.

Ethan satte sig snabbt på andra sidan om Eletha. Han hörde adelsmannen som pratade med henne. Han visste ju inget om etikett eller så mycket om artighet så han svarade åt henne, han tycket inte adelsmannen. "Hon han döda folk med sin bara styrka".

Eletha ler ett mycket grymt leende mot adelsmannen som bleknade och hade tagit bort sin hand som kommit på hennes lår. Hon vänder sig även om åt Ethan och skakar lätt på huvudet samtidigt som hon ler lätt. "Man skall bara prata med sina bodsgrannar om du inte blir tilltalade eftersom de har högre börd än dig." viskar hon tyst åt honom. "Så denna lilla porslinsdocka kan mosa dina ädlare delar så du inte kan bruka dem på stackars flickor om du inte håller dina fingrar i styr." sa Eletha med artig ton men hon menar varje ord.

Ethan hade god lust att säga emot det svaret men sa inget. Han tyckte inte om adelsmän, visserligen stod de kanske högra upp i börd än honom men de kunde vara så fruktansvärt arroganta.
Han såg mot sin andra bordsgranne, ännu en adelsman. Han hade ingen lust alls att prata med honom så han bara stirrade ner i sin tallri.