I'm with you [PR]

Sally hade stått utan för Arias hus att hon skulle precis ge upp (och hon ger sällan upp), när hon fick se Aria komma längst radhusen.
"Aria!" ropade hon och sprang för att möta henne.
"Vi måste prata!"

Aria började småspringa för att sedan stanna framför Sally. Hennes andetag var tunga, men hjärtat var lättat. Det fanns ingen hon behövde träffa lika mycket som Sally.
"Är det bara jag?" Frågade hon. "Är det bara jag som är galen?"

Sally såg oförstående på Aria men kom direkt till saken.
"Jag hör din röst i mitt huvud, jämt och ständigt och jag tror att jag med min ilska hällde en pannkaka-smet över min mammas huvud! Jag är rädd Aria!" sa hon och såg förtvivlad ut.

En stark lättnad fyller Aria. Den är nästan lika kraftfull som den rädsla hon känner inför att vara galen. De båda känslorna brottad med varandra i hennes huvud.
"Jag hör dig också! Det hände i skolan!" Utbrister Aria.
Hon får en idé.
"Lyssna nu. Lyssna om du kan höra mig."
Aria sluter sina ögon och koncentrerar sig med alla sina krafter. Det är så mycket svårare när hon är medveten om vad hon gör. Hennes huvud håller på att sprängas av smärta då hon tillslut tror att hon hittar rätt i den otydliga dimman.
Sally! Hör... hör du... mig...?

Sally kände sig lättad när Aria reagerade ganska lugnt på det hon sa. Hon lyssnade på förslaget och nickade.
Sally kunde inte höra något. När hon skulle precis ge upp så hörde hon något. Sally! som ett eko i en tjockdimma. Hör... det var där igen, hör du... och igen, Arias röst. mig?
"Ja!" skrek Sally impulsivt ut. Ett par som gick på andra sidan med en barnvagn gick förbi och stirrade på henne. Men Sally brydde sig inte. Hon var inte galen.

"Åh herregud", utbrister Aria. Hon har lust att krama Sally i lycka, men låter helt enkelt bli.
Hon ignorerar också paret som surt blänger på dem i ögonvrån.
Hon sluter ögonen och försöker igen, trots att det verkar av ansträning i tinningen. Sally... Är det det här som... som kallas för telepati...?

Sally lyssnade igen. Där var det igen! Mycket enklare en första gången. Hon blundade och fokuserade på att svara. Det kändes inte rätt.
Sally letade i som en dimma då hon på något konstigt sätt kände kontakt.
Jag... tror det... Plötsligt kom en person gående på gatan. Han hade tjockt brunt hår som var lite för rufsigt. Ögonen som var skrikigt blåa var gömda bakom ett par rektanglar-glasögon. Sally kände direkt igen honom. Erik, en av hennes bästa vänner.
"Tja Sally!" säger han och flinar. "Jag såg dig inte på matten idag, för att du svimma och gick hem!" han sträcker ut armarna som om han skulle visa sitt nya mästerverk. Sally ler stelt.
"Hej..." är allt hon får fram.
"Hänger du med den nya tjejen? Jag berättade för henne om ditt kind of freak out på engelskan. Du heter Aria va? Jag borde presenterat mig (Erik heter jag) men jag kind av glömde..." Erik fortsatte att prata på. Utan att tänka på det skickade Sally till Aria:
Min kompis... Låt honom prata på så tystnar han snart...

[Älskar att du tog upp den där karaktären igen. Du gjorde honom nyss awesome, hahah ]

Aria kastar en road blick mot Sally då hennes tanke far genom Arias huvud. Hon får anstränga sig för att inte skrattet ska bubbla upp i henne.
Erik ler ett tafatt leende mot dem, trots att han omöjligt kan förstå att det komiska är att Sally skickat en tanke om att han pratar för mycket direkt in i Arias huvud.
"Jag heter Aria", bekräftar hon och skrattar till. "Och du är?"
"Erik!"
"Trevligt att träffas", säger Aria med ett leende.
"Vi kind av har redan träffats", påpekar pojken och rättar till sina glasögon.
"Men då hann jag inte få ditt namn, du skrämde mig ganska rejält om jag ska vara ärlig." Aria kastar en blick på Sally. "Men slutet gott, allting gott", lägger hon poetiskt till.

((Tack! Älskade honom när jag läste om honom första gången. Vi får väl utveckla honom mer?))
Erik flinade.
"Jag hoppades på att göra läxor med dig, Sally. Men Aria kan väl vara med? Jag fattar inte varför inte varför man kind of ger en läxor första dagen?" Sally nickade och kastade en undrande blick på Aria och väntade på svar.

(( Sorry för min oootroligt sega uppdatering igen :3 ♥
Ja! Erik är toppen! Klart vi ska ))

"Öh..." Aria tvekar några sekunder för länge med att svara. Hon hade faktiskt tänkt att ta det lite lugnt efter skolan. Titta på några av hennes favorit tv-serier, eller kanske läst något. För att rymma och smälta från den galna verklighet hon hamnat i.
När Sallys uppmuntrande leende bleknar vaknar Aria till liv.
"Det är klart att jag är med", säger hon och lägger sedan till. "Om jag får förstås?"
Erik ler (om det nu är möjligt) ännu större. "Kind of awesome!"