Alice i Underlandet rollspel

"När drottningen var på väg emot igelkotten så struntade du att hjälpa den när den fastnade i ett törnsnår och valde hellre att försvinna sådär som du brukar, lita på mig för guds skull"! Säger Nivens som har totalt glömt bort Alice inne i rummet.

"Det var en gång, som om du aldrig har misslyckats med någonting"! Utbrister Chessur som inte är van vid att någon lyckas förstöra hans självförtroende.

"Jag påstår inte att jag aldrig gör misstag! Bara att jag inte gör det så ofta...nåja, vårt folk minskar! Det är dags att vi slutar bråka nu! Gör dig nu fin, när Alice listat ut gåtan så kommer hon rakt ut och ser oss så du får inte skämma ut dig då", säger Nivens och putsar sin päls och kammar sig med en kam i miniformat som låg i västfickan tillsammans med sin klocka.

"Visst, ska göra mitt bästa". Sa Chessur och började le ett stort, en aningen läskigt, leende.

"Å", mumlar Nivens hysteriskt.
"Tänk om den röda drottningen skulle se oss", säger han när han ser att den röda drottningen flyger ovanför dem för att söka efter hattmakaren och påskharen som var efterlysta.

"Skulle inte vara någon fara för mig, jag skulle bara försvinna såhär". Säger Chessur och försvinner i tomma intet, men man kan fortfarande se hans leende.

"Chess, din tok", säger Nivens och skakar på huvudet.
Lyckligtvis så försvinner drottningen ur sikte och katten kommer fram igen. När Nivens kollar genom nyckelhålet igen så ser han att Alice har just klurat ut att man måste vara liten för att kunna ta sig igenom dörren men ännu har hon inte listat ut hela gåtan.

"Det tar tid för Alice, är du fortfarande lika säker på att hon kommer komma ut"? Frågar Chessur med en blicken på Nivens fickur.

"Jag har aldrig varit säkrare", svarar Nivens och bryr sig inte om tiden för första gången i sitt liv.

"Hon kommer aldrig komma förbi dörren så sant som att jag heter Chessur". Sa Chessur men lät inte speciellt seriös.