Camelot's Secrets [Privat för Ninniku31 & Inez*Malfoy]

'' Yanine!'' ropade Theodor högt efter henne och började själv springa efter henne. '' Varför springer du?'' Faktiskt så förstod han inte varför hon sprang iväg från honom. Han hade väl inte gjort något fel? Eller dumt eller elakt? Han torkade bort spottet i ansiktet med sin arm medan han spring

(Btw! Älskar din GIF som man kan se under ditt inlägg! )

Yanine sprang in i skogen, bort från den brinnande tavernan och bort från riddaren. Hon kunde höra att han följde efter henne så hon mumlade några magiska ord, hennes ögon flammade gult och ett träd ramlade bakom henne när hon sprang förbi för att blokera vägen för Theodor.

[Hehe visst är den snygg! Älskar dem asså!]

Theodor hade halkat till på några löv som varit väldigt blöta och hanns arm hann precis hamna under det fallandet trädet som mer eller mindre bröt det.
En hög svordom lämnade hans läppar. Gud vad det gjorde ont!

( Dem är helt underbara! ♥ )

Yanine hörde ett högt skrik som kom ifrån Theodors mun. Hon vände sig om och såg att hans arm fastnat under trädet som hon just hade fält!
Hon stannade en stund och tänkte efter, nu hade hon världens chans att sticka och aldrig komma tillbaka! Men riddarens smärtskrik och plågor högg i hennes hjärta och hon klarade inte av mer utan sprang mot trädet för att hjälpa honom.

''Varför är jag alltid så här? Aja,det är bättre det än att döda någon'' tänkte han där han låg och grymtade av smärtan. Förvånat öppnade han ögonen igen när han hörde fotsteg närma sig och han fick snabbt syn på Yanine.
Det såg ut som om hon kom tillbaka...För att hjälpa honom i den olyckan han hamnat i. Utan att själv lägga märke till det så dök det upp ett litet leende upp på hans läppar trots smärtan som dunkade genom hans kropp.Egentligen borde han vara arg på henne men han var inte det,han kunde inte och han visste inte varför han kunde vara ilsken på henne. Kanske för att han inte brukade vara det eller för att hon såg ut att vara helt underbar?

Yanine ställde sig oroligt ungefär en meter ifrån trädet och sträckte fram sina händer för att använda magi och ta bort det men då såg hon Cendred och hans män komma springandes mot dem.
Jag kan inte använda magi nu, då ser de mig!! Tänkte Yanine och satte sig förtvivlat ner på huk och frösökte rubba trädet. Hon slängde en blick på Theodor som konstigt nog log. Yanine förstod inte varför han alltid log åt henne!
Hon låtsades inte om honom och tog i med all sin kraft men trädet var för tungt! Vad skulle hon göra?!

Theodor hör Cendred och hans män och en okänd glimt dyker upp i hans ögon. Han var en riddare! Och han kunde dessutom inte lämna Yanine! Han hade inte tid med sådant här!
Leendet blev en aning svagare men det stannade kvar. '' Om du skulle kunna akta dig lite Yanine så ska jag testa en sak som jag inte gjort på länge'' Han hade sett att trädet hamnat över större pinnar så han skulle nog kunna rubba trädet en aning så att han kom loss. Riddaren tog ett djupt andetag och med alla sina krafter så lyckades han rubba trädet så att han kom loss,tack att det var grenar under som gjorde att det rullade en aning. '' Men du skulle kanske hjälpa mig upp?'' Han grymtade till av smärtan i benet men höll masken.

Helt plötsligt var trädet ut världen och sir Theodor var fri. Yanine sträckte snabbt fram sin hand och hjälpte honom upp. Hon tittade snabbt åt höger och såg Cendreds riddare komma närmare. Hon tittade snabbt på Theodor och de båda gav varandra en blick som betydde SPRING!

Trots smärtan i benet så sprang Theodor då han fått annat att tänka på när Cendreds riddare kom närmare men ett hopp tändes i hans blick då han fick syn på vägen som ledde till Camelot och då dröjde det inte länge innan de var på Camelots marker där Cendreds män inte fick vara. '' Bara en llten bit till,sen är vi säkra'' Han log mot Yanine och fortsatte att springa trots den otroliga smärtan.

Yanine slängde en blick bakåt och såg Cendreds män komma närmare och mumlade sedan några oförståeliga ord. Sekunden senare glödde hennes ögon och en eld spred sig som ett staket framför Cendred och hans män och de kunde inte komma förbi.
Nu hade Yanine och Theodor ett försprång och sprang in på vägen som förde dem till Camelot. Yanine insåg då att hon var på väg till det enda stället på jorden hon hade blivit tillsagd att inte gå till.