Hej hallå... :3

_{Skrivet av _SanD_:}
Välkommen tillbaka, Darling! ♥

_{Skrivet av Zmaragd:}
Välkommen tillbaka ♥ Det är bara att skicka en uggla om du vill prata, även om vi inte har pratat med varandra så mycket innan Skulle vara roligt att lära känna dig, du verkar jättefin ♥

_{Skrivet av Ginny!!!!:}
Okej, jag irriterar mig så mycket på hur så många behandlar sånt här som ingenting bara för att det är vanligt. Visst, kanske många tonåringar känner sig som du, men gör det situationen något bättre för dig om det påpekas om och om igen?!
Vad jag menar är, du ska inte känna dig liten och löjlig för att du känner att du gör en stor grej av något vanligt, för det viktigaste är att du inte mår bra och du ska försöka bli bättre
Förlåt om det där var förvirrande eller förolämpande eller någonting. Det är skönt att du är tillbaka ♥

_{Skrivet av Whya:}
Många har redan skrivit att de finns för dig om du behöver prata, men bara så du vet gör jag det också ♥

_{Skrivet av Annispop:}
TänkALDRIG så om dig själv, utan tänk på dina bra sidor om du känner så. Ingen kommer att skratta åt dig om du svarar fel (om den personen inte är en idiot). Och välkommen tillbaka

_{Skrivet av Dilly Weasley:}
Jag har inte heller varit så himla aktiv på mugglis någo mera:/

_{Skrivet av missy moon:}
Jag vet exakt hur det känns! Jag är inte heller nöjd med mitt utseende, missnöjd med hur jag är, att mina drömmar inte kan gå i uppfyllelse.
Skicka en uggla om du vill prata ♥

_{Skrivet av Cara Riddle:}
Välkommen tillbaka ^^

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej mugglis.

2 veckor och 3 eller 4 dagar. Så länge har jag varit borta, det har känts konstigt, lite tomt och jag känner mig jätte hemsk just nu. Det känns som om jag har svikit min bästa vän och nu skriver jag ett brev för förlåtelse...

Jag vet inte varför jag loggade ut från mugglis och inte loggade in på över två veckor. Det bara blev så. En anledning är nog att mugglis tog över mitt liv, jag var besatt och gjorde inget av det jag skulle (inte för att de här två veckorna har varit så mycket annorlunda, lite i alla fall).
På ett sätt har jag känt mig hemsk, men samtidigt lite lättad, i början i alla fall. När jag loggade in nyss tänkte jag bara att jag skulle skriva ett "förlåt-tal", men nu skulle jag vilja skriva något mycket viktigare som jag inte pratar om med någon. Inte ens mina allra bästa vänner.


I skolan kan jag känna mig ensam i den fullpackade korridoren, bredvid mina vänner. När jag pratar med de känns det som om jag inte får någon respons, att dem inte lyssnar på mig, att dem inte bryr sig och liknande. Det gör att jag inte vågar ge min egen synpunkt på saker, och när jag gör det känns det som om ingen förstår, inte lyssnar, eller att de skrattar åt det.
På lektionerna brukar jag inte räcka upp handen så mycket, inte alls ibland, vilket gör att jag får sämre betyg. Ibland tänker jag på svaret, och det är rätt, men jag övertygar mig själv att jag inte borde räcka upp handen för att det finns en chans att det är fel, men när någon ger läraren svaret är det nästan alltid rätt och det ända jag kan tänka på då är "Du är så du. Dum.Dum.Dum. Gå och dö!", till mig själv.

Ibland får jag som ångest attacker, oftast när jag sitter eller ligger i sängen. De handlar oftast om att jag är ful, att jag borde dö, att jag aldrig kommer att bli något, mina drömmar aldrig kommer att gå i uppfyllelse och mer. Ibland börjar jag gråta, jag sliter i håret, hyperventilerar, blir svettig och skakig, slår ner knytnäven i kudden eller golvet eller väggen.

Jag är också väldig blyg och har svårt att prata med folk som jag inte känner så bra. Mugglisträffarna jag har gått på har gått förvånansvärt bra. Men det är extra svårt i skolan, i ett grupparbete med personer som jag inte känner så bra är det som om mina ord fastnar i halsen, jag vill bara därifrån.

Jag hatar mitt utseende också. Jag känner mig jätte hemsk och jobbig när någon säger att jag inte borde tycka att jag är ful för att jag inte är det. De säger att jag är söt, gullig, fin eller vacker, men det spelar ingen roll eftersom att jag inte själv tror på det.

Och visst är sånt här ganska vanligt för tonåringar. Det är en person som skrivit till mig och sagt att alla känner sånt här i tonåren men att det går över med åren, och att man bara får leva med det.
Visst, det blir bättre. Men det betyder inte att man inte behöver och kan få hjälp.

Mugglis kan vara den enda platsen som får mig att känna mig trygg, lugn och accepterad.
Jag satt och skrattade och log åt allt alla skrev och i rollen jag var med i (är med i).
Nu känns det som om ingen saknat mig faktiskt...


Så, det var lite sånt. Det här var lite jobbigt för mig att skriva då jag inte brukar prata om mina känslor och tankar.

Taggar mina vänner:


No hate! Have a happy life c: ♥ Jag är glad att vara tillbaka.