Förbjuden kärlek

Egeria tog sig via tjänstefolkets gångar ut på borggården. Hon fick inte i privat bruk gå bland de övriga salarna om hon inte följde med Isis såklart. Hon hastade snabbt genom gångarna och trodde att hon hade sluppit undan dem då hon snubblar över en tunna och far rakt in i Kaa. Kaa som är smedens son och förr vart Egerias vän, ger henne ett slag över kinden då han hade tappat sina smidessaker. "Se dig för." väser han till henne och hon känner hur kinden hettar av slaget då hon skyndar ut och hör de andras skratt efter sig. Det var inte en tillfällighet, det visste hon, de hade planerat allt detta för hennes räkning.
Hon kommer fram till stallet och hoppas inte att märkerna efter slaget skulle synas. Hon undviker de andras blickar och går fram till ett mörkbrunt sto som var sadlad för hennes räkning, "God morgon." sa hon lågt till dem.

Isis märkte inte att Egeria hade anlänt fören hon hälsade på dem.
"God morgon" sa Lancelot och Isis gav honom en iskall blick något han inte verkade beröras av. Hon väntade inte på att de andra skulle bli klara utan skänklade på Namba. Hon red ut på gatorna, människor bugade för henne och barnen vinkade åt henne men hon såg inte åt dem. Hon var för sur för det. Lancelot kom upp vid hennes sida för att det förväntades av honom.
"Du borde inte rida iväg i förväg" sa han bestämt och hon tittade på honom.
"Du borde lära dig att hälsa anständigt" sa hon surt och tittade sedan bort från honom

Egeria hälsade god morgon och såg sedan efter dem och satte sig upp på sitt sto och väntade in Fai. "Han borde åtminstone försöka vara vänlig mot henne." kommenterar hon och de rider efter dem. Dock på behörigt avstånd men så pass nära att de kunde höra vad som sades, de ville ju trots allt deras väl. Egeria som var glad att ingen märkt något om det som hänt henne ler lite lätt. Och hon tycker att det vore enklare för dem båda om de accepterade det och försökte spela vänligt mot varandra, man kunde vara vänlig mot sin värsta fiende vara bara ville.

De kom utanför staden och hon såg på de sju kullarna som låg runt Rom och log hon tänkte inte rida anständigt längre. Hon skänklade på Namba och hästen fattade galopp och Isis log, när hon fick rida fort kände hon sig fri. Lancelot kom upp bredvid henne och stannade hennes häst och hon tittade surt på honom.
"En dam rider inte iväg på det sättet" sa han bestämt och hon log elakt.
"En herre lämnar inte sin blivande fru på dansgolvet" sa Isis och tog tillbaka tyglarna från Lancelot.
"Sir" sa Fai och log mot Lancelot som vände sig bort från Isis. Hon suckade, de här förhållandet skulle aldrig funka.

Helst av allt skulle hon vilja skrika till dem att skärpa sig. Men det gjorde hon såklart inte, och hon stannade stoet vid Isis och la en lugnande hand på hennes axel för att lugna ner sin härskarinna. "Det skulle gå enklare om ni talade ut med varandra, ingen av er vill detta." sa hon mjukt och såg på dem båda men undvek Lancelots blick som stirrade intensivt på henne. "Ni måste ha detta förhållandet för folket och för era riken, gör då det bästa av det." fortsätter hon men tystnar då hon egentligen inte skall veta något om politiskt maktspel och liknande.

Isis tittade på Lancelot men hon sa inget.
"Jag borde inte lämnat dig" sa Lancelot och Isis nickade.
"Jag borde inte ha överdrivit" sa hon stelt och Lancelot log tomt emot henne. Ingen av dem ville det här.
"Vad sägs om att vi tar och rider åt olika håll" sa Lancelot och Isis nickade. "Jag föreslår att jag pratar med din kammarjungfru och försöker förstå dig så kan du låna Fai" sa Lancelot och Isis tittade på Egeria och sedan Fai som log.
"Om det är okej med Egeria så kan jag gå med på det" sa hon och väntade på Egerias svar

Egeria såg på dem med en road blick, hade inte situationen varit så allvarlig skulle hon kunnat skratta åt det hela. De betedde sig som två småungar.
Vid Lancelots förslag stelnar hon till, hon gillar inte alls iden. Men hon nickar, "Visst det kan vi göra." säger hon underdånigt, då det var egentligen Isis röst som räknades. Egeria tyckte det hela var jobbigt då hennes känslor mot honom var så pass starka och de inte alls fick vara det, vem hade hört talas om något som att en prins valde en tjänare?

Isis tittade på Lancelot.
"Behandla henne med respekt! Hon är en dam kom ihåg det" sa hon vasst till Lancelot som bara himlade med ögonen.
"Jag är kunglig jag vet hur man uppför sig" sa han och Isis motstod att skratta. "Fai är Fai" var allt Lancelot svarade och Fai red över till henne med ett leende. Isis sa inget utan började bara rida bort från Lancelot, hon tänkte bege sig till den nordligaste av kullarna, den som hade varit hennes och Simons favorit plats. Fai red tyst bredvid henne och hon stannade Namba och satte av. Fai satte av och ställde sig bredvid henne.
"Ge det tid" sa Fai och hon skrattade torrt.
"Jag tror inte det Fai. Du säger att din herre är vänlig men jag anser inte det" sa hon och satte sig ner på marken och lutade sig emot trädet.

Egeria motstod frestelsen att göra en grimas utan höll ansiktet neutralt, hon var ingen dam vad folk än trodde, hennes börd skulle hon aldrig komma ifrån.
De red åt andra hållet under tystnad och hon kände Lancelots blickar på sig men såg bara rakt fram. "Du är tyst av dig." kommenterar han och nickar, hon var det och vad fanns att säga? Men då inte Lancelot sa något började hon, "Var vänlig mot henne och prata, ni måste få det att fungera och man lämnar inte någon på dansgolvet sådär." sa hon men tystnade då hon inser att hon har tillrättavisat en prins och vem vet hur det skulle sluta?

Fai satte sig ner bredvid henne och slöt ögonen.
"Det tar ett tag att lära känna honom" sa Fai och Isis tittade på honom med ett undrande ansiktsuttryck.
"Var han sån här när du började hos honom?" frågade hon och Fai tystnade. "Jag menade inte att fråga om ditt förflutna" hon vände bort blicken. Fai verkade inte vilja nämna något om sitt förflutna.
"Vi är ändå här för att prata om Lancelot inte dig" sa Isis lågt. Hon hade hellre lärt känna Fai han var trevlig mot henne och log, medan Lancelot inte verkade vilja veta av henne. Hon önskade ett kort ögonblick att det var Fai hon skulle gifta sig med men skakade av sig tanken.
"Önska hjälper dig inte" sa hon lågt och Fai vände sig emot henne.
"Ens önskningar kan slå in" sa han vänligt och hon skakade på huvudet.
"Inte om du är prinsessa och måste tänka på andra först" sa hon. Isis undrade om hon kanske skulle göra som Egeria sagt och ta en älskare, hon tittade på Fai och undrade om han skulle vilja vara hennes älskade men sköt sedan undan iden, Det skulle aldrig fungera.