Krig mellan släktena PRS

De kom in i rummet lagom till att se hur en kraftigt byggd man med en glesnande hjässa spände loss Alvania från båren.
"Stopp!" Gormade Akira men det var försent. En av hennes systrar, Irina, hade redan stormat fram till mannen och gjort vad de brukade göra med inkräktare.
Irina föste in honom i väggen, ansiktet förvreds från en människokvinnas vackra uppenbarelse till en ond mask av oigenkännlighet, en Subucus rätta ansikte.
Hon slog gång på gång tills mannens ben vek sig under honom, han hade svimmat.
Sofie hade redan kopplat ett starkt grepp om Alvanias armar för att hindra henne från att fly.

" Låt mig gå sa alviana och förökte komma loss hon ville inte vara här inte alls men greppet om hennes armar var för hårt hon såg på sin pappa han som hade varit så snäll mot henne

"Irina", stönade Akira och fick en ilsken blick från Irina.
"Jamen," försvarade sig Akira "Jag ville förhöra honom, inte ge honom en hjärnskakning, plus att det gör dåligt intryck på Alvania, vi måste försöka övertyga henne om att det inte är vi som är onda."

Alvaiana såg ilsket på kvinnorna hon inte kände
" Låt min pappa vara sa hon surt

"Förstår du inte att det är han som är den som kidnappade dig!" Utropade Irina ilsket.
"Behärska dig!" Väste Sofie uppbragt.

alva förstod inte vad tjejen babblade om
vadå kidnapas? frågade hon

Akira vände sig lugnt mot Alvania och pratade långsamt med henne, som med ett litet barn.
"Du är en av oss tills han kidnappade dig, tog dig ifrån oss, vi var bästa vänner en gång i tiden", en sorgsen glimt tändes i hennes ögon.

Alvina förstod ingentig hon sprang fram till sin pappa och kramade honom medans ett leende spreds i hans ansikte

(Alvania var ju fast, hon kunde inte springa till någon eftersom att Sofie höll fast henne)

(Hon lyckades komma loss från sofie)