Weasleys andra dotter

Det här är en väldigt bra ff, jag gillar den och hur du lyckas skriva så fängslande! Du har definitivt en ny läsare här!


ps. Jag skulle bli jätteglad om en sådan bra skrivare som du ville skriva vad du tycker om min ff Mitt namn är Lulu :3

Awsome!

Tack Tack Tack!! Jag blir jätte glad av alla kommentarer!!!! Tack!!!!

Bra!
Vill bara påpeka några saker:

Kallar Alice Molly för mamma redan? Hon känner henne knappt!

För det andra:

Både Ginny och jag stog och tittade med stora glittrande ögon.
-Åhh, flickor, sa mamma sorgset. Ni vet att vi inte har råd. Men när ni kommer till Hogwarts ska ni få lära er flyga. Hon drog bort dom båda tvillingarna från fönstret. När handlingen i Diagongränden var klar så åkte dom via flampulver tillbaka till Kråkboet.


Blandar du "dem" och "jag"? För man ska bara ha ett!

Förlåt, jag är petig^^

Tack Tack tack för alla vackra underbara fantastiska kommentarer!! Och Molly Evans, du är inte petig!

Jag tog ett djupt andetag. Jag ruskade bort mitt välkända röda Weasley-hår ur ansiktet. Jag tittade mig i spegeln. Jag var inte direkt ful, med mina ljusblå ögon och rosiga kinder. Men jag var ju inte direkt söt, lite stor näsa och konstiga öron. I "mugglarvärlden" som man kallade det här, hade nästan alla mina kompisar bara brytt om hur dom sett ut. Men här i trollkarlsvärlden verkar det som det inte har någon betydelse. Alla är som dom är, och alla respekterar det. Jag älskade den här världen. Jag återgick till att packa min resväska. Snart skulle vi ju resa till Hogwarts! Jag vek noggrant min Hogwarts uniform och la den överst i packningen. Sen öppnades dörren till mitt sovrum. Mamma kom in.
-Är du färdig gumman?, undrade hon. Jag bara nickade.
-Lite nervös?, frågade hon. Jag nickade igen. Ginny kom in i rummet.
-Kom igen nu Alice, nu åker vi!, sa hon och tog min hand. Vi gick ner för trapporna. Jag och Ginny hade kommit varandra nära, även om vi inte kännt varandra så länge. Men det var väl för att vi nästan var kopior, tänkte jag och log. Jag hade kommit väldigt nära min familj.
-Alla redan klara?, frågade pappa. Ja, men då kan ni väl gå ut lite innan vi åker. Jag och Ginny drog på oss skorna och skulle just gå ut då mamma kom snyftande ner för trappan.
-Vad har hänt, min vän?, frågade pappa förskräckt. Jag var minst lika förskräckt. Jag ville inte se min mamma gråta! Det vill inget barn!
-A...Alice, di...din...adop...adoptiv mamma, sa hon och snyftade till. Jag kände hur jag stelnade till.
-Ho..hon ä..är d-d-död!



Vad tycks? Kände att kapitlena blev lite tråkiga så jag var tvungen att hitta på något! Men jag tyckte det blev ganska okej!

Jättebra! Skriv mer! Men jag skulle gärna vilja ha lite längre kapitel.

Super! Tumme till Weasleys! Håller med om att det kunde vara längre kapitel eftersom den är så bra!

Haha tack!! Det är så himla roligt att ni gillar den!!

Super du har en ny läsare här

Så BRA!!!