Robin Hood (fyra personer)

(haha ingen fara xD asså de har en massa olika läger som de flyttar mellan xD mesta dels är det några vindskydd, en eldstad där de lagar mat och så ligger den dold typ så xD säkerhetsanordningarna är jag väl inte hundra på xD)

[Hoppas detta är okej nu. x) ]

Ash var förvånad över att de inte verkade tagit sig tiden att binda hans ögon men då de nådde deras läger förstod han. I sitt inre hade han sett ett läger, väl gömt för ovana ögon. Ett läger som liknade en mindre by men även ifall det var väl gömt så var det inte mer än några vindskydd. Ash hade aldrig hittat dit själv och antagligen hade de vakter utplacerade lite här och var så om han av misstag hittat dit, hade han blivit stoppad, det var han övertygad om.
Lukten utav rök fyllde Ash näsborrar och han var ytterst förvånad då han insåg att elden var nedgrävd i en grop för att inte locka till sig soldater med sitt sken, inte heller kom det så mycket synlig rök. Förvånad undrade han vad de använde för virke för att inte det skulle komma så mycket rök men ställde aldrig frågan.
Trotts sin enkelthet var det imponerande och ännu fler frågor kom att bilda form i Ashs huvud. De var värda all respekt. Inte bara Robin och hans banditer utan också Sidara som klarade sig så bra ute i skogen som de gjorde. Han undrade om de var självförsörjande eller ifall de levde på det som de tog.

Midna granskade lägret som skulle bli hennes hem. Hon var förvånad, det såg ut att vara mer bekvämt än hon trott.
"Robin" sa en man som kom fram till dem, av döma av mannens storlek var det Lille John.
"John" sa Robin glatt och gick fram till sina män. Till sin förvåning såg Midna en saracan där och hon var kvinna. Det var inget man såg tydligt, men hon kunde urskilja det.
"Vilka är det här?" frågade en man och Robin log.
"De här två är Sidara och Ash våra middagsgäster ikväll" sa Robin och pekade på de andra två och Midna tittade på allihop.
"Det här är Midna, hon skall bo här med oss" sa Robin och nu såg alla på henne. "Sheriffen tänkte straffa henne och vi räddade henne" sa Robin och Midna höjde ett ögonbryn, han glömde att berätta resten av historien men hon sa inget.
"Det här är Will, John, Djaq, Allan" sa Robin och pekade på sina vänner och log stort.

Sidara log, "En ära att få träffa er och John, Robin har gömt din älsklingsdolk under där han sover." sa Sidara smått roat då hon sett det. Sedan såg hon sig om att vara inbjuden var en annan sak, lägret var mycket vackert, bekvämt och funktionellet.
Hon kastar en blick på kvinnan, så hon blev räddad, ja hon hade tur allt.

Då Robin nämnde att de räddat Midna ifrån sheriffen betraktade han henne för första gången med intresse. Det mörka håret som nästan verkade gyllene i solen sken, bågen hon hade och den stadiga blicken.
”Hallå där”, sade Ash och avstod ifrån de vanliga formaliteterna som oftast krävdes av honom då han trodde inte det skulle passa sig i detta umgänge och vände sig sedan emot Midna. ”Så du lämnade din familj och flydde?” frågade han något giftigt. ”Utan det minsta skydd?”
Han visste att han gick för långt och att det inte var hans plats men för stunden bekymrade det honom inte.

Midna höjde ett ögonbryn och tittade på Ash, vem var han som kom och anklagade henne?
"För din information hade jag inte mycket val, jag tog min systers straff och de skulle hugga av min hand när Robin la sig i som han alltid gör. Jag tvingades fly för att de inte skulle straffas. Och jag tänker se till att de är säkra så sheriffen inte kan skada dem. Jag kan inte direkt påstå att jag är här frivilligt! Men jag vet inte vad du har med något av det här att göra!" sa hon vasst och alla tittade på henne. "Har ni stirrat färdigt?" fräste hon. Hon hade egentligen inget emot dem men hon var sårad över att någon trodde att hon bara övergivit sin familj.

Sidara nickade, "Så där har du din information, hon övergav inte sin familj." sa hon med vass underton till Ash som hon inte hade något till övers för. Mest för att hon inte alls litade på honom, eller hon litade egentligen inte på någon än sig själv, men de andra kunde gå an, Robin och hans gäng var ju kända för att inte lyda konungen.

Ash vände sin blick ifrån Midna endast för att ge Sidara en innan han åter igen iakttog Midna.
”Så du tror att din familj är säker och att de inte tänker bestraffa dem för att du flydde till skogen med den berömda Robin Hood”, skepticism en hördes väl i hans röst.
Ifall det hade hänt på Gourvuxs ägor hade familjen tagits in och blivit bestraffade i hennes ställe om inte ännu värre. Han kunde inte annat än att se hennes om naiv, kanske var även Robin och de andra också det om de trodde att allt var så lätt.
”De kommer inte direkt stanna upp och fråga om du hängde med frivilligt eller inte men du har rätt, jag har inte med det att göra och inget att förlora.”
Även om Ash var fullt medveten om att ingen av dem trodde eller skulle tänkas lita på honom förrän han förtjänat det så trodde han inte heller att de skulle döda honom.

Midna bara stirrade hatiskt på honom.
"Klart jag inte tror det, men om jag stannat hade de skyddat mig och då hade de straffats med en gång. Sheriffen lär leta efter mig här först, eller snarare Robin. Under tiden tänker jag se till att min mor och syster kan fly" sa hon och såg på Sidara och log tacksamt.
"Och du själv? Jag ser inte att du har med dig din familj heller? Har du övergivit dem med?" sa hon kallt.
"Det räcker" sa Robin och såg på dem. Midna bara vände sig om.
"Jag behöver tänka" sa hon och vandrade ut i skogen.

"Ni beter er som barnungar." var det enda Sidara sa och gick över till Much som höll på med maten, mest som kompensation till det hon snott. Så hon kunde lika gärna hjälpa honom och hon bidrog med de örter och det kött hon hade i packningen så det skulle bli mer nu när de oväntat fick fler munnar att mätta.