Mutant 2305.

Alice verkade till skillnad ifrån honom fått eller getts ett bra luktsinne. Han betraktade henne ifrån dörren. Det var en liten stuga, inget flashit, väldigt mysig. Adrian gick långsamt in.
"Så var tog de dig ifrån?" frågade han.

Hon såg på honom. "Ett distrikt långt härifrån. Flera timmar. Destrikt 624DS-5"
Hon såg på honom och sträckte på sig. "Och du?"

"Liksom dig, väldigt långt härifrån."
Hans tankar försvann till hans hem. Det var mycket kallare där än här, på vintrarna täcktes marken med snö medan på somrarna var det strålande sol. Växterna var inte de samma, djuren var inte heller det samma men vad spelade det för roll egentligen? De han saknade mest var hans familj.

Hon såg på honom och nickade. "Jag vill inte vara oartig." Hon flyttade sig lite från sängen. "Lägg dig här. Den är mjuk och den är skön." Hon log vänligt. "Snälla kom och lägg dig."

Adrian betraktar henne en lång stund men gör sedan som hon ber om. Han är noga med att inte röra vid henne, vid att inte låta henne röra vid honom. Bara för att de ville han skulle göra något betydde det inte att han tänkte göra det.

Hon log och lade sig ner och gäspade stort. "Visst är den mjuk?" Skrattade hon och började spinna högt och svansen piskade täcket lite.

Adrian drog en aning på munnen och kollade upp på henne.
"Verkligen", sade han.
Han skrattade till en aning då hon började spinna. Hennes svans gjorde honom en aning orolig så kände och såg han hur hans hy ändrade färg igen. Till samma ljusblåa som lakanet hade.

Hon såg på honom. "Kan du kamoflera dig?" Hon satte sig upp och lade huvudet på sned. "Varför är du orolig?" Hon tippade huvudet på sned och kliade sitt ena öra som spratt till och hon skakade på huvudet.

"Inte frivilligt direkt", sade han tyst.
Emellanåt gillade han vad han var, vad han blivit men i andra stunder föraktade han sig själv.
"Jag kan inte regalera det, det bara händer."
Han svarade inte på hennes andra fråga utan satte sig istället upp med ryggen emot väggen vilket måste sätt väldigt roligt ut då hans överkropp färgades till grå.

Hon fnissade och lekte med sin svans lite. "men du är söt." Hon såg upp och hon hade svans tippen i munnen. "Förlåt men jag kan inte rå för svansen."