Striden om Friedewi. (Roll för alla)

Merenwen stannade tvärt. Hennes svarta fågel satt i trädet framför henne, hade varnat henne med ett kort läte.
"Jag undrade nyss vart du hållit hus", viskade hon tyst och mötte fågelns grå ögon. Sedan spanade hon och lyssnade spänt på vad fågeln hade sett - som hon missat.
Röster och klingande svärd. Ett läger? Antagligen. Med mycket folk, soldater.
Wen höll sig för att inte bli nyfiken och ta sig en titt. Det kanske var farligt, med tanke på hur omvärlden såg ut just nu. Fiender lurade i varje vrå och skugga.
Hon sänkte huvudet en aning och såg sig omkring för att göra klart för sig att hon inte blev iakttagen.

Lakshmi drack lite ur bäcken nära varglyan och sedan så började hon gå till ett tempel hon kände till för att kanske börja jobba hos dem. Men på vägen så började några soldater springa efter henne.
"Hjälp"! Skrek Lakshmi förtvivlat. Det var inte ofta hon såg soldater i sin närvaro.

(Ska äta och kommer kanske inte skriva igen förrän i morgon, försök att inte rolla bort mig nu. )

Alduya lät mannen följa henne in i hennes tält. Det var inte många som hade ett tält för sig själv och sannerligen inte ett sådant stort. Vakten verkade inte riktigt själv förstå varför han följde efter henne vilket roade henne något.
”Ta av dig, rustningen” sade hon till honom och iakttog honom.
Han skulle bli enkel att göra till slav. Likt de flesta män hon ännu stött på så var han bra på att följa order. Då han var klar kollade han upp på henne. Hon hade hört viskningarna ifrån männen, soldaterna och hon förstod vad han trodde han gjorde där. En arme, soldater utan kvinnor gjorde dem desperata. Vanligtvis så fick dem kvinnorna i städerna de erövrat men de hade varit ute i veckor utan att erövra någonting.
”Så min lilla hund”, sade hon ”nu ska vi leka.”
Hon band fast honom i pålen i rummets mitt, ännu hade han inte protesterat. Sakta drog hon av sig sina vapen men behöll kniven i sin hand.
”Om du inte skriker kommer du få en belöning”, sade hon men hon visste att han skulle skrika.
Det gjorde dem alltid.

Lakshmi blev slagen medvetslös och sedan blev hon tagen till en fängelsehåla. (Ska på tivoli nu, hejdå )

Iakttagen, det var hon inte. Och istället för att fortsätta gå, och tillslut komma in i lägret, vände hon åt höger och fortsatte däråt istället.
Förr eller senare stötte Wen på en sjö som bredde ut sig över landet. Det var tur, för hennes vattenförråd var snart slut. Sakta närmade hon sig sjön och satte sig försiktigt ner på huk vid kanten. Men hon hindrade sig tvärt då hon upptäckte ett huvud som guppade på vattenytan. Och lite längre bort var ett till. Hon backade undan kvickt.

Aquamarine satt på en av dom lägre grenarna som hängde ut över vattenet i det gamla pilträdet. En fjäril flög förbi och hon vinkade mott den när den flög vidare. Hon reste på sig och fällde ut vingarna so hade legat infällda mott varandra, sen flög hon ut över vattnet och satte sig på en sten i vattenbrynet, noga med att inte komma för nära. Vissa av dess invånare var inte att leka med då dom försvarar sitt hem noga. Men då såg hon flickan som drack ur vattnet gömde hon sig bakom en sten.

(Mort, skulle du kunna rolla översten? Är inte så bra på den sortens karaktärer...)

Mona hoppar runt, eller snarare skuttar runt som en kanin.
Lia dricker upp min mat innan dem går ut ur det lilla huset som dom bor i. Hon och Mona är tysta, vilket dem alltid måste vara för att inte bli upptäckta.
Mona plockar några bär till Lia.

Fullständigt namn: Ziatajie Renji
Kallas: Zia
Ålder: Ser ut att vara runt 20 år, men är flera århundraden gammal.
Kön: Kvinna
Väsen/Art/Ras: Troll/Människa
Utseende: Lång smidig och muskulös kropp.
Rävrött midjelångt rufsigt hår, med tunna flätor och pärlor i.
Knallgröna sneda ögon, solbränd hy, fräknar, spetsiga öron.
Kläder:
Läderremar som är virade så att de skyler brösten.
Kring midjan ett läderbälte med plats för dolkarna, läderpungar och vattenskin.
Lädershorts som är hoplappade av olika djurskinn men som smiter åt om hennes ben.
Alltid barfota.
Massa guldringar i öronen och en i näsan.
Ett guldarmband som liknar en orm och som slingrar sig längst hennes högra överarm.
Vanliga guldringar på både armar och ben.
Tatuerad orm som slingrar sig runt hennes vänstra överarm.
Vapen: Pilbåge och dolkar.
Kommer ifrån: Kommer från den delen i skogen där trollen håller till.
Familj: Mor som är en bortbyting (Stulet människobarn) , far och ett hundratal syskon och halvsyskon i olika åldrar, storlekar, utseende och kön.
Övrigt: Eftersom hennes mor är människa föddes hon tyvärr utan svans, vilket hon blivit mycket retad för eftersom svansen är ett trolls stolthet.
Kan förvandla sig till en vanlig gråsten, gillar alla sorters djur, särskilt ormar och kan äta all sorts mat.
Rollare: Vildvittra