För dig motstår jag allt.

Jättebra!!!

Lily reagerade instinktivt och slog till. Det hördes ett stön och någon som sa "shit, jag ville bara få tyst på dig." Även rösten var välbekant, en aningen uttråkad och när Lily tittade upp efter att ha torkat tårarna på ärmen av hennes klädnad såg hon att det var Derich. Hennes förvånade ansikte förbyttes genast med trots och hon ställde sig upp och vände sig om för att dölja sitt puffiga tåriga, ansikte. Varför just nu? Varför just han? "Jag går nu" , sa hon och tog tag i handtaget men stoppades. "Ska du verkligen gå ut sådär?" Frågade Derich, "alla kommer att undra..."
Lily stannade. Hon visste att han hade rätt men hon ville inte erkänna det. Det sista hon ville var att folk skulle se att hon gråtit. Så hon stog kvar.
"Äh kom här, varför skulle du stå där borta? Sätt dig någonstans det finns gott om plats."
Lily tvekade men vände sig om. Hon var i ett medelstort rum med mjuka fotöljer och med bokhyllor som täckte väggarna. Sedan bestämde hon sig för att hon lika gärna kunde sitta ner, det var ju trots allt inte Derich's rum och hon hade all rätt att sitta här.
"Vad gör du här?" Frågade hon och följde efter Derich dom redan satt sig i en av fotöljerna.
"Tja det borde du redan veta va?" Frågade han tonlöst med samma uttråkade ton som om det var självklart vad han gjorde där.
"Men det gör jag inte, så berätta"
Derich såg på henne med ett skeptiskt ögonbryn höjt, "du är inte något vidare smart va?"
Lily var på väg att säga något snäsigt men Derich bara suckade och mumlade något om "scorpius" och "rätt".
Det var andra gången hon hört något sånt från honom.
Scorpius har rätt om vad? Frågade hon och försökte skicka en ilsken blick åt Derich håll men han såg der inte för han hade lutat huvudet bakåt och slutit ögonen och svarade inte. "Vad har han rätt om om mig?!" Frågade hon igen lite högre denna gången, men när han inte svarade även denna gången drog hon efter andan men innan hon hunnit fråga varför han ignorerade henne sa han " åh om du hade varit smartare så hade du vetat varför jag var här och varför jag inte svarar. Var glad att jag äns delar med mig av detta rummet nu."
Han reste sig lite upp, lät blicken falla på lily medans han stödde sitt huvud mot sin hand på armstödet. "Och han hade rätt om att du är en gryffindorare upp i dagen. Modig men inte slug."
Lily suckade. Hon tyckte inte alls om Derich, kall, elak och oförskämd var han. Sedan gick det upp för henne.
"Du ville komma bort från allt ett tag." självklart var det så. För att båda skulle kunna hitta ich vistas i rummet samtidigt måste de båda vara där av samma anledning.
"Duktig flicka" han flinade. "Vad har Scorpius nu gjort som gjort dig så upprörd?
"Det har inte du med att göra"
"Du vet att jag ändå kommer att få veta det förr eller senare va?" Han såg intresserat på henne.
Liky suckade "jag borde gå."
"Gör det du" han flinade igen.
Liky gick mot dörren men innan hon öppnat den vände hon sig om och frågade "kommer du hit ofta?"
Han såg på henne och svarad sedan, "då och då"
"Använder någon annan det här rummet också?"
"Inte vad jag vet"
"Okej, hejdå"
"Vi ses snart"

Väldigt jättebra!

Bra!

*ny läsare* bevakar, helt klart!

Den följande veckan fortsatte faktiskt bättre än på länge. Till Lilys stora förvåning och förtjusning hade scenen Scorpius ställt till med, även fast den varken gått som han eller hon velat faktiskt jämnat ut allt. Många var du övertygade om att Lily inte alls gillade Malfoy, och de som trodde att hon gjorde det låg helt klart i underläge. Och inte nog med det, några verkade även tro att Scorpius gillade Lily. Inte på grund av kärleksdrycken eftersom många nu ansåg att han inte alls fått i sig någon på grund av hans usla beteende mot henne, utan av honom själv. Detta gjorde livet lättare för Lily som nu kunde gå genom korridorerna utan retsamma blickar. Ja, det såg ut som om allt var tillbaks till det normala igen. Serena hade till och med tvingat Lily att mäkla fred med Albus så att de nu också var som bror och syster igen.
Lily hade nog aldrig kännt att hogwarts var mer underbart än vad hon gjorde nu. Maten var god, lektionerna gick lätt och ja, till och med läxorna gick på ett kick.

''Du Lily?'' Sa Serena vid middagen en gång.
''Mhm..?'' Svarade Lily.
''Malfoy tittar på dig''
''Va igen?''
''Ja igen''
Lily ansträngde sig väldigt för att inte titta dit men skrattade högt och reste sig upp i sätet så hennes hållning förbättrades. Detta var något av en vana hon skapat för att utstråla självkänsla och översittande samt att kanske verka en aning mer attraktiv. Varför hon gjorde det visste hon inte. Om det var för att demonstrera att hon vunnit eller (även om hon aldrig erkände detta) om det var för att hon skulle framstå vackrare inför Scorpius så han skulle gilla henne visste hon inte. Hon bara gjorde. Hon vände sig sedan om mot Malfoy, såg att han tittade tillbaka, höjde sedan ögonbrynen till ett lätt skeptiskt utseende och vände sig sedan dramatiskt om till Serena igen.

''Haha!'' skrattade Serena. ''Han måste verkligen hata dig!''
''Det borde han haha!'' Skrattade Lily tillbaka. Lily verkade oberörd och spelade så bra så att hon övertygade hon sig själv, men djupt innuti var hon lite orolig. Om Malfoy var arg på henne borde han se till att hon fick sota för det. Det var på det sättet han jobbade.

Ojjjjjj ^^ Jätte bra! Fortsätt snälla du

Trevligt trevligt!

Jättebra, ny läsare och bevakar helt klart!!!!
Älskar historier med Scorp, hoppas det blir lite mer kärlek och kyssar snart 83 ♥
Snälla skriv mer!